Svensk Golf 1
Trafi ken på de slitna vägbitarna är den sista ut
posten innan sinnet varvas ner innanför portarna till någon av de expansiva hotellanläggningar som radats upp vid banorna. Det är trots allt dessa som utgör Beleks ryggrad. Under fjolåret spelades mer än en halv miljon ronder här. 495 000 av dessa stod besökande turister för. Det är en hisnande utveckling sett till att Belek endast kunnat titulera sig som golfdestination sedan 1990-talet. Då handlade det mesta om att sälja golf i bulk till prismedvetna resenärer. 16 banor senare är utbudet av golf paradoxalt nog bredare och mer själfullt än tidigare. Den senaste vågen av byggnationer har börjat röra sig utanför mallen för den mest standardiserade parkgolfen och lättuggade resortröran. NÅGON TIMME EFTER den livfulla bilfärden står jag mitt ute på ett typexempel för denna utveckling. Montgomerie Maxx Royal har placerat sig i områdets absoluta tätklunga sedan fjolårets värdskap för Europatourtävlingen Turkish Airlines Open, dit ägarna lockade in Tiger Woods i fältet efter att en duktig säck pengar eller två utbetalats. På Carya sammanförs modern fi nish med traditionella designvärden. Detta blir omöjligt att undgå för någon som kliver in i det monumentala klubbhuset, där vissa av väggarna tapetserats med minnen och foton från tävlingarna. Förberedelserna inför årets upplaga är redan igång men hammarslagen från teeskyltarna som sätts upp tystnar under någon sekund i samband med att vi slår ut på tian. Här växlas designen upp ytterligare ett snäpp när spelaren successivt förs längre och längre bort från det överblickande hotellet. I den utgallrade tallskogen runt området är det inte kliniskt vit bunkersand och minutiöst planterade rabatter som främst formar intrycken. Colin Montgomerie och European Golf Design understryker istället det strategiska anslaget i sitt alster med råhuggna waste areas som karvats fram ur sandjorden. Som på det 15:e, ett kort par 4 där vuxna män börjar gråta när den initialt generösa landningsytan börjar smalna av ju längre du väljer att lassa på från tee. Om Montgomerie Maxx Royal symboliserar hur golfen mognat i Belek ligger det tillhörande resortkomplexet i samma marknadsmässiga framkant sett till den generella turistindustrin. Här härskar strandlivet och all inclusive-paketeringen som förväntas i södra Turkiet, fast iklädd en extremt välpressad premiumkostym. Några steg bortom den närliggande havsvattenpoolen öppnas dörrarna till en på gränsen till påträngande överdådig värld, där de minsta rummen mäter 80 kvadratmeter och du alltid kan hämta ett fat med handgjorda praliner eller nyrullad sushi under de fl esta av dygnets vakna timmar. Satsningen, och inte minst den uppskruvade prisbilden, har landat rakt in i det mest välmående ryska folkhjärtat, som är i övervägande majoritet på hotellet. Fast när golfsäsongen startar på allvar under sen höst och tidig vår fi nns det möjlighet att hitta något mer greppbara paketlösningar, om du nu alltså slår mentala saltomortaler över känslan att välja mellan sju sorters croissanter medan frukostcappuccinos perfekta skumkrona lägger sig. När solen sänks över strandens cabanahyddor börjar gästrummen på det närliggande designhotellet Adam & Eve saktmodigt lysas upp i olika färger. Det bebor minst sagt ett annat solsystem än Antalyas charterhotell, och har helt inklätts i ett konstgräsliknande material och bemannats med stramt vitklädd personal som kallas för änglar. I den utgallrade tallskogen runt området är det inte kliniskt vit bunkersand och minutiöst planterade rabatter som främst formar intrycken. SAMMA SKARPT BLÄNDANDE färgton fräter ögonen dagen efter när morgondaggen lämnar bollen, som stiger i en bana mot himlen på Carya Golf Club. Här harmoniserar den klädsamt upphöjda platågreenen på sexan tonsäkert med de svepande linjerna i de gapande sandfällorna bredvid. Visst, på banan fi nns det också en och annan damm och inramningen är lika murrigt grön som på en resortdröm i Florida. Men i praktiken handlar designens inkråm något mer om brittisk inlandsgolf än att puttra golfbil i Orlando. Att fi rma Thomson, Perrett och Lobb försökt lyfta över ett stycke brittisk Sunningdale till Belek framträder tydligast under första nio. Där tvingar bunkersättningen fram klara beslut från tee, och avmaskerar våra taktiska brister med halvblinda lägen in mot greenerna när fel sida av fairway prickas. Det känns kanske inte helt klassiska Walton Heath att blicka upp mot de gigantiska pelarna med strålkastare som frekvent dyker upp runt sträckningen. Men de tappade stilpoängen vägs istället upp av att Carya från och med denna höst blir Europas första fullt elbelysta 18-hålsbana. Detta ska ge dem ett övertag när man likt många andra anläggningar i Belek jobbar hårt på att locka fl er golfare från Sydkorea, Japan och Singapore. Även om det råder hård konkurrens om turisternas pengar klarar dock inte området att växa ändlöst i ett mer långsiktigt perspektiv. Något som sjunkit in 68 SVENSK GOLF | 10 2014