Svensk Golf 1
FINA FISKEN STADEN VID HAVET En riktigt stensäker
uppläggning på restaurangen Fiskmardurinn. FOTO ERIC FRANZÉN Reykjavik är en skön huvudstad som du helst upptäcker till fots. FOTO ISTOCK PHOTO holt främst ett skarpt förfinat koncentrat av hur spelet tar in de naturliga förutsättningarna på ön i Atlantens norra del. För det är samma hänförande blandning av vulkan- och kustnatur som omger många av huvudvägarna så fort man beger sig utanför städerna. DETSAMMA KAN ÄVEN sägas om Reykjavik, upptäcker jag några timmar senare. Där ska den klara och kyliga kvällen öppna portarna för ett norrsken av bättre rang. Något som omfamnas helt och fullt av staden där all gatubelysning släcks ned. Trots att det är mycket folk i rörelse bäddas Reykjavik in i ett mjukt och drömskt skimmer av dämpat ljus från butikerna och restaurangernas fönster. Den som promenerar i staden sveps snart med i en naturlig rytm där de sammanlänkade huvudstråken både för oss ned mot hamnen och upp mot det arkitektoniska landmärket Hallgrimskjirka. Att citykärnan till stor del kantas av låga äldre trähus skapar en intim atmosfär, som understryks av att merparten av restaurangerna och butikerna är lokalt drivna och inte sprungna ur de multinationella kedjor som dominerar på de flesta andra håll i Norden. Jag viker in mot Ingolfstorg och tar en snabb koll på skateboardåkarna som utmanar varandra i kvällens mörker. 100 meter bort öppnas sedan dörren till en annan del av Islands identitet. Fiskmarkadurinn är en av restaurangerna som plikttroget bockas av hos de foodies som i en stabil ström söker sig till Reykjavik. Hovmästaren sorterar även in mig i detta fack och vill hänvisa mig till en åskådarplats direkt vid köket där jag kan känna vinddraget från kockarnas Globalknivar. Jag tar istället ett bord i en hörna på den rustika övervåningen och konstaterar snabbt att luftrummet främst fylls av konversationer på japanska, tyska och engelska. Men det är den arktiska fjällrödingen på wasabibädd som verkligen lyfter kvällen, och fyller gommen av Islands smaker. Avslutningen blir en omedveten fingervisning om vad som väntar under morgondagen, och får en amerikansk bordsgranne att slå en mindre kullerbytta av hysterisk eufori över presentationen. På menyn kallas den för lavadessert. Fatet består till största del av hallon- och lakritsmousse där rykande kolsyreis placerats i den urgröpta toppen, för att anrättningen ska anta skepnad av en fräsande vulkan. ” Den arktiska fjällrödingen på wasabibädd fyller gommen av Islands smaker.” SVENSK GOLF 4–2017 57