Säkerhetsinstallatören 1
vill förbättra normerna ihop med Låsmekaniska ell
er inte. Vi kom fram till att vi skulle storsatsa och jag stannade kvar på företaget och jobbade på distans på grund av det. STUDERADE TILL CIVILEKONOM Anledningen att det blev distansjobb var att han gjort ytterligare ett försök att gå sin egen väg. Den här gången genom en flytt till Stockholm och en utbildning till civilekonom. – Tanken var att gå vidare till något annat. Jag tänkte att jag skulle flytta och börja på en ny bana, men de övertalade mig att jobba kvar med företagsledning på distans och det fungerade bra, säger han och fortsätter: – Det är svårt att inte bli väldigt engagerad när det handlar om familjeföretag. År 2018 slutade han dock. Han trivdes inte med att bo i Stockholm och när dåvarande frun fick ett jobb i Göteborg gick flyttlasset tillbaka till staden där han trivdes som bäst. – Man måste följa sin vilja och nu jobbar jag med det jag verkligen vill göra. På sätt och vis har jag gått min egen väg. Att jobba med dörrprojektering och att rita säkerhetslösningar är det jag tycker är allra roligast och nu jobbar jag med det. Jag trivs väldigt bra i den roll jag är i idag. Någonstans i flyttandet runt om i Sverige började Martin också engagera sig i SLR, efter en smått syrlig kommentar från styrelseledamoten Sara Berggren. – Jag tyckte att det var väldigt lite medlemsnytta för vad vi betalade i Låssmeden. Jag var missnöjd med hur lite vi fick tillbaka och gnällde över det. Sara Berggren sa då: ”Du ska inte gnälla om du inte gör något själv”. Då bestämde jag att jag skulle engagera mig, säger han. VILL ATT SLR INVESTERAR MER PENGAR Martin tog ordförandeskapet för Norrlandsföreningen och blev något år senare invald i SLR:s styrelse. – Nu tycker jag att det har blivit betydligt bättre och som medlemsföretag får man mer för pengarna. Han ser dock att det fortfarande finns punkter att förbättra. – Jag kan tycka att vi är för dåliga på att investera de enorma summor pengar vi har i kassan. Att bara sitta på pengarna är helt meningslöst för medlemmarna. Att man ruvade på en stor summa pengar som det inte kom något vettigt av var en av anledningarna att jag engagerade mig. BALANSGÅNGEN EN UTMANING FRAMÖVER En av förbundets större utmaningar framöver ser Martin som balansgången mellan de stora företagen och de mindre. – Där gäller det att se de olika behoven och identifiera var man har gemensamma behov och tillgodose så mycket som möjligt. Det kan vara rejäl skillnad på vad en stor medlem och en liten tycker – vi behöver hitta en bra balans där vi inte bara fokuserar på det ena eller det andra. NÖRDIGT INTRESSERAD AV NORMER Som SLR:s normansvarige följer han noggrant de nya normerna och arbetar aktivt för att förbättra normer, exempelvis den evigt omdebatterade SSF200. – Som den ser ut i dag är den för låst, jag skulle vilja att den blir gångbar i fler situationer. Lägstanivån borde börja mycket längre ner för att sedan kunna trappas upp i klasser allt eftersom. Som det ser ut i dag ställer inte säkerhetsbolag några krav alls eftersom de krav de kan ställa är alldeles för höga. Vi behöver en medelväg för att frågan inte ska vara huruvida man ska ha en skyddsklass eller inte, utan vilken man ska ha. SLR och Martin Järbur fungerar som en remissinstans när det kommer till normarbete. – Om de ska göra en ändring i en norm frågar de oss om vi är intresserade av att vara med. Vi är alltid med och tycker till om det är något vi anser ska förändras eller förbättras. Martin Järbur i diskussion på SLR:s utbildningsdagar i januari 2020. SÄKERHETSINSTALLATÖREN 4-2020 43