Svensk Golf 1
inget som överraskar, men likväl kittlar det. Det
är i de här omgivningarna som Henrik Stenson vässar formen, slipar på detaljer som ska göra honom ännu vassare – eller bara tar det lugnt. Just nu ser han framförallt ut att behöva det sistnämnda, mer än något annat. Han är visserligen närvarande i samtalet och delar generöst med sig av tankar och betraktelser men han ger också ett slitet intryck. Efter den historiska segern har schemat varit späckat och de timmar som egentligen skulle gå till återhämtning och träning har fyllts med annat. – När det går bra vill alla ha mer av dig. Jag är också ofta för snäll och har svårt att säga nej. Men det fi nns en baksida för ju mer du gör, desto mer tar det fokus från spelet. Jag tror inte läsarna kan förstå hur mycket det blir och hur svårt det är att få allt att gå ihop ibland. Det är också därför många karriärer går i cykler. Jag tror inte det spelar någon roll hur många gånger man gjort den resan, det är alltid svårt att hitta balansen. Sverige blir jag nog lite mer igenkänd utanför golfen, men det är inte så att jag blir stoppad var 20:e meter om jag går i Malmö. Svenskar är mer reserverade. Här vill de verkligen få kontakt. Jag märkte stor skillnad från det att jag hade varit uppe i täten i British Open och PGA Championship. Nu känns det som man är en av de 15 spelare på touren som är med i översta klicken och får mycket support. Publiken älskar när man involverar dem och gör high fi ves och snackar med dem. Jag tycker det är rätt kul att spela det spelet och har vunnit fans så. Annars kan du se iskall, på gränsen till oberörd ut på banan. Varför är du inte mer känslomässig? – Jag lägger tankarna och energin på det som ska göras. Det är tricket och det gäller alla. Vet du att du har 36 poäng efter 17 hål och vill sänka dig och börjar tänka på det så gör du ofta bort dig på sista. Så är det för mig också. Det går inte att tänka på prischeckar och bucklor. Sedan får jag ett ganska allvarligt uttryck när jag är koncentrerad och det kombinerat med »Jag kanske inte har pensionerat lika många som AP-fonderna, men visst är det några klubbor som gått i tidig pension. « Du tycks vara en golfspelare som berör många av våra läsare, både när det går bra och dåligt. Varför tror du att det är så? – Haha. Jag vet inte – är det positivt eller negativt? Men visst. Ibland är man hjälte, ibland inte vatten värd. Men alla har rätt till en åsikt. Vad tror du folk har för uppfattning om dig? – Det beror nog på om man pratar USA eller Sverige. De senaste åren hemma i SAGT OM STENSON glasögonen gör ju att jag ser iskall ut. Men det går på och av och tv fångar ofta inte när man mellansnackar med publik och showar. Det är ju inte så att jag går runt med stenansikte i fyra timmar. Framförallt inte i Fedex-tävlingen i Chicago. Där rök en driver och ett klädskåp. Vad hände? – Mitt humör är förstås väldokumenterat genom åren. Jag har kanske inte pensionerat lika många som AP-fonderna, »Det handlar om att han fått en bättre förståelse för hur golfsvingen fungerar. För golfsvingen handlar mer om att kontrollera dina muskler än att röra kroppen. Det är musklerna som fl yttar massan och därför måste musklerna användas korrekt. Du måste förstå vilka muskler som ska göra vad för att uppnå kontroll. När Henrik har förstått detta har det varit ganska enkelt att få till resten.« PETE COWEN | TRÄNARE ©GETTY IMAGES 42 SVENSK GOLF | 10 2013 men visst är det några klubbor som gått i tidig pension. Det är inget jag är stolt över och inte den bild man vill förmedla till golfpubliken eller de yngre. Men om målet är att jag inte ska tappa huvet eller skicka till något så blir jag likgiltig istället och det tillståndet funkar inte för mig. När det väl bygger upp så behöver ångan komma ut för fortsättningen. Så var det i Chicago. Jag orkade inte hålla emot. Med perspektiv var det nog det bästa som kunde hända. Jag är ganska säker på att jag inte hade vunnit Fedex om jag inte hade haft den urladdningen där. Men tricket är väl att inte behöva hamna i de situationerna. HEMMA I HUSET RÅDER ett behagligt lugn och onsdagsmönstret skiljer sig knappast nämnvärt från småbarnsfamiljers i Sverige. Hustrun Emma skypar med föräldrarna i Spanien över datorn, sonen Kalle, 3, petar i sig mellanmålet och visar upp teckningar medan sexåriga dottern Lisa ägnar sig åt dagens utmanande matteläxa. Det mest sällsynta inslaget i bilden av familjeidyllen i den stora villan är troligen Henrik själv. När 2013 är över kommer han att ha varit ute och tävlat 32 veckor. – Jag hoppas barnen inte tar alltför stor skada av det. Jag vet ju att jag kommer att gå in och ut ur deras vardag de närmaste åren. Men när jag är hemma försöker jag busa och leka med dem så mycket jag kan, säger han. Ni lever ett speciellt liv på en speciell plats. Hur svårt är det att ge dem en ”vanlig” uppväxt om du förstår vad jag menar? – Det här livet blir ju normalt för dem. Vi konstrar nog inte till det så mycket. Vilka värderingar man kan ge sina barn handlar väl mest om hur man förhåller sig själv till alltihop. Men det känns bra att ha det här som permanent bas nu. Tidigare fl ackade vi runt mer. Det här ger ett lugn. »Henrik är sarkastisk i allt han gör och har skön humor. Den har han fått från sin mamma. Sedan är han också en komplex personlighet. Det är få som tänker som han gör. Han håller koll på allt och alla, ställer höga krav på sin omgivning och lämnar inget åt slumpen. Det tar mycket energi från honom.« EMMA STENSON | FRU