JAG VILL ... ... hellre titta på fåglar ET VAR I
BILEN på väg hem från jobbet jag bestämde mig. Jag skulle bli professionell fågelskådare! Nu har jag varit det nästan i ett år och det går jättebra. Jag har nästan för mycket att göra. Det är kurser, exkursioner, föredrag och resor. Och så säljer jag kikare och representerar kikarföretag på mässor och sådant. Jag har så otroligt mycket idéer. Det är ganska unikt att vara professionell fågelskådare, och jag är definitivt enda kvinnan som är det. Jag jobbade som säljare i it-branschen, men hade ett ganska nytt jobb där det blev för mycket sittande vid datorn. Med två och en halv timmes pendlande varje dag så mådde jag inte riktigt bra. Jag behöver vara ute mer. Min sambo blev lite orolig när jag kom hem och berättade att jag skulle säga upp mig. Vi hade flyttat till hus och det var jag som hade högre lön. Men när jag går in i ett projekt så gör jag det till 110 procent, så han behöver inte vara orolig. Fågelskådning har blivit populärare, inte minst bland tjejer. För fyra år sedan startade vi nätverket Rapphönorna för tjejer. Jag tyckte att det behövdes. Det är mer prestigelöst, lättare att fråga. Många killar blir så fokuserade, det viktigaste blir att kryssa en ny art. Nya skådare är av en mer vidsynt sort. I dag är det mer ett sätt att komma ut i naturen, man får så mycket annat på köpet, inte bara nya kryss. Med fågelskådningen har jag förstått mer och mer hur allt hänger ihop i det ekologiska hjulet. Min bonusdotter kom på namnet Rapphönorna. Det var ett bra namn. Rapphönan är en fågel som är lite osynlig, men social. Den flockar ihop sig. Men den lever farligt; rävarna och duvhöken går hårt åt den. Och de hårda vintrarna. Jag började sent med fågelskådningen. Visst har jag alltid varit lite intresserad, som mamma, men 8 KOLLEGA 4-13 Vem? Gigi Sahlstrand, professionell fågelskådare. Aktuell Meriter Har en hektisk tid i maj, liksom fåglarna. med de gamla suddiga kikarna jag fick prova när jag var liten såg jag inte mycket. När jag var 31 fick jag titta i en tubkikare och såg en gluttsnäppa, då var jag fast. Jag visste inte att man kunde se en fågel så bra! Nu har jag sett 377 arter i Sverige. Och så har jag andra listor, till exempel årskryss och tomtkryss. 154 olika arter har jag sett på min egen tomt. Startade ett nätverk för fågelskådande kvinnor, Rapphönan. Har skrivit boken Börja skåda fågel tillsammans med Eva Stenvång Lindqvist. De fick också det för ornitologer prestigefulla Rosenbergspriset förra året. DET FINNS EN TELEFONSVARARE där man berättar om var ovanliga arter synts till. Jag åker på en del tips. Men jag tycker att man ska samåka och passa på och uppleva något mer än att bara få ett nytt kryss. Man kommer till ställen man inte visste existerar, träffar många nya människor. En ovanlig art kan liva upp en hel by. De första 300 arterna såg jag de första fem åren. Jag har en talang för fågelskådning. Jag ser och hör dem lätt. Och jag har alltid velat dela med mig av det jag kan, så jag började leda exkursioner ganska snabbt. Ibland bara för tjejer. Jag gillar ju människor och är mycket föreningsaktiv i Sveriges ornitologiska förening, både centralt och lokalt där jag bor. Innan jag började med fågelskådning var jag ridlärare. Jag tycker att det är kul att lära ut. Det roligaste som finns är att få sprida glädjen i att skåda fågel till nybörjare. Min favoritfågel är lövsångaren – Sveriges vanligaste fågel. Den är liten och grå, men den finns överallt. Och när man ringmärker, och håller den i handen, så märker man hur olika de ändå är i storlek och färgsättning. Jag gillar stjärtmesen också, den är fin. Och ugglor och örnar och… // Berättat för: Carita Portuondo Andersson BILD: MAGNUS LIAM KARLSSON