NG Öresund 1
– när saker händer i kronologisk ordning och foku
s ligger på hur det ska gå. Jag är mer intresserad av emotionellt berättande och emotionell tid. Ibland känns det som att det går fort. Ibland långsamt. Mitt fokus ligger på hur det är istället för hur det ska bli. Jag gillar fragmentariskt berättande – då kan man fylla i mer själv. OCH I HJÄRTAT är det mycket riktigt en del saker som utelämnas. Hur lång tid det gått till exempel. Har de inte haft sex på en vecka, eller har det gått ett år när Fannis rollkaraktär ställer sin kille, som spelas av komikern Ahmed Berhan, till svars? – Jag vill gärna ge publiken möjlighet att komma i kontakt med sina egna värderingar. Är hon för jobbig? Hur länge är länge? Är det inte ganska livsavgörande med sex ändå? NÄR FILMEN VISADES på en festival i Holland tyckte en del att huvudkaraktären hade för stort behov av bekräftelse. Men det fragmentariska berättandet i filmen i kombination med att den lyfter fram ett perspektiv som inte visats särskilt mycket förut gör att folk reagerar olika på filmen både känslomässigt men också kring något så basalt som vad den faktiskt handlar om. – Det vanligaste är att människor känner igen sig jättemycket. Unga tjejer känner igen en känsla av att undra om man är för mycket, oavsett om det gäller att vilja ha sex, dansa eller i karriären. – Det kanske finns en konflikt i att älska som kvinna och vara feminist. Du ska inte ta någon skit. Du ska göra vad du vill. Men sen vill du samtidigt vara intim och ha förståelse. Vad händer i henne psykiskt när han avvisar henne? Hon vill att han ska åtrå henne. Samtidigt har man också lärt sig att man inte ska vilja vara ett sexobjekt till exempel… Det kan bli ett mindfuck. FANNI BERÄTTAR OM två tjejer som satt i publiken när filmen visades i Göteborg. 28 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2018 Den ena viskade att killen är ju deprimerad och att Fannis roll borde ta hand om honom. Den andra tyckte tvärtemot, att hon borde dra! – Det är en ganska klassisk kvinnoroll att ta hand om någon som mår dåligt. VISSA SER INTE konflikten alls. De undrar vad filmen handlar om. Några män har i motsats till det berättat att de känner igen sig i att inte ta ansvar för relationen, och några i att som kille inte vilja ha sex. – Jag hade en rädsla eller fördom att många män inte skulle förstå filmen, eftersom det utgår från erfarenheter av att vara kvinna. Men jag hade fel, och det är jag glad för. Allt ifrån unga män till äldre kulturmän har visat sig mycket intresserade av ämnet. ANDRA SÄGER ATT filmen är helt overklig. – Det finns en provokation i att en tjej med massa möjligheter att ha ett jämställt liv går in i en medberoende roll. Jag har fått höra att det inte är trovärdigt att en tjej skulle vara så här i en relation 2018. Samtidigt är det som sagt så många som känner igen sig. Det är fascinerande. Jag tänker mycket på de här glappen i reaktioner. Okej, den här säger att det är helt overkligt, andra att de aldrig tidigare har känt igen sig så mycket. FANNI TROR ATT en orsak kan vara att det görs så få filmer som handlar om målgruppen – deras verklighet är inte känd. – Tjejer mellan 15 och 20 är den grupp som går minst på bio. Varför? Jo, för hur många filmer handlar om dem på riktigt och är till för dem? Och hur ska folk veta hur de har det om det inte blir gestaltat? Jag hoppas att jag kan inspirera till att fler skapar nya berättelser och nya bilder. TVÅ AV DE mest hyllade svenska filmerna 2017 är Sameblod och Dröm Vidare, två filmer som visar unga kvinnors verklighet i olika tider och på olika platser, regisserade av Amanda Kernell, 31 år, och Rojda Sekersöz, 28 år. “VAD HÄNDER I HENNE PSYKISKT NÄR HAN AVVISAR HENNE? SAMTIDIGT HAR HON OCKSÅ LÄRT SIG ATT MAN INTE SKA VARA ETT SEXOBJEKT.” FÖRUTOM ATT HA skrivit manus och regisserat spelar Fanni Metelius själv huvudrollen i Hjärtat. Det var inte planen från början. Hon är utbildad till filmregissör, men när hon bestämde sig för att göra rollen själv löstes ett stort dilemma. – Kvinnan har blivit så exploaterad genom filmhistorien. Jag kände mig kluven till att sälja filmen på det kvinnliga objektet men när jag spelar henne själv kan jag ta ut svängarna och utforska gränserna samtidigt. Hur är det att regissera sexscener man själv är med i och hela tiden se hur man ser ut? – Jag minns att jag hade en norm för hur en kvinnokropp ska se ut redan när jag var åtta år gammal och provade en bikini för första gången. Jag blev så besviken, jag såg inte alls ut som Pamela Anderson eller Spice Girls. När vi gjorde Turist spelade vi in en scen där jag hade bikini på mig, som sen klipptes bort. Jag minns att jag var jättenervös att jag skulle dömas för min kropp av publiken. En händelse som var avgörande i att jag ändå gick med på att spela in scenen var när jag läste biografin om Lena Nyman. När hon gjorde Nyfiken Gul blev hon kallad ful och äcklig, hon fick höra att hon hade en ointelligent kropp. Då insåg jag hur sjukt det var, man vet som kvinna att man kommer få kritik för sitt utseende oavsett. Så efter det har jag bara försökt att jobba med det. Hur går det? – I den här filmen har det faktiskt gått bra, det har inte känts så mycket, jag lyckades med att sluta tänka på mig själv och istället se helheten, där jag ofta var en del. Som en tavla. Jag fokuserar på visionen, vad ska vi berätta? I BÖRJAN AV processen hade Hjärtat en annan arbetstitel: Jag vill inte bli gammal nu. Det var ett sätt att beskriva hur Mika kände att livet rann iväg i det där stillastående förhållandet, fast hon inte ens fyllt 25 år. Men perspektiven för Fanni har förändrats under arbetets gång, precis som för publiken skiftar hennes fokus mellan olika lager av konflikten. – När jag började jobba med filmen så tänkte jag mycket mer att problemen i deras relation berodde på honom. Frågan jag ställde mig var: Varför har killar problem med intimitet? Men ju mer jag jobbade med manus desto mer tänkte jag att det egentligen handlar om bådas val, bådas hjärtan. Frågan jag ställde mig istället var: Varför slår våra hjärtan så olika, vad är hjärtat i en relation egentligen?