Omtanke 1
Hela gänget efter en av dagens två promenader. gå
. Så fort ytterdörren öppnas börjar den första hunden att skälla och snart hänger alla på. Det tysta förvandlas i ett slag till en skällkör. Alla vill säga sitt och de väntar inte på sin tur. Ida berättar att de personer som behöver mer stöd går närmast en personal och de andra går i mitten av ledet. Inte förrän vi gått över den stora vägen, i två grupper eftersom trafikljusen slår om så fort, tystnar hundarna. I ett långt led går de alla och nosar i marken. Men när de ser en främmande hund på andra gatan sätter de igång att skälla igen, en efter en. För att varna, att här kommer vi. UNGEFÄR EN TIMME senare är vi tillbaka och det vankas lunch. En del har med sig matlåda, andra har beställt mat och några går till pizzerian bredvid för att hämta mat. Vi äter gemensamt i köket och sedan släcks lamporna inför en stunds vila, både för hundar och personal. Hundarna ligger hoprullade på sina bäddar och sover, som hundar gör. När lamporna tänds igen är det dags att ge hundarna mat. Alla går iväg och hämtar mat och häller i skålar 34 | www.ssil.se »...en hund kollar inte om du är annorlunda på något sätt utan älskar dig villkorslöst« som de delar ut. På schemat står agility inomhus. Jonas plockar fram hinder, tunnlar och koner. Sedan hämtar han pudeln Jupiter Junior som varit utställningshund, minsann. Jupiter Junior vet vad han ska göra och drar iväg, flyger över hindren och dyker in i först den röda och sedan den blå tunneln. Det går så fort att det inte går att få till en skarp bild. Sen applåderna efteråt och ett nytt ekipage på tur. – Hundarna kan det här. De har gjort det några gånger nu, skrattar Ida. När fyra hundar gjort sin agilityrunda, fått sina applåder och godis pratar Ida och jag om utmaningarna med jobbet. Den största utmaningen, och den viktigaste uppgiften är att vara flexibel som personal. – Vi jobbar genomgående med lågaffektivt bemötande och man behöver bemöta varje enskild individ på olika sätt. Det sättet som man till exempel ger instruktioner på varierar beroende på vem jag talar med. Det som passar en person passar inte alls den nästa. Det är viktigt att vara inkännande och lugn. JUST ATT VARA inkännande och lyhörd är en stor del av arbetet. Ibland räcker det med att lyssna och ibland stöttar man på olika sätt. – Vi brukar säga att det är bättre att de kommer hit och vi tar hand om dem, än att de, ifall de mår dåligt, stannar hemma och grubblar för sig själva. En annan del av det dagliga arbetet handlar om att motivera. När de på eftermiddagen börjar göra i ordning igen för promenad tackar jag för att jag fick komma på besök och träffa dem alla. En av arbetsdeltagarna, Jaana ropar ”Kom och hälsa på igen” och det vill jag absolut göra. Vem vill inte vara i den härliga varma miljön med de fina människorna och söta hundarna?