Omtanke 1
»När man ska försöka laga de här människorna så m
åste man laga anknytningen« och fortsatte att arbeta med behandlingar och utbildningar. 1996 skrev Stefan den andra boken i världen om hot och våld i arbetslivet; ”Hot och våld i människovårdande yrken”. – Jag hade haft en hel del utbildningar i ämnet och ville skriva en bok för till exempel sjukvård, socialtjänst och kriminalvården. Det var ett logiskt steg att skriva en bok, som dessutom saknades i Sverige. Vi pratar om ett ämne som länge legat Stefan varmt om hjärtat; anknytningsteorin. – Det är anknytningskvaliteten som gör skillnad på om en person är personlighetsstörd eller normal, social eller asocial. Ta till exempel gängvåldet. När man ska försöka laga de här människorna så måste man laga anknytningen. Gör man det så vänder man på problematiken i ett enda slag, anser jag. Man borde enligt Stefan arbeta med anknytningen i alla fall som gäller beroende, kriminalitet och asocialitet. – Det finns ganska bra forskning i ämnet anknytning, men har en tendens att uttryckas väldigt akademiskt. Den har tyvärr inte nått det praktiska arbetet än. Jag anser att det borde vara ett vansinnigt sug efter detta, men det är det inte. NÅGOT ANNAT HAN anser vi i Sverige är dåliga på är att arbeta med trauma, då de allra flesta missbruk av alla slag är en följd av – Depressioner finns ju från barndomen och framåt och dyker upp lite här och var i livet, för att sedan bli osynliga i andra perioder. För min del blev den synlig när jag insåg att jag nedvärderade mig själv mycket, och såg mig som otillräcklig. De tre kollegorna gick åt skilda håll efter tio år och Stefan startade eget företag något trauma. – Vi är dåliga på trauma, för vi är så fredliga, kan man enkelt uttrycka det. De som är bra på att behandla trauma är de som har erfarenhet av krig. USA och Storbritannien av väldigt bra på trauma, även Finland, på grund av krigshistoria. I Finland har man till exempel legitimerade traumaterapeuter. Man kan inte separera missbruk och trauma från varandra. Dessutom finns alltid en samsjuklighet. Och det var just samsjuklighet och trauma som han skrev om i boken ”Missbruk, trauma och samsjuklighet”. – Missbruk hade varit ett stort tema i hela mitt yrkesliv och trauma finns hos alla med missbruk. Man kan inte bara behandla missbruket och sedan släppa ut en människa. Det är inte så man botar en människa. Och samsjuklighet är det som driver ett missbruk. Man kan inte behandla en sak separat när det handlar om psykologi. Gör man inte upp en rimlig behandlingsstrategi är dessa människor chanslösa. TEMAT SAMSJUKLIGHET ÅTERKOMMER i hans senaste bok ”Spelmissbruk – beroende av spel om pengar”. I Sverige är ungefär 400 000 personer spelmissbrukare. Av dessa söker tio procent hjälp och 1,75 procent av dem får hjälp. – De här siffrorna säger tydligt att det är något som inte fungerar. De nationella riktlinjerna för behandling av spelmissbrukare är urusla och fungerar inte eftersom nästan alla har svåra substansmissbruk och/eller annan samsjuklighet. Har du till exempel ett opiatmissbruk, som är livshotande, kan man inte försöka att bara behandla spelmissbruket. Och återigen kommer vi då in på anknytningsproblem, trauma, psykisk ohälsa och andra missbruk. Man måste behandla individen, inte sjukdomen. Genom att skriva den här boken vill jag ge ett bidrag till en bra praktisk behandling. En lärobok för till exempel socialhögskolan, sjuksköterskeutbildningar, läkare, mentalskötare, kommuner och regioner. www.ssil.se | 13