AMES 1
Det är så kul att skriva om olika företagare och
företag. Man får lära sig så mycket om olika människor och det de brinner för. Det spelar ingen roll vad det handlar om egentligen, utan mer om att möta deras passion, menar Mirjam Lindahl. Hon lever ett runt liv i en fyrkantig värld, där hennes arbetsdagar fylls av förtroendefyllda möten med människor i många olika skeden i livet. Hon ser sig själv som en familjeförrättare, en tonsäker ordmålare, som bokstavligen valt bort siffror till förmån för bokstäver. Hon berättar att hon halkat på flertalet lyckosamma bananskal som har lett henne dit hon är idag. Häng med när vi möter den mångsysslande entreprenören som har många kreativa strängar på sin välstämda lyra. Det här är profilreportaget om vår egen profilskribent: Mirjam Lindahl. Solen står högt på himlen när vi syns i Trädgårdsföreningen i Linköpings City. Parken är i sin bästa vårskrud – där knoppar brister och grönskan gör entré. Mirjam Lindahl och jag har stämt träff för fotografering och intervju till detta profilreportage. Det hela känns lite meta – att göra en profilartikel om profilskribenten. Vi börjar med fotograferingen, och Mirjam som jag förvisso känner sen tidigare, är inte sen med att bjuda till och leva ut framför kameran. Nu valde jag mer stillsamma bilder till artikeln, men det visar på hur Mirjam är som person. Kreativ, fylld av idéer och upptåg, samtidigt som hon vågar bjuda på sig själv. Hennes historia har hitintills varit en ganska krokig väg, med några tvära kast. – Om jag hade gått raka vägen i livet och hittat exakt rätt från början så kanske jag inte haft samma förmåga att lyssna på och se människor på det sätt jag gör idag. Men alla kringelikrokar och omvägar som livet har inneburit, har gett mig massor erfarenheter och kunskap, om livet i stort. Mirjam berättar om värdet att kunna se saker ur ett mer positivt perspektiv och inte gräva ner sig när det kanske inte blev exakt som man trodde eller som andra förväntar sig. – Det är ju lätt att se alla byten av riktning som misslyckanden. Alla försök som kanske inte ledde dit man trodde. Det krävs lite erfarenhet för att komma till den insikten att det kanske var precis det som krävdes för att komma dit man egentligen ska. När jag ber Mirjam att sammanfatta vad hon egentligen försörjer sig på i dagsläget blir svaret en ganska lång lista, men med en tydlig röd tråd – kreativitet och mötet med människor. – Jag är vigselförrättare, begravningsofficiant, jag leder namngivningsceremonier, är skribent/författare, sångerska, voiceoverröst, fotograf. Utöver detta är jag även anställd två dagar i veckan som copywriter på AR2 Reklambyrå. När hon inte är ute på uppdrag, har hon familjen i sin närhet: sin man Stefan och tre barn, Moa och Elina 18 och 20 år och Anton som är 24 år. Snart börjar livet 2.0, där barn flyttar hemifrån och allt med vad det innebär, men än så länge är två av dem kvar i boet. Familjen är dock inte komplett utan sin hund – en Hovawart. – Vår underbara hund Gibzon är en äldre herre – en rolig, stor, svart hund, med sin egen agenda. En liten hund i en stor kropp, som gärna kryper upp nära inpå. Men som även håller vakt, och säger till om någon går förbi. Men hur kommer det sig att hon och familjen hamnade här i Linköping, och har Mirjam alltid varit en kreativ mångsysslare och pysslare? Jag frågar Mirjam och hon tar oss med från början. – Jag är född i Eksjö, och tillbringade ett par år av min späda barndom i Myresjö. Sen flyttade familjen till Linköping. Familjen bodde även ett par år i Afrika, där Mirjams föräldrar jobbade som missionärer. De flyttade tillbaka till Sverige lagom till att Mirjam började sexan, och efter det som har Linköping varit hemma. Mirjam trivs här och det är hennes familj som är anledningen till att hon har rotat sig här. Åren gick och när Mirjam tog studenten från Samhällsvetenskaplig linje 1992, var inte utsikterna på arbetsmarknaden särskilt strålande. – Jag började en ungdomspraktik i en blomsteraffär och hittade genast skapandet – något som jag insåg att jag verkligen uppskattade. Jag har egentligen alltid haft med mig skapandet, i form av att jag gillat att skriva, men aldrig reflekterat över att det var något som man kunde jobba med. Mirjam tyckte att det var så roligt att hon påbörjade eftergymnasial utbildning till florist. Utbildningen var i Norrköping, och i samband med det hittade hon en kompis med samma intresse. De hade liknande drömmar och det ledde till att de tillsammans startade en blombutik i Tallboda. Under blombutikstiden hann Mirjam ta ett gesällbrev som florist. Och så småningom bestämde sig Mirjam för att även ta ett mästarbrev. För det behövdes mer kunskaper inom företagsekonomi, så Mirjam läste in gymnasieekonomexamen. Mirjam insåg att hon hade en fallenhet för siffror och det ledde till att Mirjam så småningom började jobba som ekonom. – Det kunde ha fungerat bra – att sköta sitt jobb och ha skapandet på fritiden. Själva jobbet var inte speciellt kreativt. Tyvärr är inte kreativ bokföring särskilt populärt, skämtar hon. Mirjam startade sin enskilda firma 2007, men hade den mer som hobbyverksamhet, när hon sjöng på olika typer av ceremonier och tillställningar. – Det var någonstans här i tiden som jag upprepade gånger fick frågan om jag ville bli borgerlig begravningsofficiant. Men jag kände att skulle jag göra något sådant skulle det vara helhjärtat, och att det skulle kräva mer tid än jag ansåg att jag hade, så jag tackade nej. Men där och då tog livet en ny vändning när hon efter en tid av olika utmaningar blev sjukskriven för en utmattnings depression. Mirjam insåg att hon inte kunde gå tillbaka till ekonomijobbet. Hon mindes uppmaningarna och erbjudandet om att bli begravningsofficiant. Mirjam tog steget ut och vågade. – Jag sa upp sig i samråd med familjen och Magnus Forss på Capella (f.d Roséns Begravningsbyrå) gav mig chansen att prova hur det var. Jag fick mitt första uppdrag, och jag var livrädd. Mirjam hade medverkat som solist på många begravningar, så hon hade en bra grund. Men sen hålla en själv… – Jag slogs av en stark WOWkänsla. Det låter konstigt 21