Nöjesnytt Helsingborg 1
tales from the tour bus världens bästa carlsson I
dén i sig är typiskt Mike Judge (kom ihåg att hon bland annat gjort Beavis & Butthead); en delvis animerad serie om den lite mindre kända, men desto mer depraverade sidan av några av countryns största stjärnor. I Tales From the Tour Bus får vi följa George Jones, Tammy Wynette, Johnny Paycheck, Billy Joe Shaver, Jerry Lee Lewis, Blaze Foley och, Waylon Jennings och deras turnéliv genom kommentarer från familje- och bandmedlemmar, och andra närstående. Det hela varvas med liveklipp och tidstypiska nyhetsinslag och är så klart heeeeelt fantastiskt. Och ännu ett bevis på att countrymusik – och inte minst människorna bakom den – rockar nåt djävulskt fett. Det har tagit åtta år för Robyn att hitta tillbaka till listorna igen. Förväntningarna var stora när ryktena började gå om en comeback och även om recensionerna var avvaktande, är Honey tveklöst ett album som växer långsamt över sina nio spår. Det är mer avskalat, mjukare och mer soulbaserat, med tydliga 80-talsvibbar. Det är också ett album fyllt av självförtroende och det märks att Robyn och hennes team inte fastnat i fällan att försöka hålla jämna steg med ”det senaste”. Istället blir Honey ett avslappnat, moget och värdigt statement från en av våra absolut största artister. Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. loudon på netflix arton masker i en maskask Iowas fulaste dyker upp ur dyn igen när man minst anar det. Den 18 man (!) starka helvetesmaskinen har hållit sig borta från rampljuset i nästan fyra år, men i oktober kom nyheten att ett album var på väg och bara häromdagen landade en ny singel, All Out Life, på streamingtjänsterna. Om någon trodde att Corey Taylor och co blivit lite mjukare med åren så kan vi härmed dementera detta; All Out Life är, trots det softa introt, lika brutalt intensiv som brukligt är när det gäller Slipknot. Kanske märker man dock av en lite mer försonlig sida hos Taylor i texten, som är ett sorts stridsupprop för människor att gå samman sida vid sida och slåss mot the powers that be. Loudon Wainwright III är i min bok en av världens mest underskattade låtskrivare. Om ni inte känner igen hans namn så är han pappa till Rufus och Martha Wainwright, som inte är så pjåkiga de heller. Under många år har de tre kommunicerat med varandra via sina låtar på ett kanske inte alltid helt sunt sätt (Marthas låt Bloody Mother Fucking Asshole handlar om Loudon), och nu har Loudon kommit hela varvet runt i sin nya konsertfilm på Netflix. Där reflekterar han över sin unika relation med sin far och bjuder på makalösa låtar och lika roliga som sorgliga historier. mer blod fler spår Det kan aldrig bli för mycket Bob Dylan. Väl? Nåja, visst har det gått inflation i utgivningarna av Mr. Zimmermans katalog, inte minst när det gäller The Bootleg Series, men sanningen är att nummer 14 i serien, Blood, More Tracks är något av det bästa som hörts från Nobelpristagaren. Någonsin. Det handlar studio-outtakes från klassiska albumet Blood On the Tracks och på spår efter spår visar Dylan inte bara vilken makalös låtskrivare han är, utan också med vilken kreativitet och äventyrslusta han tar sig an sina låtar. Kanske är More Blood, More Tracks till och med bättre än moderalbumet, och det vill iinte säga lite. den siste amerikanen underbarn på g Brittiske pianovirtuosen Jamie Cullum är INTE Slipknot, kan man säga. Men han är något av ett oförlöst underbarn, som på sju studioalbum lovat så mycket utan att riktigt kunna få sin odiskutabla talang att blomma ut hundraprocentigt. Kanske är det dags nu, åtminstone att döma av nya singeln Love Is In the Picture, där Cullum förenar sin kärlek för jazz, pop, Randy Newman och Elton John på ett synnerligen inspirerande sätt. Ibland dyker de upp, de där guldkornen i country-/americanafloran som sticker upp som rosor i en annars ganska grådaskig mylla. Brent Cobbs, Tyler Childers och Cody Jinks är några. Ryan Culwell är senast i denna rad, och med sitt album The Last American lämnar han många av sina genrefränder vid vägkanten, med hakorna hängande. Det är rått, det är roligt och ibland nästan plågsamt vackert; allt präglat av experimentlusta, frustration och jävlaranamma. The Last American hamnar lätt topp 3 på min lista över årets bästa skivor. 30 | nöjesnytt