TIDNINGEN TILLVÄXT 1
L Ä S ARBREV Kommentar från en arrendator: I förr
a numret av Tillväxt skrev Anna Treschow från Sveriges Jordägarförbund om hur de vill förändra nuvarande arrendelag. Här får hon svar av Lars Jakobsson och Lennart Johansson från Sveriges Jordbruksarrendatorers förbund. Anna Treschow, Sveriges Jordägareförbund, skrev i förra numret av Tillväxt att arrendatorn inte längre är den svagare parten så som förutsätts i gällande arrendelag. Hon anser därför att avtalsfriheten borde vara större. Enligt henne är besittningsskyddet allt för starkt vilket inskränker äganderätten. Vi arrendatorer menar att även om förutsättningarna med åren ändrats så fyller arrendelagen även i dag sin funktion för att ge arrendatorn en nödvändig trygghet i arealinnehavet och att detta är en rimlig inskränkning i äganderätten ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Investeringar i animalieproduktion uppgår till tiotals miljoner kronor med en avskrivningstid på 10 till 20 år. Arealunderlaget består ofta av en stor andel sidoarrenderad mark. Under dessa förhållanden behövs ett besittningsskydd för arrendatorn. Bjuder högt De som bjuder högt på arrenden grundar sina bud på en marginalkostnadskalkyl. Att bruka ytterligare ett hektar med befi ntliga resurser kostar mindre än vad det genomsnittligt kostar per hektar att bruka hela gården. Den lantbrukare som gjort stora långsiktiga investeringar kan inte, efter hand som arrendeperioderna upphör, konkurrera med den som just då kan kalkylera med kostnaden på marginalen. Medveten part Visst är arrendatorn i dag en medveten och stark part i ett arrendeförhållande. Men om arrendelagen förr hade en social funktion så har den i dag företagsekonomiska och nationalekonomiska motiv. » Om arrendelagen förr hade en social funktion så har den i dag företagsekonomiska och nationalekonomiska motiv.« Företagsekonomiskt innebär trygghet för arrendatorn möjlighet till investeringar och långsiktig planering av driften. Nationalekonomiskt ligger det i det allmännas intresse att markanvändningen är rationell och uthållig och att den inte föröder marken som resurs. Rimlig avvägning Arrendelagen är bättre än sitt rykte. När man gör en seriös analys kommer man fram till att den ger en rimlig avvägning av intressena mellan parterna. Särskilt ifrågasatt är besittningsskyddet men det är då glädjande att man i två examensarbeten vid juridiska institutionen på Uppsala Universitet kommit fram till att detta balanserar parternas intressen och är en befogad inskränkning i äganderätten (författare Filip Herlitz respektive Benny Axelsson). »Långa kontraktstider ger lugn och ro åt mig« Jag är en bonde som arrenderar fyra gårdar. Som jordägare kan jag köpa Anna Treschows synpunkter (Tillväxt nr 2/2013) men som arrendator håller jag inte med. Ettårskontrakten ger ingen trygghet för mig som arrendator, ingen kontinuitet. Ofta vill jordägaren ha samtliga bidragspengar men inte bidra med något till marken och ställer du krav är du obekväm och byts ut. I vår bygd är markägaren pensionär och har ärvt eller köpt av dödsboet väldigt förmånligt och brister ofta i hänsyn mot arrendatorn. I fl era fall har jag varit med om att en avverkning genomförts i anslutning till den åkermark jag arrenderar, utan samråd med mig. Jag har också upplevt att jägare åker med fordon i växande gröda. Det är helt oacceptabelt enligt min uppfattning. Jag har, i de fall jag klarat av det, femårskontrakt med ett fastslaget belopp per hektar. Det anser jag behövs för att få bättre förhandlingsläge mot markägarna. Långa kontraktstider ger lugn och ro åt mig. Min erfarenhet av att skriva kontrakt är att alltid kontakta juridiska byrån och få lite på fötterna så jag vet exakt hur jag vill få det skrivet. Fastighetsägare och arrendator i Skaraborg Lennart Johansson, ordförande, Sveriges Jordbruksarrendatorers Förbund Lars Jakobsson, verksamhetsledare, Sveriges Jordbruks arrendatorers Förbund Tillväxt Nr 3 2013 | 7