TIDNINGEN TILLVÄXT 1
G Å R D S FÖRETAG ET Kristina Åkermo med harpan,
redo att bryta ostmassan. Drivs som enskild firma Oviken Ost drivs som en enskild firma. Företaget omsätter cirka 3,5 miljoner kronor. Målsättningen är 5–10 miljoner kronor. Verksamheten går med vinst, men det mesta återinvesteras. År 2006 stod det egna mejeriet klart. Ostar med latinska namn Vera = äkta, sann Magna = stor Dura = hård Blenda = bländande sköna, listig Alba = vit Rubra = röd Pia = mjuk De tillverkar ost av egen fårmjölk och av inköpt komjölk. De köper cirka 140 ton komjölk och fåren levererar 25–30 ton mjölk. Av tio liter fårmjölk blir det 2–2,5 kilo ost. Av tio liter komjölk blir det 0,8–1 kilo ost. Vera är den äldsta osten, tillverkningen började redan 2003, då med pastöriserad mjölk. Sedan 2006 med opastöriserad. Opastöriserat smakar ”som en melodi i munnen”, enligt Kristina Åkermo. ostar som deras grossister och några kockar hjälper till att testa. Marknaden efterfrågar nyheter, dessutom tycker Kristina om att produktutveckla. – Jag vill gärna testa olika saker. Men man får passa sig för att inte bli för splittrad. Det gäller att kunna fokusera också, säger hon. Säljer i Sverige och Danmark Medan Kristinas ansvar är djurskötseln och mejeriet, tar Robert hand om jord- och skogsbruket, ekonomi, administration och marknadsföringen. Den övervägande delen, 80 procent, av ostarna säljer de till olika grossister i Sverige och Danmark. Företaget har ett samarbete med några av de mest tongivande på marknaden, bland annat Grönsakshallen Sorunda och danska Gastro-Import. Genom Martin & Servera fick de kontakt med det svenska kocklandslaget som vid kock-OS gjorde storslam för snart ett år sedan – bland annat med hjälp av dilamm från Oviken Ost. Att jobba med marknadsföringen är ett ständigt pågående projekt. så smart. Våra ostar är smakrika och har karaktär, men de är inte något för breddmarknaden. Så jag ser det som min mission att lära svenskarna att äta smakrika ostar, säger Kristina. – Affärsmässigt är det vi gör kanske inte Tillväxt Nr 3 2013 | 35