Svensk Golf 1
Och det bästa? – Att din omgivning också blir äld
re. Jag har ju många polare i den här åldern. Vi blir äldre tillsammans. När vi träffas har vi väldigt trevligt av varandra. Bosse Parnevik fyllde också 80 i år. Jag ringde redan i början av året för att gratulera honom trots att han fyllde i mars. En gång glömde jag nämligen och han påpekade det. Det ska inte upprepas. Finns de flesta kvar? – Många finns kvar men en del har naturligtvis fallit bort. Jag är medlem i en bridgeklubb, Nya Bridgeklubben NBK. Vi spelar inte mycket bridge men vi träffas, äter och har trevligt. Där är jag äldst. Med fina kontakter blir livet rikare. Tar du fram puttmattan och lägger den i hallen när polarna kommer? – Nej, nej, nej. Jag har ingen sådan, har aldrig haft. Kommer de hamnar vi här i köket och samtalar. När fan bli gammal blir han ju religiös; är du det? – Nej, jag har till och med funderat på att gå ur Svenska kyrkan. Den är inte tydlig, den är politisk. Den nya ärkebiskopen är inte min typ av människa. Men vi gifte oss i kyrkan och min fru begravdes i kyrkan och jag kommer förmodligen också att begravas i kyrkan. Vad tycker din hund Greta om golf? – Ingenting. Jag spelar aldrig med henne. Man ska skilja på saker. Går jag med hunden går jag med hunden. Spelar jag golf spelar jag golf. Är hon aldrig med? – Inte när jag spelar. Men vi promenerar ofta på en tom bana och då kan jag släppa henne lös. Kan du nämna någon som betytt mycket för dig i karriären, förutom din fru Gunilla förstås? – Dan Holmberg, filmfotograf, som idag lever i Nicaragua. Vi experimenterade mycket. Det blev bra. Naturligtvis finns det flera andra men Dan betydde mycket. Någon på TV-sporten? – Flera förstås. Putte Kock och jag delade rum och jag hade mycket glädje av Plex Pettersson och Bengt Grive och alla de där grabbarna grus. Men det bästa med TVsporten var faktiskt att de lät mig vara och göra saker på mitt sätt. Finns det någon spelare som du verkligen önskar att du träffat? – Ben Hogan. Jag har sett och mött de flesta stora, inklusive Sam Snead. Men aldrig Ben Hogan. Men, återigen, så är livet. Vilket ställe är det konstigaste du kommenterat från? – Utförsåkning från en toalett. Det var jobbigt. Det är långa tävlingar. Finns det något alla golfare borde ha koll på – men inte har? – Starttiden. Om du ska spela och det står två fyrbollar och väntar på att gå ut… ” ANNARS ÄR BISQUE ETT FINT ORD. JAG BER ALLTID OM DET AV MINA MEDSPELARE OCH DE FATTAR OFTA INGENTING” –…så går jag hem. Hur ser golfen ut om 50 år? – De stora förändringarna är skötseln av golfbanorna, så banorna kommer generellt att vara bättre. Har du golfklubborna i bilen hela sommaren? – Inte numera. Förr hade jag alltid golfklubbor i bilen. Och ofta windsurfingbräda på taket. Fick jag tid över i Härjedalen eller Askersund eller Motala en eftermiddag tog jag fram brädan. Vilket är det bästa råd du fått av en golftränare? – Förmodligen när Jimmy Dodd stoppade in en handduk under armen på mig för att hålla in armen i slutet av 40talet. Jimmy lärde sig spelet på Royal Liverpool och rymde med sin flickvän Joan, dotter till en textilmagnat, till Sverige. Jimmys pappa var stins. Sa du stins? – Ja, i Hoylake. Men det är en annan historia. Nu vore Göran Zachrisson inte Göran Zachrisson om han inte kom med en lång utvikning som skulle kunna fylla två sidor i den här tidningen. Han berättar om stinsen i Hoylake och sonen Jimmy och Stockholms Golfklubb och Djursholms Golfklubb och Jimmys assistent George som blev nästa pro och pappa Zachrisson och golfen och klubben som togs till en ny nivå och man märker hur man lyssnar som till en sagofarbror där vid köksbordet när han efter alla dess kringelikrokar så Zachrissonskt knyter ihop det: –…så den där handduken, nästan en servett, under armen, av sonen till stinsen i Hoylake är nog det bästa rådet jag fått. Efter det var det bara att, ja, bara att spela. Vilket är det sämsta råd du själv gett en medspelare? – Hm, sämst är alltid ett råd som man ger till någon som man vet inte kan genomföra det. Men jag har aldrig försökt vara elak. Vilken är din favoritbil? – AustinHealey 1956. Varför då? – För att jag har en, haha. Jag längtar efter att köra den i sommar. Över vintern har den stått i en verkstad där en kille jazzat till den. Vilken spelare har klätt sig snyggast? – Det var kul när det kom amerikanska kläder och färger men det var inte snyggt. Jag gillar plusfours, breda golfbyxor, och har spelat i det. Moderna kostymer överlag idag är trånga. Jag tycker de är fula. Så Jesper Parneviks tajta rosa brallor för ett antal år sedan hade inte varit något för dig? – Absolut inte. Vilket är golfens vackraste ord? – Tack för matchen – om du vunnit. Annars är Bisque ett fint ord. Jag ber alltid om det av mina medspelare och de fattar ofta ingenting. Det är ett extra handikappslag som man kan använda när man vill. Hur tar du det om någon säger att Zachrisson är för gammal, pratar för lite, pratar för mycket…? – Det är viktigt att lyssna på det, men jag har hållit på med det här i så många år så jag är van. Klart att en del inte gillar mig. Det är inte så att jag rycker på axlarna åt det men det är heller inte mycket att göra åt. Och ofta vet de inte förutsättningarna. Hur länge tänker du fortsätta jobba? – Det vet jag inte. Det där är ofta saker som reglerar sig själva. Men de vill att jag ska fortsätta. Vi får se. Var trivs du allra bäst på jorden? – Här hemma. Vad är klockan förresten? – Ingen aning. Jag har ingen klocka. Det var många år sedan jag slutade med det. Hur ska du fira 80-årsdagen? – Med en enkel mottagning några timmar på eftermiddagen. Vad blir det för tårta? – Ska man ha en sådan? Jag är inte ens särskilt förtjust. Men visst finns det något som heter Princesstårta? Med grön marsipan? Sådan får det bli. SVENSK GOLF 4–2018 47