Vårdguiden Chefredaktören
Vårdguiden Innehåll
Vårdguiden Aktuellt i vården
Vårdguiden Inspiratören: Birgitta Green
Vårdguiden Säsong för pollen
Vårdguiden Tema Diabetes
Vårdguiden Alexandra, 13, har diabetes typ 1
Blodprovet som togs på vårdcentralen visade ett h
ögt blodsockervärde. – Läkaren sa att jag hade diabetes. Jag hade aldrig hört ordet förut och trodde att jag skulle dö. Alla var allvarliga och pappa hade tårar i ögonen, minns hon. Efter att ha hämtat kläder och tandborstar hemma fortsatte de till akutmottagningen. – Jag såg min skola glida förbi utanför bilrutan och tänkte att jag aldrig skulle komma tillbaka, att jag inte hade sagt hejdå till mina kompisar. Alexandra och hennes föräldrar fick snart komma till en barnavdelning. – Alla var jättesnälla. Jag fick veta vad diabetes är och att jag ändå kan leva ett bra liv. Då blev jag lugnare. Livet i familjen, som även består av storasyster Ebba, förändrades snabbt. Det mesta kretsade kring Alexandra och hennes sjukdom; om att ta insulin, räkna kolhydrater och kontrollera blodsockervärdet. Matilda och Alexandras pappa Göran turades om att sova på sjukhuset. – Det var en intensiv tid och svårt känslomässigt att hon fått en kronisk sjukdom med risk för svåra komplikationer, säger Matilda. En oväntad detalj var Alexandras känslor inför att ta sprutor. – Jag älskade det! Det var så spännande. Läkaren gav mig en enda insulinspruta, efter det tog jag dem själv. Alexandra trivdes så bra att det var svårt att åka hem tio dagar senare. – Det var så tryggt på sjukhuset och jag hade aldrig varit hemma med min diabetes. Vardagen tog vid, lite trevande i början. Matilda och Göran var ofta i skolan för att stötta Alexandra eller ha möte med personalen. Att följa med en kompis hem krävde förberedelser. – Många frågade om jag fått diabetes för att jag ätit för mycket socker. Då höll jag en redovisning om min sjukdom inför klassen. Alexandra fick stöd av en extra resursperson i skolan de första åren. Familjen har även haft tät kontakt med diabetesteamet på sjukhuset. – Det har varit fantastiskt! Dietisten har hjälpt oss förstå hur vi ska planera mat före träningar och via kuratorn fick Alexandra gå i gruppterapi när hon efter en insulinkänning hade mycket tankar på döden. Det är bara några exempel. 1177 vårdguiden 1 • 20 I dag går Alexandra i sjuan i en musikalklass och satsar på dans på fritiden. Hon tar ett stort ansvar för sin behandling. – Det brukar funka bra, men ibland är det kaos med blodsockret. När jag är låg orkar jag inte dansa, utan får titta på. När jag är hög har jag svårt att tänka och komma ihåg saker, så då är det svårt att plugga. Men jag låter inte min diabetes hindra mig. Alexandra har i dag en kontinuerlig blodsockermätare, som registrerar blodsockervärdet och kan följas via en app dygnet ”Många frågade om jag fått diabetes för att jag ätit för mycket socker. Då höll jag en redovisning om min sjukdom inför klassen.” runt. Hon har även en insulinpump. – Hjälpmedlen är en trygghet för oss vuxna och ger Alexandra en större frihet. I dag sover jag lugnt, för jag vet att appen larmar om värdet är högt eller lågt. Men för en del kan nog larmen och Alexandra har en kontinuerlig blodsockermätare där värdet kan följas dygnet runt via en app. de ständiga uppdateringarna vara stressande, säger Matilda. Just frihet är något Alexandra vill ha mer av, nu och i framtiden. – Förra året var vi på en surfresa och jag har börjat resa med kompisars familjer. Ibland funderar jag på hur det ska bli att bo ensam och gå ut med vänner, men det ordnar sig säkert. Jag har bra kompisar som vill hjälpa mig när jag mår dåligt. Jag måste våga mer, känna mer frihet med min diabetes. 11
Vårdguiden Roger, 62: Vinsten är att jag mår så my
cket bättre
Vårdguiden Aktuellt i vården
Vårdguiden Jonna: Hela min vardag styrdes av tvång
Vårdguiden Att leva med OCD
Vårdguiden Kliande hårbotten
Vårdguiden Benskörhet
Vårdguiden Tandhälsa för livet
Vårdguiden IBS? Råd till dig med känslig tarm
Vårdguiden Aktuellt i vården