NG Sthlm 1
SEBASTIAN STAKSET – EN BLOMMA I ASFALTEN Från Pro
gramrebeller till Sommar i P1. Från rullade sedlar till Bibelskrifter. Det är en omtumlande och omfattande resa som Sebastian Stakset har gjort sedan han lämnade Kartellen. TEXT: MALKOLM LANDRÉUS FOTO: ADRIAN PEHRSON D et finns ett ordspråk som min pappa brukade använda när jag växte upp. ”Nu blommar det i asfalten” sa han ofta skämtsamt, när man till exempel kom ihåg att plocka undan frukosten eller självmant bädda sängen. Rent visuellt är det lätt att koppla sammanhanget till något ovanligt. Men en asfaltsblomma är också en symbol för människor som klarat sig trots att de lever under svåra förhållanden. Frasen, ungefärligt översatt till engelska, fick bland annat ge namn åt Tupac Shakurs poesisamling The Rose That Grew From Concrete från 1990. Tio år tidigare skrev Antii Jalava boken Asfaltsblomman, som skildrar finska invandrares svåra tillvaro i Sverige. Däri hittas formuleringen ”ett barn som är en asfaltsblomma har växt under svåra villkor men klarat sig ändå”. Lite som Sebastian Stakset. PÅ UTSIDAN ÄR det inte mycket som har förändrats. När jag möter upp fotografen Adrian Pehrson och Sebastian vid Stadshuset är han svartklädd, med t-shirt, jeans och sneakers. Den karaktäristiska Gucci-kepsen, som även hann bli synonym med Einár, åker på och av mellan varven. Ett par svarta solglasögon, förmodligen också av märket Gucci - eller möjligen Prada - vilar tryggt på hans näsben. Den största skillnaden, utan att ha spenderat någon tid med honom face to face, är att han ler. Han ler ofta. PÅ PLATS TILLSAMMANS med Sebastian är också Betsegaw ”Betz” Assefa. Betz var med och grundade Kartellen och har genom åren kunnat ses i bakgrunden av gruppens framfart. Han och Sebastian har varit vänner sedan 2007 och genom åren har de vandrat sida vid sida. Det märks tidigt att dom har en stark vänskap och stor respekt för varandra. Guds män, båda två. Betz har gjort samma resa som Sebastian Stakset, från tungt kriminell till frälst. Han pratar mycket om förlåtelse. – Man måste förlåta sig själv, det är det allra viktigaste, säger han. MEDAN VI PRATAR funderar jag på att 66 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2022 försöka bidra till fotograferingen, då jag ser ett par fönster med pyntade galler ingjutna i Stadshusets konstruktion. De är precis i gränslandet mellan fängelsegaller och kyrkfönster. Adrian nappar inte på idén. När fotograferingen är avklarad rör vi oss längs Norr Mälarstrand i jakt på ett ställe att slå oss ner och så småningom äta lunch. SEBASTIAN ÄR VÄLDIGT avslappnad, på gränsen till slö. Den enda gången det tar lite fart är när han får syn på en parkeringsvakt som är på väg att lappa hans bil precis utanför området. När vi slagit oss ner på Orangeriets uteservering börjar vi småprata om barn, då jag själv nyss blivit pappa. Sebastian själv har tre barn och han visar stolt upp bilder på en badtunna han låtit bygga åt dem på baksidan. Sedan två år tillbaka bor familjen i ett hus i Sigtuna kommun, inte långt ifrån Märsta där unga rapstjärnor som ADAAM och VC Barre just nu frodas. – Jag ska faktiskt in i studion med ADAAM snart, berättar han. Hur mår du annars? – Jag mår bra, jag har tagit lite semester faktiskt. Jag har ärligt talat inte haft semester i hela mitt liv, jag kommer inte ifrån arbetslivet, säger han och ler. – Det var inte så att man kunde säga till grabbarna förr i tiden att ”nu tar jag semester”, haha. Semester hade man när man satt på kåken. Du hade nyligen ett sommarprat som blivit väldigt uppskattat, hur var det att göra? – Jag la ner tid på det. Och det gav utdelning. Jag har fått väldigt bra feedback och hoppas att det kan vara en liten väckarklocka för folk… och politiker. Det var en moderat advokat som skrev att ”politikerna borde lyssna på Staksets sommarprat”, haha. Då fattar man att det går bredare än en kategori av människor, säger han och fortsätter: – Jag har velat göra sommarprat sen jag