NG Sthlm 1
BAKOM KULISSERNA PÅ ROCKETMAN Glöm den konvention
ella Queen-biopicen Bohemian Rhapsody. När Dexter Fletcher nu gör en film om Elton John blir det dekadens på riktigt – och han håller inte tillbaka. Vi besökte inspelningen av fantasimusikalen Rocketman på den engelska vischan. Men historien börjar i Kalifornien. TEXT: SAMUEL MESTERTON D et är den 11 mars och jag befinner mig på The Troubadour i West Hollywood. Clementine Creevy, frontfigur i rockbandet Cherry Glazerr har publiken virad runt sitt lillfinger. Min upprymdhet kan delvis förklaras av LA-trions förträfflighet, men framför allt kan jag där och då inte fatta att jag är på stället där Elton John nästan 50 år tidigare, den 25 augusti 1970, inför 300 personer öppnade med Your Song under sin legendariska USA-debut. På väggen i baren hänger en bild från kvällen som förändrade den unga Eltons liv. BARA DAGAR EFTER Cherry Glazerrs spelning samlas skådespelarna Taron Egerton, Jamie Bell och Bryce Dallas Howard på just The Troubadour för att för första gången se en förhandsvisning av Rocketman, den nya musikalfilmen om Elton Johns tidiga år i vilken skådespelartrion har huvudrollerna. – Jag blev chockad över hur intimt stället är, konstaterar Howard Bryce som i filmen spelar Eltons mamma Sheila Fairbrother, när jag ringer upp henne dagen efter visningen. Vi såg några olika sekvenser av filmen, och en av dem utspelade sig på The Troubadour. När vi spelade in filmen pratade vi alltid om hur det här är en fantasi hämtad från verkliga livet. Det finns en betydande aspekt av filmen som är en sorts förhöjd verklighet. En fantasi, liksom Elton John själv. Och när man ser och upplever den här filmen förflyttas man. Det ringar också in hans musik, det är den han är. Man transporteras när man ser en av Eltons konserter. Du hamnar i en annan dimension. FEM MÅNADER TIDIGARE är jag i ett oktoberruggigt Windsor, en halvtimmes tågfärd väster om London. Här spelas Rocketman in, och man är inne på den 51:a inspelningsdagen. Mitt i leran på Royal Berkshires landsbygd har man smällt upp ett tivoli där dansare står utspridda i väntan på nästa tagning. En ekande röst delar ut instruktioner i högtalarsystemet. Scenen som är i färd med att filmas är inte vilken som helst. Det är första gången som en tidig version av den Elton John som vi alla känner och älskar uppenbarar sig i form av en 17-åring vid namn Reginald Dwight. TIVOLIT ÄR OCKSÅ spelplats för den första scenen i filmen där John gestaltas av filmens stjärna: Taron Egerton, 29. Fram tills nu har han porträtterats av barnskådespelare. Jag bjuds på en rundtur, och hinner roat tänka att jag befinner mig mitt inne i den här parallellvärlden som är filmen Rocketman när jag plötsligt står ansikte mot ansikte med filmens regissör Dexter Fletcher, 53, samt Egerton själv, iförd en perfekt 50-talsutstyrsel med uppvikta mörkblå jeans, instoppad rutig skjorta och hornbågade glasögon. Jag hälsar snabbt och frågar Egerton om han är ”i karaktär”? – Nej, det skulle visserligen vara frestande men jag är inte en sån skådepelare. Hur många olika kostymer har du hunnit beta av vid det här laget? – Jag har burit en bit över femtio utstyrslar och de är alla FABULOUS, utbrister Egerton med passande flamboyant eftertryck. Men de här kläderna är coola för de placerar oss stadigt i sent 50-tal, tidigt 60-tal. Vilket är grymt för sen går vi hela vägen till slutet av 80-talet. Fletcher fyller i. – Det är det som är så kul för oss, alla de här modeinfluenserna hämtade från olika epoker som alla förs samman och blir en del av Eltons resa. Och hur alla de här olika musikmässiga och kulturella influenserna påverkade Elton redan från tidiga år. Och det är det vi försöker omfatta även på det här tivolit, hur han exponeras för olika kulturer som fanns i London vid den här tidpunkten. Det är mycket på gång samtidigt! NR 5, 2019 | NÖJESGUIDEN 23