Blå Stjärnan 1
korna som enda sällskap satte fantasin i rörelse
hos fäbodkullorna. SNART TILLBAKA I FÄBODEN Täpp Lars brukar skoja om att han själv är beredd att tro på precis vad som helst efter en sommar i ensamhet på fäboden. Fast helt ensam är han inte. Det händer att medhjälpare och vänner kommer på besök. Varje sommar kommer också hans barn, Kerstin och Erik, hem till fäboden. – De älskar livet härute. För dem är inte julafton den största dagen på året, utan de dagar då vi buför djuren. Det är så häftigt att se deras entusiasm och deras kompisar vill också vara med, berättar han. Runt den 10 maj är det dags igen. Trots att fäbodlivet stundtals är hårt längtar han efter att flytta ut i skogen med sina kor och getter ännu en sommar. – Jag trivs så bra och brukar säga att jag hellre bär ihjäl mig på fäboden, än stressar ihjäl mig på ett kontor. Här får jag uppleva naturen, vädrets och dygnets växlingar. Det är på många sätt ett sinnligt liv. Och allt är på riktigt. TÄPP LARS ARNESSON ÅLDER: 49 år BOR: I Malung och i Arvselen FAMILJ: Barnen Erik, 16 år och Kerstin, 18 år INTRESSEN: Fäbodliv, skinnhantverk, skriva barnböcker FAKTA: FÄBODARNAS HISTORIA För 100 år sedan fanns det nära 20 000 fäbodar i Sverige. Fäbodbruket var en av grundvalarna i det norrländska bondesamhället ända fram till 1930-talet. Det var ont om betesmarker i skogsbygderna, så fäbodbetet var viktigt. Bönderna kunde genom detta ha lite större besättningar, som i sin tur ökade avkastningen på de magra åkrarna genom god tillgång på gödsel. Man skiljde på hemfäbodar som låg nära gården, och långfäbodar som kunde ligga flera mil bort, långt in i skogen eller högt uppe till fjälls. Till fäboden flyttades djuren varje vår och det var familjens ogifta flickor som skötte arbetet. Redan vid 10-12 års Livet på Arvselens fäbod när 1900-talet var ungt. Foto:Privat ålder började de läras upp. Därefter stannade de på fäboden hela somrarna, ofta med djuren som enda sällskap. Fäbodlivet innebar hårt arbete från tidig morgon till sen kväll. Djuren skulle mjölkas och vallas. Av mjölken kärnades smör, ystades ost och tillverkades messmör. I arbetet ingick också att hålla utkik efter björn, fläta korgar och sticka. Ibland fick man ge sig ut på jakt efter en ko som försvunnit. I dag har många fäbodar förvandlats till sommarhus och av de hundratal levande fäbodar som fortfarande finns kvar, drivs de flesta för turister. Endast ett fåtal används på det gamla behovsinriktade viset. På fäboden kryllade det av övernaturliga väsen som sades hålla till på vallen och i skogen. Det var allt från näcken och bäckahästen till tomtar, vittra och troll. Det hände att vallpigorna var helt förändrade när de efter sommarens isolering återvände till byn. Då trodde man att de hade blivit bergtagna, att de hade suttit fångna hos trollen i berget hela sommaren. Flera av de nordiska instrumenten, som näverlur, kohorn och det speciella sångsättet kulning hörde också fäbodlivet till. De användes för att kommunicera på avstånd och för att locka hem korna till mjölkning. I dag lever de kvar i vår svenska folkmusikskatt. MALUNGS FOLKHÖGSKOLAS FÄBODKURS Fäbodbruk är ett hållbart sätt att producera mat för självförsörjning och nyttja naturens överflöd. Varje vår och höst håller Täpp Lars en 6-veckors kurs i samarbete med Malungs folkhögskola där han lär ut grunderna för traditionellt fäbodbruk, kunskaper som även passar för självförsörjning på en mindre gård. Kursen ger inblick i fäbodarnas historia och användning, men även praktiska kunskaper i djurskötsel, mjölkhantering, hygien och matlagning samt en del hantverk som är förknippat med fäbodbruk. För ansökan och mer information: https://www.regiondalarna.se/malungsfolkhogskola/kurser/friluftsliv/ fabodkurs/ BLÅ STJÄRNAN 1-202 93