GLAS 1
/ KRÖNIKAN / Daniel Lindell Daniel Lindell arbeta
r som glasmästare på Glenns Glas i Stenungssund. Som tidigare journalist skriver han också krönikor för lokaltidningen STO (Stenungsund, Tjörn och Orust). MODERNA GLASHEM ODLING INNE GER BÄTTRE INOMHUSKLIMAT OCH MINDRE INSYN består av detta älskade material, det gör även normala villor. Partierna blir större och större, glasytorna enorma. Vissa kåkar ser mer ut som växthus än som bostadshus. Fast utan växter då. Nu börjar den snart. Trängseln. När vi flyttade till det här lilla huset vi bor i så hade vi ett barn och en katt. Det var lite i trängsta laget redan då, om man ska vara ärlig. Nu har vi två barn och en katt. Men det är varken barn eller katt som de senaste åren har lett till det som många nog skulle beskriva som trångboddhet. Nej, det är istället min kära hustrus andra barn och de är … många. Många och oftast gröna. Krav har de också. De ska ha enormt mycket näring, det är det lilla problemet. Det kan man köpa för pengar. Enligt min käresta ska de också ha mycket kärlek. Det är också ett krav som är relativt lätt att uppfylla, dessutom gratis. Det räcker ju att samtala lite med dem, tala om för dem att de är värdefulla och så. Att de växer fint, att de duger alldeles utmärkt precis som de är med alla skavanker och all skevhet. Så som varje ansvarstagande förälder gör med sina små telningar. 12 GLAS 1.2023 Det är vid nästa krav som det börjar skava lite. De ska ju ha mängder av ljus de små liven. Och eftersom vi vid denna tid på året mestadels är inomhus så behövs det något som gör att ljuset utifrån kan hitta in. Glas säger ni. Glas är grejen, säger jag. Men nu är ju även våra glasytor begränsade i den här lilla stugan som även består av trä. Och rent visuellt så är det nog så att den här kåken har så pass mycket glasytor som är möjligt. Jag fattar att den åsikten är helt ute nu, år 2023. Jag fattar också att det kan upplevas som provocerande och marknadsförstörande när en glasmästare påstår att det kan vara för mycket glas. Lite som när en godisfabrikör varnar för farorna med för mycket socker. Men. Ändå. Glas är otroligt inne och används i alla möjliga och omöjliga sammanhang och de tekniska framstegen de senaste åren har gjort möjligheterna nästan obegränsade. Det är heller inte bara kommersiella fastigheter som nästan bara Och här i består paradoxen. De moderna villor jag som glasmästare besöker i yrket har enorma glasytor men är oftast befriade från all typ av växtlighet. Det kanske står en benjaminfikus i något hörn. Eller en stor vas med strån. Eller någon hipp kaktus. Jag har aldrig någonsin, i ett modernt glashem, upplevt hemmet som en förskola för växter. En plats där våra gröna vänner får börja gro för att senare flytta hemifrån. Vad det beror på? Ingen aning. Kanske är folk i allmänhet för stressade för att odla, kanske bara för ointresserade. Vilket ju är synd eftersom jag vill påstå att dagens moderna hus med enorma glasytor är perfekta för inomhusodling. Odling inne skulle även leda till ett bättre inomhusklimat och dessutom lösa ett problem som många med stora glaspartier upplever; insynen. Ett vackert insynsskydd utan att behöva riskera värmesprickor som i dag annars är ett ganska vanligt bekymmer. Nu får jag bara hoppas att min kära fru inte läser den här krönikan. För min lovsång till inomhusodling i detta nummer rimmar illa med den klagosång hon får höra hemma. Nu snart alltså. När jag får trängas med plantor som ska bli tomater, gurkor, meloner eller något annat gott. Daniel Lindell / KRÖNIKAN / Daniel Lindell