Svensk Golf 1
Mieminger Plateau är en skogsbana, belägen strax
nedanför en av Alpernas minsta glaciärer. »Att slå en hopptopp här vore ungefär en lika stor besvikelse som att bestiga Mont Blanc, men inte kunna njuta av utsikten eftersom det är is på glasögonen.« drag – annars är det golfbil som gäller. Den lilla bergsvägen mot Zell am See bjuder på ännu ett vackert skådespel och det är en njutning att bara rulla fram i sakta mak och låta allt ta den tid det tar. Snön på bergstopparna påminner om att vi är högt över havet, men nere i dalarna börjar det växa ordentligt redan i maj och den centraleuropeiska värmen kombinerad med riklig nederbörd gör snabbt att det blir mycket och saftigt gräs på banorna. Längden på golfsäsongen påminner om den svenska och alla tider har sin charm – även om det kan vara klokt att undvika juli och augusti då trycket är som hårdast. ÖSTERRIKE HAR TOTALT 160 golfbanor och 105 000 golfare och tack vare allt fl er internationella framgångar växer intresset för spelet, liksom lusten att locka besökare. I Zell am See försöker man göra det genom en kombinationstävling där skidåkning på glaciären i Kaprun kombineras med golf på stadens fi na 36-hålsanläggning under tredje veckan i juli. På startlistan i somras fanns exempelvis svenska alpinveteranen Patrik Järbyn som också är en duktig golfspelare. Härifrån är det inte långt till Österrikes högsta berg, Grossglockner, och det kan vara en avstickare värd mödan. Finns tid går det bra att köra betalvägen som tar dig 62 SVENSK GOLF | 10 2013 Efter elva hål på Radstadt väntar något unikt. En lyxig golfk abinbana tar dig upp till tolfte tee. och bilen med upp till 2 500 meter över havet och en bra bit upp på det nästan 3 800 meter höga berget. Den 48 kilometer och 36 kurvor långa upplevelsen delar du med otaliga cyklister och motorcyklister, det gäller att ha koll på nerverna i de tighta mötena. Lika svindlande häftigt kan det vara att ta en kabinbana upp till någon av de många alptopparna. De fl esta av dem går också sommartid, då utbudet av vandringsleder är enormt och turistintresset stort. Eftersom vi inte kan bestämma oss för vilken spets vi borde attackera åker vi till golfklubben i Radstadt istället – för här möts det bästa av två världar. Efter elva spelade hål, och en lång sugande promenad i kraftigt motlut, packar vi bagarna på bagagefl aket och tar plats på världens enda (?) golfkabinbana. Färden uppåt är 250 meter lång, tar drygt ett par minuter och är ett löjligt underhållande avbrott i ronden, på en golfbana som är av tydlig parkkaraktär. Väl däruppe väntar ett pluttigt litet par 3, med en green som får Troons Postage Stamp att framstå som den vore ritad av Peter Nordwall, innan vi står inför rondens verkliga kulmen. Vi befi nner oss 1 000 meter över havet, framför ögonen breder en fantastisk alpvärld ut sig och driven ut mot fairway långt där nere är den roligaste du kan tänka dig. Att slå en hopptopp här vore ungefär en lika stor besvikelse som att bestiga Mont Blanc, men inte kunna njuta av utsikten eftersom det är is på glasögonen. Men träff en är ren och bollen stiger mot himlen och horisonten. Det känns som den aldrig tänker landa.