019 1
ket jag absolut tror att de kan vara men jag vill
påminna om att även så kallade lyckade män, chefer med makt och pengar, kan vara minst lika farliga och att det i grunden handlar om att män inte står ut med att bli ratade av kvinnor. Och de blir farliga när man skrattar åt dem. I Zaras bok rör sig huvudkaraktären Sonia mellan Emanuel och Diego, mellan deras olika behov av henne, och hennes av dem. Trots detta känns det som att hon är den som oftast har makten, och självmant söker upp den sexuella kontakten. Är det så, eller ska det snarare läsas som att det är en missuppfattning om höjden av bekräftelse där hon bara spelar med? Z: Självklart har hon ett sexuellt begär, men frågan är om det i grunden är hennes eget. Jag tror att vi lär oss att begära en mängd olika saker, begär som inte springer ur kärlek och närhet utan rent strukturella ramverk vi träder in i. Här tycker jag att moderbegäret är intressant, för det är på något sätt det enda som förblir, som står utanför all yttre påverkan. Emanuel och Diego är så olika. Berätta hur du tänkt när du skapat dem? Z: Jag tycker att det finns något essentiellt våldsamt i manlig barnlängtan och Diego blev en form för mig att utforska det. Som en förlängning av att vilja äga kvinnan, att penetrera kvinnan, att slita upp henne, finns också detta: att placera sin avkomma i henne. Det finns många saker att säga om det där, men jag är i grunden väldigt fascinerad och skrämd av idén om graviditet. Emanuel å andra sidan är en vacker projektionsyta, en målarduk, någonting flytande och omöjligt att hålla fast. I ”Manhattan” är drömmen om det traditionella parförhållandet långt bort. Sonia drömmer om dekadens och agerar därefter. Linda Skugge berör parförhållandets fasader på flera sätt i sin bok ”Äktenskap”. I boken beskrivs tvåsamheten som en chimär vilken bara upprätthålls för att vi vill tro på den som ideologi, även om människor i verkligheten ofta visar upp det fungerande och fina utåt men ägnar sig åt att förstöra det man har i praktiken. Är vår strävan efter den perfekta tvåsamheten en del av problemet? L: Jag tror att mycket av kärnfamiljen i dag bara är en fasad, till skillnad mot förr behöver kvinnor inte män – utom till något man kan flasha med på Instagram. Skämt åsido så behöver ju faktiskt kvinnor inte män för försörjningen och de kan skaffa barn utan män. Enter incels. Det ÄR synd om männen i dag. Men de män som inte anpassar sig efter vår tid lär inte få en kvinna, det är en den bittra verkligheten. Någonstans som ung lär man sig att sex är en naturlig del av en parrelation. I detta ligger ofta en stark förväntan på hur och hur ofta man bör ha sex. Precis som i Lindas bok, leder felaktiga förväntningar inte sällan till att relationer antingen tar slut eller att en part är otrogen. Vad är dina tankar om detta? L: Om man ska tro på undersökningar så verkar ju unga ligga mindre än någonsin. För att ”annat” är intressantare? För att de är rädda att visa sig ”i verkligheten”, jämfört med sociala medier? För att det inte finns något filter? Jag tycker att det finns något otidsenligt med livslång kärlek där man bara sårar varandra och är otrogna. Jag tror och hoppas att dagens unga kommer bilda nya sorts familjekonstellationer där de kanske skaffar barn med en vän och har ett gäng olika älskare. Tror du att internet har förstärkt begäret efter den kvinnliga kroppen eller har det alltid varit detsamma? L: Jag tror att internet har gjort att folk inte vågar visa sitt rätta jag för varandra. Vi som är äldre har ju växt upp utan nätet, men de som är unga i dag tror jag inte är så bra på att umgås utan filter. För människor luktar ju rätt #11 2019 13