Lera 1
KRÖN I K A ”Jag är gäst hos en rysk oligark” V Jo
han Hakelius är skribent, publicist, debattör och författare. Han är kolumnist i Aftonbladet och skriver för Axess Magasin, Fastighetsvärlden, Affärsvärlden, Vi och Connoisseur. i blev med hus i Skåne. Ett stort hus, men det mesta som behövde göras var gjort. Visserligen på ett ”charmigt personligt sätt”, som det skulle ha stått i en annons, men ändå. Det var gjort. Även badrummet. Jag funderade rätt länge på vad vi skulle kalla badrummet. ”Badrum” var uteslutet. Det skulle vara som att beskriva Sultanen av Brunei som ”hyfsat kreditvärdig”. ”Spa” lät löjligt. Till slut beslutade jag mig för ”termerna”, som i romarnas badhus. Där fanns den rätta blandningen av högdragen elegans och sinnlig dekadens. Bara så att ni får en aning: när man ligger i badkaret spanar man ut över slätten genom ett panoramafönster. Det sitter en relief i väggen som föreställer en liten putto med oanständigt muskulös kroppskonstitution. Det finns dubbla handfat, av tillräcklig storlek om Herodes skulle komma förbi och vilja dränka några spädbarn. Men framför allt är det kakel och sten överallt. Precis överallt. Det är det som gör att jag står ut med att känna mig som gäst hos en rysk oligark. För kakel tappar aldrig markkontakten. Det gäller till och med de mest extravaganta exemplen. Har ni varit på Victoria och Albert-museet rodna. Fyra kvinnliga interner från fängelset i Woking skötte pillet med att montera allt på 1860-talet. Och så har vi förstås det stora Spelrummets blankglaserade kakelväggar, som drar åt det orientaliska och Poynterrummets flört med det japanska, fast helt baserat på blåvitt, holländskt kakel, ungefär som i vestibulen på Tullgarns slott. Det blir ändå aldrig högfärdigt. För så är det med kakel. Det är som om leran alltid harklar sig diskret i bakgrunden, även om den målats och glaserats. Mitt favoritkakel på Victoria och Albert är av mycket enklare sort. Inklämd i ett hörn, längst in i det flåsigt moderna caféet, som i sin tur ligger längst bort från huvudingången räknat, finns en trist, minimalistiskt formgiven dörr i mahogny. Men när man gläntar på dörren kikar man in i en annan tid. Då ser man en viktoriansk korridor, helkaklad ända upp till taklisten. Små gröna kakelrutor mellan stora vita med tre olika emblem: den kungliga brittiska kronan, det lika kungliga lejonet och drottning Victorias och prins Alberts namnchiffer. Följer man korridoren kommer man till en liten toalett, utsmyckad på samma sätt. Det sägs att just den här toaletten och kaklet till den, i Kensington? Den stora paradtrappan heter ”keramiska trapphallen”. Den är en kaskad av kakelmålningar och mosaiker, som måste få vanligt vitt badrumskakel att gjordes speciellt för drottning Victoria. Kanske det. Nu är den öppen för alla, förutsatt att man hittar den. Om du måste gå och är i London, gå hit. Om du är i Skåne får du lösa problemet på egen hand. Mina termer är inte öppna för allmänheten. Ännu. NÄSTA NUMMER KOMMER I DECEMBER GRAFISKT KAKEL FÅR HUVUDROLLEN PÅ KONTOR BERGENS STÖRSTA HOTELL BÄR SKINANDE KERAMIK UPPRUSTNING AV MILJONPROGRAMMEN 50 LERA #3 2014 MÅLNING: KONSTNÄREN JOHAN PATRICNY