Svensk Golf 1
han rullade i putten som innebar seger i både Tou
r Championship och hela FedEx Cup. Intrycken och ögonblicksbilderna från den där fantastiska söndagen på East Lake utanför Atlanta har sakta bearbetats och försetts med gyllene ramar i minnenas album och i alla fall tills vidare sorterats in under fl iken ”Karriärens största stund”. För svenskens seger väckte eko i hela golfvärlden. Sagan om killen som såg ut att ha tappat spelet och rasat till 230:e plats på världsrankingen, men som kom tillbaka och ett och ett halvt år senare plötsligt dominerade golfsporten och vann en av de allra tyngsta titlarna, var något som få kunde motstå att berätta om. I alla fall på det internationella planet. Hemma i Sverige skymdes sikten av prestationen av en hög med pengar och vi fi ck en diskussion om vem som är värd vad, istället för bedriften i sig. Det gjorde Henrik Stenson besviken. – Jag kan förstå att det blir en debatt. Men det är ruttet att sporter som golf och tennis får mycket mer stryk än till exempel fotboll och ishockey. Jag vann ju slutspelet på världens största golftour och det är en spelare som gör det varje år. Det fi nns spelare i andra sporter som tjänar lika mycket under en säsong via kontrakt. Och är det skäligt att Brad Pitt får tio miljoner dollar för att dyka upp första kvarten i en fi lm? Jag vet inte. Men det är ju alla som går och tittar på fi lmen och köper popcorn som avgör det och det är samma sak här. FedEx hade inte betalat ut pengarna om de inte hade kunnat räkna hem det på ett eller annat sätt. Det handlar om marknadsekonomi, säger han på ett sätt som indikerar att han börjar bli väl inrepeterad på svaret. Vad har du unnat dig själv efteråt? – Inte nåt. Det som betydde mest var att ha en hand på varje pokal; att få uppleva det största ögonblicket i karriären och något jag troligen inte får vara med om igen. Det betyder mer. Jag är lyckligt lottad och har gjort en bra karriär i en idrott som har mycket pengar, så det här kommer inte att ändra mitt vardagliga liv. Jag bor bra, äter bra, kör en bra bil, kan resa bra. Vad mer behöver du? När du petade i sista putten på East Lake så markerade det ditt största ögonblick hittills i karriären. Kändes det så stort som du hade trott? Det blir tyst. Den 37-årige svensken lutar sig bakåt mot stolsitsen, låter fi ngrarna gå på en 38 SVENSK GOLF | 10 2013 rastlös utfl ykt mellan de glesa skäggstråna utmed kinderna innan ett svar kommer. – Äh, jag vet inte hur man tänker på det egentligen. Jag hade nog inte funderat på hur det skulle kännas innan. Men efteråt… ja, det som upplevdes tydligast var nog den där känslan av att ha slagit alla. Det är få gånger man får göra det i golf. Skillnaden jämfört med andra toppidrottsmän är ju att vi får stryk betydligt oftare än vi vinner, så det är verkligen speciellt med just segrarna. Just nu ligger du fyra på världsrankingen, men tittar man på de senaste månaderna fi nns det inte någon i hela världen som är bättre. Hur tänker du kring det? – Det går förstås att vrida och vända det som man vill, men världsrankingen är baserad på en tvåårsperiod och siff rorna ljuger aldrig. Fast lägger man ut resultatraden från mars till dagens datum så är det ingen som har spelat bättre. Det känns bra. För bara ett och ett halvt år sedan var läget ett helt annat. HAN HADE VARIT DÄR FÖRUT och ville inte tillbaka. Men oavsett vilka planer Henrik Stenson rörelsen. Jag brukar säga åt honom att det är väl bara att svinga. De goda nyheterna var att varken känsla eller mentalt tillstånd påminde om den senaste svackan, 2001–2003. De dåliga att han i början på 2012, bara drygt två år efter sin blytunga seger i TPC på Sawgrass, rankades som 230:e spelare i världen. Tidigare så självklara stopp som British Open och PGA Championship hade förvandlats till Lag-SM och Klubbmästerskapet på Barsebäck, eftersom inbjudningskorten till de stora partajen inte längre kom. Dessutom hade problemen också varit kroppsligt betingade. Märkliga magproblem, yrsel och ett sargat knä hade hållit honom borta från att prestera på max och frustrationen växte. Men inför säsongen 2012 var han skadefri och fattade ett avgörande beslut. – Har du spelat på hög nivå i så många år och vunnit världens femte största tävling är det inte jättemotiverande att gå och kämpa för att klara cutten och bli 50:e. Men på något sätt måste du acceptera var du är för att kunna gå vidare och ta dig jättemotiverande att gå och kämpa för att klara cutten och bli 50:e.« »Har du spelat på hög nivå i så många år är det inte gjorde så var resultatlistornas språk lika tydligt som obarmhärtigt. Destinationen för den resa han befann sig på såg återigen ut att vara den där platsen vi slentrianmässigt kallar svacka men som bäst kan beskrivas som ett ställe där penseldragen mestadels blir svarta och i undantagsfall vita, medan skalan däremellan sällan existerar. Henriks hustru Emma, som själv har spelat golf på hög nivå, såg tydligare än någon annan hur situationen påverkade honom. – Märkligt nog är han mer stingslig och lättretlig när han spelar bra. Han får en helt annan fokus på det han gör. Då var han mer loj. Det är klart att jag var orolig, men inte för att han aldrig skulle spela bra igen eftersom jag vet vad han kan. Samtidigt gör han det så jävla komplicerat för sig ibland. Han kan prata om att han inte ens vet hur han ska dra tillbaka klubban och starta därifrån. 2011 var den sämsta säsongen de senaste sju åren för mig. Den var helt kass. Jag var så less på att göra dåliga resultat att jag bestämde mig för att ändra på det. Vad jag än hade för spel så skulle jag försöka knåpa ihop något, utifrån de förutsättningar jag hade. Hur mådde du innerst inne? – 2001–2003 var det riktigt risigt. Då var det ganska så rock bottom med självförtroende och spel. 2011 var svackan inte i närheten av att vara så djup. Nu var situationen mer frustrerande. Eftersom jag inte var okej kroppsligt kunde jag inte träna som jag ville och fi ck tuff t att prestera. Jag tror att man lär sig mycket av motgångar och i mitt fall lärde jag mig av den förra svackan. Vad lärde du dig? – Just det jag bestämde mig för att göra. Att acceptera de förutsättningar jag hade och göra det bästa av dem.