AMES 1
KRÖNIKA Louise Lennersten, Affärsutvecklare, UCS
Management X OCH Y På valborg sitter vi och firar en vän som fyllt jämnt och lite som ett guldkorn i den digitala eran, plockas brädspel fram. Jag väljer ett som ställer män mot kvinnor och är från 1997. På varsin spelhalva placeras männens och kvinnornas spelpjäser ut och sen ska vi plocka poäng genom att svara på frågor som är typiska för det andra könet. Redan här borde jag väl anat nivån på det här spelet, men icke! Nåväl. Vi börjar spela. Inledningsvis är det lite underhållande eftersom frågornas stereotypa andemening inte är en fullträff de första varven, men sen är den omöjlig att missa. Typiskt kvinnlig fråga till mannen: ”Vad diskar man först när man handdiskar?” Mannens svar: Glasen Full poäng. Jag (kvinna): Va? Varför då? Mannen förklarar det som anses vara en typiskt kvinnlig vetskap och tydligen något jag borde ha lärt mig vid barnsben. Är detta på riktigt en del av allmänkunskapen? Jag ser framför mig hur detta är någon form av undervisningsmaterial från 50-talet när manligt och kvinnligt var som två skilda existensformer och där det helt enkelt var så att en kvinna förutsattes ha viss kunskap och kompetens och mannen likaså. Men att spelet skapades i ett årtionde när jag själv fanns och kände att jag levde i en någotsånär jämställd värld, är ju ett bevis på att vi då var ganska låsta och stereotypa fortfarande. Fasen, det här spelet hade inte fått skapas idag. Fasen igen, det skapades 1997, ett år efter att girl power uppfanns. Det är bara 25 år sen och både så lite och så mycket har hänt sedan dess. ”Åh, nu hamnade du på chans! Då ska du dra ett chanskort.” Chanskort för kvinna: ”Du har köpt sexiga underkläder, gå hela vägen till mål” Chanskort för man: ”Du har klippt tånaglarna, gå tre steg fram” Och sådär fortsätter det. Männen får svara på frågor om denier, filmstjärnor och maträtter och kvinnorna på frågor om sport, verktyg och motordon. Och jag blir bara mer och mer irriterad. Så löjligt, men ändå så bra. Jag är både trött på mig själv för att jag inte bara kan skratta bort det, och samtidigt stolt över att jag instinktivt reagerar som jag gör. Jag är mamma till tre söner och försöker i alla lägen att lära dem att kön inte är något som begränsar åt något håll och att det inte finns roller som är tilldelade endera av könen. Jag spinner som en katt när ena sonens bästa vän (som är tjej) kastar sig ut i skejtrampen med samma självklarhet som grabbarna, trots att hon är i klar minoritet i skejtparken. Mitt arv till barnen är att det inte finns roller eller fördelningar mellan män och kvinnor som är relaterade till just kön. Däremot kan det finnas rollfördelning som baseras på intresse, kompetens eller nån form av pest-eller-kolera-rättvisa. ”Jag klipper häcken, du byter däck på bilen…” Jag tänker också på alla dessa system där manligt och kvinnligt styr oss i någon riktning och där ojämställdheten fortfarande är så stor. Inom vissa yrkeskategorier, lönemässigt, i styrelser och bland ägare. Att pojkar som gråter på dagis får snabbare hjälp än flickor när de slagit sig. Att det fortfarande är imponerande med en kvinnlig hantverkare eller en manlig förskollärare. Det borde väl inte vara så jäkla svårt att börja tänka annorlunda? Chanskort igen. Chanskort för kvinna: ”Maten är inte klar i tid. Stå över ett kast” Chanskort för man: ”Du har köpt biljetter till Fantomen på Operan. Gå hela vägen till mål” I rest my case. ® VISSTE DU ATT … … du kan läsa Affärsstaden online också? Läs tidningen på www.affarsstaden.se eller scanna QR-koden. 28