NG Sthlm 1
Krönika SJÄLVHATET ÄR DIN PERSONLIGA STYLIST Ett
nyfött år och en inre strävan om att förnya, ändra, liksom uppgradera din mediokra aka vedervärdiga garderob växer fram. Längtan är ivrig, den är illvillig. Du* är manisk. I år ska du fan se bra ut. Eller iallafall inte se ut som skit. TEXT: ISABELLE BRÄTTEMARK GENTLIGEN inte handlar om att ion av dig själv håller på att ta tt att förtränga. Men låt mig dig om att det enda som faktiskt n årliga inventeringen av ditt Och hur ska det egentligen l uttryck 2019? kunna liknas vid motsatsen till zen. Den väcker frågor såsom “Borde det verkligen vara en medborgerlig rättighet att hålla på och äckla sig öppet sådär?” och “Går inte dessa förövare av den allmänna harmonin att lagstifta bort?”. TEXT: ISABELLE BRÄTTEMARK KAPITALISTISKA metatrenden g SS/19. Att hata dig själv för att dig själv är alltså fortsatt din ns att hitta en riktning för årets ut ögonen och visualisera alla u, älskar trenden “otrendigt”. ger ur en besvikelse att du inte ogressiva revolutionär du intalat tt du är menad att vara. Sorgen te vara specifik gör att av otillräcklighet imploderar och blir omöjliga att processa. er att inte känna dom alls. Och med ett töntigt hästtryck, både bak, blir ditt sätt att bearbeta iga tillstånd av att vara ingen ting. VINTERN HAR VÄL snart äntligen rasat ut bland våra fjällar, om än inte för gott (RIP på förhand jordens glaciärer). Detta betyder att både kreti och pleti när som helst nu kommer infinna sig i parkerna med BIB och bira i högsta hugg. Det ska skrattas och skålas i mediokert sällskap kvällarna i ända. En härlig grej vid första anblick. Men något de flesta inte ägnat en tanke åt är hur djupt odemokratisk och problematisk denna företeelse är. ATT HATA DIG själv är att hata andra. Därför äcklas du av folk som klär sig fult. Dessa personer kan framstå som omdömeslösa vid en första anblick, och det i sig är ju fruktansvärt oattraktivt. Men det du stör dig på är inte deras obegripliga klädval. Det är deras uppenbara brist på självrespekt. Det är vanligt att inte kunna respektera någon, men när de gör det alldeles för enkelt för dig uppstår en djup irritation. Jag menar inte att du inte inte vill hysa noll respekt mot diverse stil-analfabeter, jag menar bara att det är vidrigt att inte ens få chansen att lära känna någon innan hen går att avisa som en icke-respektabel individ. VAD DEN ODEMOKRATISKA problematiken består i är inget jag tänker rättfärdiga här och nu i denna gravt överexponerade text. Jag sätter punkt där helt enkelt. Så. Min åsikt i denna icke-fråga är uttryckt. Den är vad den är. Osammanhängande och inte alls chillad. Varken minnesvärd eller stimulerande. Den hade nog kunnat avfärdas som antiintellektuell i både rätt och fel sällskap. GUIDEN | NR 1, 2019 70 M NÖJESGUIDEN | NR 5, 2019 ”Din t-shirt med ett töntigt hästtryck, både fram och bak, blir ditt sätt att bearbeta ditt ständiga tillstånd.” EN AV DEMOKRATINS grundpelare är, som några känner till, rätten att inte behöva forma sina åsikter med något annat än magkänslan som enväldigt verktyg. Om det är objektivt bra eller dåligt i sig är inte något som nödvändigtvis behöver undersökas vidare. Jag kanske inte ens borde ha nämnt det. Inget gott har någonsin kommit från att härja runt i saklighetens evigt mystiska våtmarker. Hur som helst, demokrati gör minst sagt uppgiften som makthavare och opinionsbildare i Sverige och andra jämlikhetstorskar till länder väldigt tacksam. JAG FUNDERAR MER sällan än ofta på yttrandefrihet. Vad den gör med ett samhälle men framförallt vad ett samhälle gör med den. Om det faktiskt är något att ha eller om vi lika gärna kan skippa det. Majoriteten verkar helt klart vara för att bevara den och med det ATT ENS KLÄDSTIL representerar en reflektion av ens inre demoner gäller självklart inte bara dig utan även de som cirkulerar i din närvaro. Att vi bara omges av folk som klär sig som oss, förklarar sig självt. Men tillåt mig att vara övertydlig. Vi försöker alla desperat synliggöra våra brister, sidorna av oss som ingen egentligen skulle se, våra personlighetsdrag som borde begravts levande igår. Vi tar ett undermedvetet beslut att kanalisera dessa genom vår främsta exponeringsyta, för att dra till oss dom som ogillar sig själva av samma orsak som vi. rådande styrelseskicket spelar det ingen roll att ifrågasätta det. Yttrandefriheten blir nog kvar ett par år till. Minst. MITT I MIN inre dialog kring rätten att tycka och känna som människor än behagar bubblar den upp igen som om från ingenstans. ”Bam”, sa det, så cirkulerade den vildsint bland tankarna igen. Alltså, känslan kring det kollektiva ALKOHOLSTINNIGT PARKHÄNG ÄR ETT HOT MOT DEMOKRATIN En särskild känsla uppstår i mig varje vår. Den kommer när pöbeln sakta men säkert börjar rangla kring i grönskande stadsparker runt om Sverige (läs Södermalm), med tre liter starköl i blodet och en sjuhelvetes attityd. En känsla, som skulle DET ÄR MOMENTANT tillfredsställande att kollektivt förenas i sina tillkortakommanden. De får dem att verka mindre dramatiska och du ger dig själv chansen att inte ta dom på största allvar. Men i samma stund som gruppens trygga medberoendehet avtar och ensamheten omfamnar dig så minns du. Den jacka du hittade undangömd i källaren hos dina föräldrar i julas, den som är excentrisk på ett störande medvetet sätt. Den som din mamma köpte i Paris för 45 år sedan och som du omedelbart älskade ovillkorligt, är bara ytterligare ett tillskott till din ständigt utökade walk in closet av hembränd uselhet. *Jag ”Det är nog mer bra än dåligt att ingen kan ta ifrån mig rätten att känna känslan och med den som grund uttrycka en genompissig åsikt.” supandet. I parkerna. På våren. Och visst, det är nog mer bra än dåligt att ingen kan ta ifrån mig rätten att känna känslan och med den som grund, uttrycka en genompissig åsikt. Det är exakt så som Voltaire inte sa “Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att skriva skiten i en ganska svag krönika”.