Svensk Golf 1
»Stöttlalm är en plats som du liksom inte gärna v
ill lämna och det handlar lika mycket om vyerna som charkuterierna, ostarna, kaff et och bakverken.« et är dags att spela vidare, men jag kan inte förmå mig. Så jag tar en tugga till av den köttrika korven, vinkar fram ännu en boll och låter ögonen gå på ny upptäcktsfärd över det kontrastrika landskapet. Samtidigt närmar sig två nyfi kna fjällkor och ljudet av deras skramlande klockor må vara en smula monotont i längden, men som soundtrack för den här fi lmen kan det knappast fi nnas något bättre. Varsamt snösminkade alptoppar utgör den mäktiga kulissen, men får god hjälp av en härligt vindlande och mjukt böljande terräng med inslag av ängar, skog och en blågrön liten bergssjö som tillsammans skapar en av de vackraste scener vi har sett. I alla fall från det nionde hålet på en golfbana. Den som letar världens läckraste halfway house behöver inte göra det längre. 58 SVENSK GOLF | 10 2013 Det fi nns i Mieming, Tyrolen, Österrike. Vi befi nner oss på ungefär 1 000 meters höjd över havet, i utkanten av vad som brukas kallas för Alperna, och för att bestiga de sista 150 höjdmeterna har vi precis kryssat oss igenom de nio första hålen på Mieminger Plateau GC. Upplevelsen har i ärlighetens namn varit något enformig, eftersom det känns som att vi i stort sett har spelat samma hål fram och tillbaka nio gånger genom ett tallskogsparti men hålet är hyfsat väldesignat så därför fungerar det. Och när vi når toppen är liksom allt det där glömt. I normala fall ställer jag mig gärna på barrikaderna och propagerar för att golfen måste bli snabbare, men det gäller i så fall på andra ställen än här. För Stöttlalm, som det lilla huset kallas, är en plats som du liksom inte gärna vill lämna och det handlar lika mycket om vyerna som charkuterierna, ostarna, kaff et och bakverken. En snärjhook senare har promenaden nedåt börjat igen. Den föreställda bilden av alpgolf stämmer dåligt överens med Mieminger Plateau. Banan är visserligen kuperad och bjuder på en aldrig sinande ström av lutande lägen, men skogshålen för närmast tankarna till Nordsverige och är så långt ifrån ”Sound of Music” man kan komma. Ändå är vi inte besvikna. Variationen är visserligen lika med noll, men skicket är bra, layouten ändamålsenlig och atmosfären på klubben trivsam, så det är med positiva känslor bilen rullar vidare mot andra banor. DET TREDJE HÅLET på Golf Eichenheim i Kitzbühel mäter 482 meter, har ett svårt utslag och det är lätt att bli obekväm inför vad som väntar. Den massiva växtligheten till vänster understryker att det är en plats man bör undvika och bruset från forsen till höger skickar precis samma signaler. Den enorma höjdskillnaden skapar visserligen möjligheter, men de enda tydliga känslorna är oro och olust. Det är märkligt, eftersom det värsta som skulle kunna hända är att en boll eller två försvinner.