AMES 1
AFFÄRSSTADEN MÖTER att säga det, men jag älskar d
et. Jag får göra något som jag märker betyder något för andra. Att få göra deras viktiga sorgestund till något fint och minnesvärt. ” Vi hoppar framåt i tiden till 2015, då Mirjam även blev vigselförrättare. Sen dess har hon gjort 360 vigslar, 161 begravningar och 12 namngivningsceremonier. – Det är inget jag håller räkningen på, men jag tog reda på det inför intervjun. Hur många gånger jag sjungit på vigslar, begravningar, barndop, gudstjänster, musikcaféer, äldreboenden eller privata tillställningar har jag däremot ingen koll på. I år har vi en härlig sommar framför oss nu, med två år av uppskjutna bröllop som går av stapeln. Det handlar om allt från de ”enklaste” vigslarna i Stadshuset, till de stora bröllopen för hela tjocka släkten och alla vänner. – Det är också en utmaning att även göra det som ska vara ”så enkelt som möjligt i Stadshuset”, till något som blir fint och minnesvärt. Jag brukar ta mig friheten att väva in lite mer i talet – ge lite extra. Sen är det jättekul med de stora bröllopen också, såklart. Hade det varit likadant varje gång, hade jag inte velat syssla med det. Mirjam vill varken ha någon vigselfabrik eller begravningsfabrik. Hon tycker att alla relationer, alla människor är unika och värda något speciellt. Nu mera älskar hon att få vara med och forma andras berättelser. – Det finns en story bakom alla som bestämmer sig för att gifta sig, det finns en story bakom varje människoliv som inte längre är, det finns en story bakom varje människobarn, och kanske ännu mer – en oskriven framtidsstory som väntar på att bli. Det är spännande att få vara en del av dessa storys och skapa ceremonier kring dem. Det största förtroendet jag fått är att bli lite utav en familjeförrättare. Det sitter som bomull runt hjärtat. Mirjam har fått stora förtroenden under sin resa. – Det största är när jag får förtroendet att bli lite utav en familjeförrättare. Jag har fått ta hand om deras vigsel. Och så ringer de och säger att ”nu har vi fått barn, vi skulle vilja ha en namngivningsceremoni – vill du hålla den?” Att jag har fått förtroendet om och om igen – det känns stort. Det sitter som bomull runt hjärtat. Bomull runt hjärtat låter mysigt, men hur kommer skrivandet in i bilden egentligen? Jo någonstans, parallellt med början på slutet av ekonomij obbet, hoppade Mirjam på en skrivarkurs. – Jag började en skrivarkurs på Österlens folkhögskola. Skrivande hade blivit en del av min vardag under sjukskrivningen. Det är väldigt terapeutiskt att skriva, och det fick mig verkligen att må bättre. I och med kursen så fick jag nys om en novelltävling. Jag tog mod till mig och skickade in ett bidrag – vilket hamnade i en novellsamling. Detta gav Mirjam blodad tand för det här med att skriva skönlitterärt. Efter det har hon framförallt författat noveller. Både för olika veckotidningar men även till olika novellsamlingar. Mirjam var med i en samlingsserie, som handlade om de sju dödssynderna. Men i en lite mer modern tappning. De var ett antal författare som skrev sju noveller var – en novell om avund, en novell om högmod, en om girighet och så vidare. Det resulterade i en bok med samlade verk om varje synd. – När tiden gick och förlaget förlorat ensamrätten till publikationerna, tog jag mina noveller och gjorde en egen novellsamling med namnet: ”Det var ju synd”, berättar Mirjam och jag kan inte låta bli att fnissa lite. Det var det skönlitterära spåret, men Mirjam skriver väl även artiklar? Jodå, och det spåret började när Peter Nordlander undrade om Mirjam kunde tänka sig börja skriva för Affärsstaden. Det kunde hon och på den vägen är det: Mirjam har skrivit i Affärsstaden sedan 2016 och gjort profilreportagen sedan 2019. – Det är superroligt att skriva om olika företagare och företag. Man får lära sig så mycket om olika människor och det de brinner för. Det spelar ingen roll vad det handlar om egentligen, utan mer om att möta deras passion. Förutom att använda språket skrivandet, så älskar Mirjam att uttrycka sig med rösten och sången. Både det talade språket och musiken har så stor plats i hennes liv. – Sången och musiken har alltid varit viktig i mitt liv, och att kunna använda det och leva på det är fantastiskt roligt. Jag jobbar även en del med att använda rösten till voiceover uppdrag. Alla de här jobben är långt ifrån åttatillfemjobb. Inga långa korridorer, inte samma sak – vecka efter vecka, månad efter månad. Det handlar istället om att leva och jobba på ett sätt som gör så att Mirjam lever både på jobbet och privat. – Det måste bli en helhet. Min man är ingenjör, och det tog ett tag innan han landade i det här med att; han har ett inrutat arbetsliv och jag har mer lösa boliner. Han jobbar fyrkantigt och jag jobbar runt. Det är precis så jag behöver ha det – att inte behöva bli fyrkantig bara för att omgivningen är det. Jag vill inte pressa in mig i en mall. Mirjam är nyfiken på om hon kommer hitta fler strängar till sin lyra. Skapandet är kärnan i hennes verksamhet, och hon berättar att skulle hon hitta fler ben eller vägar i skapandet, så är hon inte främmande för att prova eller lära sig något nytt. – Det jag skulle vilja göra är att dubba en tecknad film, med sång och tal – röstskådespela. Eller spela en musikal. Agera med både tal och med sång. Det är en dröm jag har. Annars har jag i och för sig redan ett jobbmässigt drömliv. ® 22