NG Gbg 1
och också med Peter Bjorn & John. Han var en av d
e personer som Björn Yttling föreslog som tänkbar producent. – Jag visste att jag ville spela in i USA. Jag började lyssna på skivor han hade arbetat på, och Devendra Banhart-skivan Cripple Crow har jag lyssnat sönder. ANNA TERNHEIMS TIDIGARE USA-inspelade skivor bär tydliga spår av sina inspelningsplatser. Americana-klingande The Night Visitor (2008) var påfallande påverkad till de musiker Anna Ternheim arbetade med i den amerikanska södern, och genom bland annat Marc Ribots taggiga gitarr hade For The Young (2015) en klar arty New York-ton. A Space For Lost Time är inte lika tydligt geografiskt präglad av inspelningsplatsen Los Angeles, även om Remember This med sina ringande Byrdsgitarrer har en tydlig västkustansats. – LA är inte så glamoröst. Jag åkte hemifrån tidigt på morgonen och jobbade långa dagar i studion innan jag åkte hem igen för att sova. Det fanns inte tid för något glassigt LA-liv. Jag hade kunnat vara precis var som helst, faktiskt, det 24 NÖJESGUIDEN | NR 8, 2019 viktiga är att inte vara hemma med alla distraktioner – att handla, att tvätta. Det gör att man kommer in i arbetet på djupet. – THOM MONAHAN VAR en underbar människa att arbeta med. Han kommer från en hardcorepunk-bakgrund och har spelat i en massa band, så han tycker om mörker och är en nörd på synthar. Han har väl bidragit med den drömska atmosfären som finns på skivan. Eric Johnson co-producerade och bidrog också mycket. ANNA TERNHEIM BESKRIVER entusiastiskt den positiva spänningen av att arbeta med nya människor som man inte känner i förväg, och på vilket sätt det bidrar till att utmana henne till att utvecklas och hitta nytt. Men när inspelningen var klar, i allas öron utom Annas, tog hon med sig materialet hem till sin ständiga samarbetspartner Andreas Dahlbäck i sista stund, igen. – Jag kände att det faktiskt var nödvändigt. Jag hörde någonting annat än alla andra, och jag är outtröttlig när jag behöver göra det rätt. Man träffar inte så många människor, i livet, men Andreas är speciell. Han har alltid funnits där, och han förstår även det outsagda. Det blev det bästa av två världar. ANNA TERNHEIMS RELATION till sina två hemstäder New York och Stockholm kanske också kan beskrivas som det bästa av två världar. Senast vi sågs guidade Anna Ternheim runt i sina kvarter i Alphabet City på östra Manhattan, men nu har hon flyttat därifrån. Inte så långt, dock. – Jag har ju varit på väg ifrån New York flera gånger, men jag blir ju kvar. Jag har mått så jäkla bra där, det har känts lite magiskt varenda gång jag kommit tillbaka dit. Men området jag har bott i är något annat än när jag flyttade dit för tio år sedan, och det var läge att flytta därifrån. Det låter som att gentrifieringen fortsätter rulla fram över Manhattan. – Och de som har bott i New York i ett liv skulle säga att jag är en del av det. Men jag kom i en tidigare våg, och nu går det i allt snabbare takt. Nu bor jag ute i Brooklyn, i Bushwick där det är betydligt lugnare, med mycket replokaler och studios. Det har varit ganska skumma områden, och nu har konstnärer och så hittat dit. Man kan bo större, det är mycket industrilokaler med möjligheter till replokaler och studios. Kommer du att bli kvar? – Jag vet inte det. Ju mer tid jag tillbringar där desto större inblick i samhället får jag ju, både i det vardagliga i kvarteret och i rikspolitik och så. Det känns väldigt krasst och hårt, människor har inte råd att bli sjuka, det är ett samhälle som till stor del kretsar kring pengar. Men det finns ju en anledning att jag stannar kvar, det är också en fantastisk plats på många sätt, med människor från hela världen. Energin är otrolig, men jag har svårt att se mig själv bli gammal där. A Space for Lost Time (CNTCT/BMG) finns att höra i sin helhet den 20 september.