NG Öresund 1
S ony Musics kontor är fint. In genom dörren slin
ker Tove Styrke och från övervåningen kommer Dj Sleepy släntrandes. På väggarna sitter stora bilder på stjärnor som Britney Spears och Beyonce. När Lamix kommer till receptionen har han en vit fishermans-hatt på sig. Han gäspar tungt och sträcker fram sina hand och säger “Lamin”. I detta rum är artistnamnet Lamix borta. Här får jag istället lära känna mannen bakom: Lamin Mbergan. HAN SLÄNGER SIG ner i en av de bruna skinnfåtöljerna i det soffrum vi har fått tilldelat oss på kontorets övervåning. Istället för på huvudet ligger hatten nu på bordet. – Jag har inte sovit något inatt. Jag var uppe och gjorde rabarberpaj hela natten, förklarar han i en gäspning. Varför gjorde du rabarberpaj? – Jag vet inte, men det var nice och det finns kvar hemma så jag ska äta mer sen, säger han leendes. ORDET HEM ÄR något vårt samtal kommer handla mycket om. För vare sig man vill eller inte är hem synonymt med familj och familj är något Lamix har saknat efter åratal av fosterhemsplaceringar. Trots att supersingeln Hey baby har ett markant glatt sound får vi som lyssnare ta del av hans mörkare sida i nya EP:n Ingen som hör. Där rappar Lamix ut rader som “Jag skriker ditt namn mellan väggarna men det är ingen som hör” och “Utan min mamma hade jag ingen kvar”. VI GÅR RAKT på sak. Han börjar berätta om sin uppväxt, som från en början var rätt lugn i Bergshamra, Solna kommun. Han kommer ihåg platsen som fridfull. – Det är inte som orten eller så utan barn kunde springa runt sent på kvällarna och inget hände, säger han och fortsätter: – Jag bodde i Tensta för ett och ett halvt år sedan, det var kaos! Nu bor jag i Fittja. Där är det inte bättre men jag känner ingen som bor i det området. Jag vill undvika att skapa ett band till folk. Ett band vet du aldrig vart det hamnar – det kan leda till något bra men det kan även leda till något väldigt dåligt. Vad är det för dåliga grejer? – Knark och sådant – jag vill hålla mig borta från det. TROTS SITT TYDLIGA avstånd från droger är det inget han är ovan vid. Strax innan sin 18-årsdag greps Lamix för ringa narkotikabrott, då han under en tid hade sålt droger “för att få livet att gå ihop”. – Det var en frestelse att veta att du får mer pengar än vad du fått om hade haft ett “hederligt” jobb. DEN FRIDFULLA VÄRLD i Bergshamra som Lamix pratar om verkar för en utomstående vara en illusion. Det var ofta bråk hemma och Lamix blev ibland slagen av sin mamma och styvpappa. Allt nådde sin kulmen när han en dag kom till skolan med ett sår under ögat. – När jag var liten höll jag på med akrobatik hemma. Något gick fel och jag landade med ansiktet på en bordskant, säger han och pekar på ett ärr under ögat: – Några dagar efter tjafsade jag med morsan. I skolan frågade de vad som hade hänt. Istället för att berätta den här historian sa jag att min mamma hade slagit mig. Det är något jag ångrat hela mitt liv. STRAX DÄREFTER SATTES utredningen igång. Socialtjänsten beslutade att Lamix och hans lillasyster skulle bli fosterhemsplacerade. Han förklarar att mamman började ta hand om sig själv och, likt Lamix biologiska pappa, försvann hon ur bilden medan han och systern flyttade runt mellan olika familjer. – Folk kan säga att de ska till farmor och farfar eller fira sin mammas födelsedag men det är tomma ord för mig. Folk kan inte förstå hur den känslan är att inte ha en familj. Den ensamheten man känner i sin kropp går inte att förklara för en person som har allt det där. Har du fyllt den saknaden med något? – Jag har bara pushat den ifrån mig. Musik och mitt nuvarande skivbolag är det som har fyllt hålet. Pato och Pablo, från NBL Sound, är min nya familj. Det är med dem jag har ersatt allt det jag inte hade innan. KÄNSLAN AV ENSAMHET är något som har jagat Lamix under hela hans uppväxt. – När jag var liten var jag värsta tönten. Inte ens de andra töntarna i skolan ville vara med mig. Jag sprang till varenda människa och sa: “Jag ska bli värsta stjärnan, ni tror inte på mig idag men ni ska få se”. DÅ VAR DET uppmärksamheten han var ute efter. Eftersom ingen ville umgås med honom var han tvungen att få så stor uppmärksamhet att ingen skulle kunna undvika honom. – Jag ville bara att folk skulle börja tycka om mig. Att jag skulle ha vänner och inte känna mig ensam. NR 2, 2018 | NÖJESGUIDEN 19