Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv David Finch
Friluftsliv Magnus Strand
Friluftsliv Iskallt dopp
Friluftsliv Fjälltur - mot våren
upplev //fjälltur I pannlampans sken planeras mor
gondagens tur. därute någonstans, gömda uppe på en klippa, men de ger sig knappast till känna. De ser oss men vi ser inte dem. Från Allakfjället bär det ned mot Miellädno å och vi står på. Ån sprutar fram mellan meterhöga snösidor. Snart är vi uppe på en vit, gnistrande snöslätt och rastar på en stenig kulle. Vi hittar rester av döda lämlar och långt bort rör sig renar på en fjällsida. Norgefjällen växer upp vid synranden. Blidvädret härjar, Eva spårar i ett långt tröttande uppförslut och snön är som sorbet. Närmare Staloluokta sameby är energin låg. I en kort men besvärlig backe är plötsligt olyckan framme. – Ajaah! Corinne skriker högt. Hon har fallit illa, benet är lyckligtvis inte brutet men knät är allvarligt vridet och det smärtar rejält. Lena lägger ett förband med kall snö runt knät. Corinne är omtumlad, men reser på sig efter ett tag. Vi tar hennes ryggsäck, hon spänner på skidorna och det går vägen om än med visst besvär. Staloluokta med många små hus ligger vackert beläget på ett näs vid sjön Virihaure. Då vi sent kommer fram till stugan är vi väldigt trötta. Fuktiga kläder hängs på tork, Eva har skavsår och fryser men Ingela börjar laga pasta med svampsås. Corinne haltar stelt fram till matbordet, men värmen och gemenskapen är fin och mat i magen fixar kvällen. Olyckskorpen Tvättbestyren under veckan får skötas med vad som står till buds, det vill säga spisvärmt snövatten. En rejälare tvagning var inplanerad här i Staloluokta, men det får tyvärr vänta då ett snickarlag är i färd med att renovera bastun. Corinne har under natten funderat över sitt olycksöde, ska hon ge upp? Nej, hon ger positivt besked på morgonen: – Det gör ont och är svullet men är ändå bättre och jag fortsätter, avgör hon. Kylomslaget har haft bra verkan och vi andra är väldigt glada att Corinne inte ger upp. Få människor är synliga i byn men en hund skäller farväl och småfåglar dyker kring ån som brusar ut under Virihaures is då vi ger oss av. Nu lämnar vi Padjelantaleden och följer istället Nordkalottleden. Solen ligger på intensivt, barmark tvingar oss bitvis till omvägar och ibland till och med att gå » … men värmen och gemenskapen är fin och mat i magen fixar kvällen.« till fots i ett kulligt landskap. Längre upp för Stalojåhkå möter ett fruset deltalandskap. Istäcket är på väg att ruttna men Christian finner passager mellan och över höga moränåsar. Bergen Jållevaare och Jiegnaffo reser sig i väster, dalgången däremellan är som en hög tröskel in mot Norge, nu bara en halv dagsmarsch bort. Staddåjåhkåstugorna blir till slut synliga vid Gahpesluoppas is. Ikväll har vi två stugor att rå över, med sängplats för alla, och då de vanliga rutinerna är avklarade, reder jag till lövbiffsgryta till middag. Sedan tar tröttheten ut sin rätt och vi går till sängs redan efter disken. Tuppekos och soltid Innan det bär iväg nästa morgon ställer Eva upp oss i en cirkel med skidspetsarna mot varandra för en norsk tuppekos, för go’ tur! Skidtag på skidtag går sedan vi intill Sårjåsjåhkå, upp som över en klipptröskel, och når efter två timmar Sårjåsjaurestugan. – Vad mysigt, här skulle vi stannat igår natt, tänker alla högt. Det är naturskönt, med forsen intill och höga klippor runtom. Med ryggen mot den solvarma husväggen spanar vi in i Norge på andra sidan sjön. Vi skidar vidare på Sårjåsjavrreisen över gränsen och till slut är Sulitelma inom synhåll! Hon har två höga toppar på ömse sidor om norsk/svenska gränsen, Svenska stortoppen (1 875 m), respektive Suliskongen ( 1 908 m). Snabba molnskyar rör sig runt klippsamlingen, med de skinande glaciärerna delvis synliga ser massivet lika spännande som otillgängligt ut. Mindre snöras har gått på branterna runt isen. Takten ökas, det går lätt och till slut skymtar taket på Sorjushyttan, vackert beläget på en strandslänt. Idag finns det finns tid att sola på verandan. Corinne, inte återställd men försiktigt rörlig, är kvällens kock och lagar den sista gemensamma middagen, en kryddig och god chili con carne med tortilla. Vi skålar i vatten för vår sista kväll på turen. Efter ett toalettbesök kommer Anette och Ingela in, upphetsade. De tror de har sett varg och vi tittar länge mot berget mittemot. Vi ser bara stenar och skuggor, men kanske vargen ser oss! Mot den norska våren Det är en underbar solig dag, men nu lägger vi Sulitelma och den vita övre världen bakom oss, inte utan saknad. På förmiddagen går vi uppför en hårt packad snösluttning, sedan bär det mest bara av i långa backar nedför, totalt nära 900 meter. Efter dammen i Storelvatnan följer en mycket svår brant så vi spänner skidorna på ryggsäcken och går i den midjedjupa snön. Men i den avslutande långa backen glider vi så långt det går, till målgång vid den vita kyrkan i Sulitelma. Där möter våren, från klipporna ringlar smältvatten ut och samlar sig till små vattenfall och vårfloder. 46 friluftsliv#1–2020
Friluftsliv Tips för fjället
Friluftsliv Mens på turen
Friluftsliv Ungt friluftsliv
Friluftsliv Blå ledare
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet