NG Öresund 1
Film Bäst just nu LYCKLIG SOM LAZZARO DEN ITALIEN
SKA FILMVÅGENS ÅTERKOMST Det vilar en tidlös romangestalts aura över Lazzaro – en ung man med ett öppet ansikte och en medgörlig hållning, en kompakt kropp och en gång som en fågel. TEXT: MAJA WALTRÉ AV ALICE ROHRWACHERS intellektuella förhållningssätt till film att döma märks det att hon har en kandidat i filosofi. Desto mer överraskande är det att regissören och manusförfattaren inte har gått på filmskola. När en producent såg hennes hemmameckade dokumentärfilm för sisådär tio år sedan blev hon erbjuden ett filmjobb på stället. Resten är, om inte historia (ännu), så en fascinerande filmografi som av allt att döma hedrar hennes rykte som cinematiskt underbarn. Hon kallade föregångaren The Wonders (som bland annat vann Grand prix i Cannes) ”svårpitchad”, och lär inte ha gjort sig besvär med att hisspitcha Lycklig som Lazzaro, med mindre än en moodboard. NÄR ALICE ROHRWACHER skriver filmhistoria gör hon det med Hélene Louvarts poetiska foto bakom Super 16mm-kameran, sin syster Alba Rohrwacher vid sin sida i ensemblen och Nelly Quettiers pastellfärgade silkestråd i redigeringssviten. Regissören hävdar själv att hon inte lämnar mycket åt fantasin, eftersom manuset är explicit och bilderna valda med omsorg. Hennes förhållningssätt till filmskapande är minutiöst. I The Wonders producerade hon honungen själv och inför produktionen av Lycklig som Lazzaro planterade hon tobak en god stund innan filminspelningen. De som skördar den i filmen kallar sig för markisinnans trälar och 58 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2018 hälftenbrukare, ord som rostat med tiden, men som betyder livegen. De växer upp i slaveri på en ö i Italien på 50-talet, 90-talet och i nutid. Tidsresorna sker omärkligt. En dag ringer markisinnans dotter polisen för att efterlysa en försvunnen pojke. LAZZARO ÄR GODHETEN personifierad, så välvillig att de andra trälarna utnyttjar honom skamlöst för att undslippa sina sysslor, om än inte fullt lika skamlöst som markisinnan ålägger arbetarna en skuld som inte finns. Lazzaros namn är en biblisk referens, om en man som återuppstod fyra dagar efter sin död. I filmen återkommer den kristna symboliken titt som tätt. Inte minst genom berättelser om ett helgon som sveper längs med de italienska sanddynorna, lika snabb som en varg och lika ren i själen som osjälvisk i sitt uppsåt. Finns det en sådan person? Är vi inte bara människor? Ändå påminner filmen om något eller någon. Däri finns John Steinbecks karaktär Lennie i Möss och människor. Däri finns de eleganta tidsresorna i Ingmar Bergmans Smultronstället. Däri finns Gelsominas förkrossande godtrogenhet i Federico Fellinis La Strada. Till slut går det upp för mig att jag finner aspekter av Lazzaro överallt i mina egna minnen. NÄR JAG GICK i mellanstadiet sa min pappa att man aldrig får utnyttja folks snällhet. Jag berättade något som hänt i skolan den dagen och försökte väl vinna gehör när han såg på mig strängt, avbröt mig och sa just så. Orden har följt mig genom livet och påminner mig än en gång om sin enkla visdom när jag ser Alice Rohrwachers film (som händelsevis gör sig tjusig som allitteration, trots att titeln är direktöversatt från italienskans ”Lazzaro felice”) Lycklig som Lazzaro. KANSKE SYFTAR TITELN på en själ obefläckad av smuts, eftersom den inte vet vad småaktighet är, och därför per definition ser världen utan nyanseringar. Lazzaros väsen väcker på samma gång beundran och provokation – alltför medgörliga personer är irriterande hur snälla de än är – men nog förtjänar en person som Lazzaro all världens godhet och välvilja? Markisinnan de Luna medger att hon utnyttjar sina arbetare, men hävdar att deras smärta inte finns så länge den inte existerar i deras medvetande. Hennes grymhet föranleder en fråga: Vad för sorts bojor är vi omedvetna om att vi lider av – i våra egna liv förstås – men särskilt som måttstock av tiden? I LYCKLIG SOM Lazzaro finns kvaliteter som mycket väl kan ligga till grund för en blivande klassiker. Trots att den är så långt från en blockbuster det går att komma hoppas jag innerligt att så många som möjligt kommer att se den. Och få ett litet större hjärta. GENERATION WEALTH I Generation wealth har ett slags kåt ytlighet lagt sig som ett ogenomträngligt täcke över den amerikanska själen, till förmån för plastikoperationer på vovvar, bling-bling från Tiffany’s och en more is more-inredning som till och med skulle göra Trump generad. KUSAMA: INFINITY Om du är en av de en miljard människor som har Instagram var ditt flöde förmodligen fullproppat med prickar från diverse Yayoi Kusamautställningar för ett par år sedan. Väckte det mersmak? Då är det här fördjupande konstnärsporträttet ett måste. COLETTE En av årets filmtrender är biopics och helst i kombination av en epokfilm med ett politiskt korrekt budskap. Det kräver nyansering förstås, och i Colette får du den. Därtill är Keira Knightley strålande i huvudrollen och historien är rolig, smart och snygg. Mjau! GOLIAT Peter Grönlund förförde Guldbaggejuryn med sin debutfilm Tjuvheder. I sitt nya arv- och miljödrama är amatörskådisar typecastade för att främja autenticiteten, som når en extra dimension genom att en av huvudrollsinnehavarna själv har ett kriminellt förflutet. MAJA WALTRÉ maja.waltre@ng.se