GLAS 1
Katarina kyrka är bara en av alla de kyrkor i Ska
ndinavien som Ringströms Glas restaurerat. Uppgiften om hur många varierar från 700 till 900. Michael är osäker på antalet men ett par som spontant kommer upp i vårt samtal är domkyrkorna i Skara och Visby som förde med sig spännande samarbete med några av våra främsta glaskonstnärer. Bo Beskow var ju den som designade det berömda rosettfönstret i Skara domkyrka och det var Michaels farfar, Gustav Ringström, som under åren 1945–1976 förverkligade konstnärens idé. Mötet med glaskonstnären Pär Andersson vid renoveringen av Visby domkyrka och Swertingska kapellet på mitten av 1980-talet är ett annat bevis på ett givande och tagande över gränserna. Och, ännu ett namn som dyker upp är Erik Höglund vars skaparglädje resulterat i åtskilliga samarbetsprojekt. Samtalet är, framgår det i mitt samtal med Michael Ringström, en del av hans arbete och något som han skattar högt. Katarina kyrka Gillar att samarbeta med arkitekter — Jag gillar till exempel att ta emot arkitekter. Så stimulerande. Många tycker det är besvärligt men det är arkitekterna som skapar grunden för vårt jobb. Det är viktigt att vi förstår varandras förutsättningar. Jag vill kunna säga att ”det där blir inte bra”, men då måste jag ha på fötter. Å andra sidan är det arkitekterna som gör att vi kommer på fötter. Vi behöver varandra. Att bli slussad genom de fyra våningarna är en historielektion från det blyinfattade glasets era till de stora entreprenaderna. Dels alla glasproverna i lager på lager, 100-tals färgnyanser och inte att förglömma den värdefulla samlingen katedralglas. Det munblåsta, lite buckliga kulturglaset som visar upp sig i fyrtiotalet nyanser. Dels de små verkstäderna, glasmästeri, konstglas, glasblästring, inramning och snickeri, som håller 20-talet anställda sysselsatta och där det sjuder av liv. Det dagliga springet upp och ner i trappor ger perspektiv. — Glas är beständigt, något som överlever sig själv. Varje gång jag kommer in i ett hus från tiden för förrförra sekelskiftet tänker jag att det där har vi kanske gjort! Det är en speciell känsla. ” GLAS ÄR BESTÄNDIGT, NÅGOT SOM ÖVERLEVER SIG SJÄLV.