var liten, jag lyssnade på det ofta. Förra året lyssnade jag på Nicholas Lunabba och det var så fruktansvärt bra. Jag grät i bilen när jag lyssnade på det. Jag ville få det att kännas på samma sätt. Från Programrebeller till Sommar i P1. Det är en resa ändå! – Haha. Det är så sjukt, det var det jag också tänkte på. Jag tog fram en bild på mig i den där blomsterkransen och en gammal bild när jag och Kakka står med guns i Jordbro, säger han och håller två imaginära telefoner bredvid varandra. – Det är en sjuk resa! Haha. Vad betydde det för dig att få göra det? – Det var fint att få göra det. Framför allt för alla meddelanden man får. Det är alla möjliga som lyssnar på det där programmet. Jag fick ett meddelande på Insta av en som jobbar på NOA (Polisens nationella operativa avdelning, reds anm) liksom, haha. Och dom har jagat en i så många år. När du pratar om förlåtelse och försoning, då går det att nå alla typer av människor och arbetsgrupper. HÄR KOMMER DET första tecknet på att Sebastian verkligen förändrats i sitt tankesätt. För en åsidosatt missbrukare och kriminell hade inte resonerat som han gör idag. – Man måste kunna erkänna sina egna fel och brösta det man har gjort. Det var det jag hade svårt för innan, för jag tänkte alltid att ”ja, jag gör fel men det är på grund av det här, eller den, eller det systemet”… man har ju rätt att klaga på alla dom där sakerna och peka ut dom, men man utvecklas inte som människa om man inte ser sin egen del och tar sitt ansvar. MYCKET DET ÄR vad hans liv numera handlar om. Utöver att sedan flera år tillbaka föreläsa på fängelser, behandlingshem och skolor har säkert ingen missat hans aktiva liv inom kyrkan. Det var också det som skulle leda honom ner till den polska gränsen till Ukraina i mars. Men viljan hade funnits sedan innan. Redan 2016 var Sebastian på väg till Aleppo i Syrien, då det blodiga Syrienkriget mellan Assad-regimen och oppositionella grupperingar i landet bröt ut ordentligt. Ett krig som efter en tid kom att involvera flera andra länder och resultera i mängder av pengar och vapen i omlopp och en flyktingström som blåst liv i högernationalistiska partier över hela Europa. Inte minst Sverigedemokraterna. VIA KONTAKTER GENOM kyrkan planerades en inresa under 2017, men då Sebastians fru blev gravid så valde han till slut att stanna hemma. De hade redan genomlidit fem missfall, något som han rappar om i den hårresande låten ”Jag tror” från Kartellens sista album ”Slutpläderingen” från 2016. Så när han blev ombedd att stanna så gjorde han det. Men en ny chans skulle komma. DEN 24 FEBRUARI i år inleddes Rysslands och Vladimir Putins våldsamma invasion av Ukraina. Ett nytt mörkt kapitel i modern tid vars dödstal, flyktingar och monetära skadegörelse ännu inte kan mätas. Sebastian såg sin chans att hjälpa till. Han berättar att han också har ett militärt intresse som rinner i hans blod (hans åldersfar i Norge var med i den norska motståndsrörelsen) och att han såg vad som var på väg att hända. – Vi såg redan innan allting bröt ut att ryska drönare flög över alla våra säkerhetszoner i Sverige. Ryssland gjorde en testoperation på Coop och slog ut det. Dom har en plan på att attackera och gå in i Sverige. Tittar man på förra valet så använde både Ryssland, Iran och Kina subversiva metoder för att attackera valet. Om du minns det så var det ingen som visste vem som hade vunnit efter valdagen, förstår du? Det här är ett tecken på att vi är attackerade med subversiv verksamhet. NÄR HAN KOMMER hela vägen till Lausanne-fördraget och Turkiets förberedelser för 2023 får han hejda sig själv. – Hela världen är en krutdurk, så kan man säga, konstaterar han. VIA ETT SAMTAL från en medicin- och läkemedelsorganisation och en nära relation med en riksdagsledamot i försvarsutskottet så fick Sebastian och hans team i uppdrag att köra in läkemedel och medicin i Ukraina. Ett logistikcenter startades upp i Polen och via ett kontaktnät bestående av 80 kyrkor samt