Kreativa Europa i fokus 1
BOLAG I FOKUS ”Stödet är en kvalitetsstämpel” Gar
agefilm är ett Stockholmsbaserat produktionsbolag som fått MEDIA-stöd från Kreativa Europa fem gånger. Dominic Chennaya från Kreativa Europa Desk Sverige besökte kontoret för att höra mer om trender inom svensk och europeisk film. När jag öppnar trägrinden för att ta mig in till Garagefilms nya kontor på Östermalm möts jag av förskolebarn - det är nämligen innanför gården till Hedvig Eleonoras förskola som kontoret ligger. Frida Mårtensson möter mig vid dörren. Hon är biträdande producent på Garagefilm och har varit med under nästan hela bolagets moderna liv, från 2009 och framåt. När vi kommit upp på kontoret ber Frida genast om ursäkt för det enligt henne stökiga kontoret. – Vi har inte riktigt hunnit flytta in ordentligt än, trots att det har gått ett år, säger hon. Ett år kan låta som lång tid att flytta in på, men om en tittar på hur mycket Garagefilm har på gång är det rimligt att fokus ligger på annat håll. Under 2018 har de hunnit med premiärer för filmerna Hjärtat av Fanni Metelius och Amatörer av Gabriella Pichler. De har samproducerat bioaktuella Charmören av Milad Alami och producerat kortfilmerna Guds tystnad av Lisa Aschan i satsningen Bergman Revisited, 4032 soluppgångar av Jennifer Rainsford och Lena Bergendahl samt Smågodis, Katter och lite våld av Ester Martin Bergsmark. Vi slår oss ner vid ett bord och inom kort dyker Mimmi Spång upp, som är delägare och producent. Ni har sökt och fått stöd från Kreativa Europa ett flertal gånger. Vad har stödet betytt för er och hur brukar ni gå till väga när ni ska göra en ansökan? – Vi brukar alltid börja hos er och prata om ansökan (anm. red Kreativa Europa Desk Sverige − MEDIA) säger Frida. Sen skriver vi den själva trots att det tar ganska lång tid. Det blir mindre och mindre skrämmande för varje gång. Nu känns det som att vi har väldigt bra flyt. Det gör enormt stor skillnad att vi har gjort det förut. Sen arbetar vi tillsammans med ansökan och när det kommer till de olika strategierna som är del av ansökan, så brukar vi hjälpas åt. Någon börjar skriva och sen bollar vi texterna fram och tillbaka. Det är också bra, för då får vi flera ögon på texterna och vi får syn på om det är något som vi har glömt, eller något som vi kan skriva om för att få en bättre vinkel. – Det är väldigt nyttigt att skriva själva ansökan för att för sig själv få klarhet i projektet, säger Mimmi. Sen vikten av att få en film medfinansierad av Kreativa Europa inte underskattas. Om vi ser internationellt, när vi söker annan finansiering i ett senare skede, då ser det väldigt bra ut att ha Kreativa Europa med som finansiär i projektet. Det är en kvalitetsstämpel att få en ansökan beviljad inom Kreativa Europa. Vi är stolta över att vi har fått stöd flera gånger. Jag är väldigt nyfiken på er bakgrund och hur ni egentligen hamnade i filmbranschen från början! – Jag började med att läsa molekylärbiologi så det var ju inte riktigt i närheten, säger Mimmi. Men ganska snabbt bytte jag till litteraturvetenskap och åkte på en språkresa till Paris och 4 bodde där ett tag. När jag kom tillbaka till Sverige började jag på kulturvetarlinjen och valde film som huvudämne. Så småningom hamnade Mimmi på Teater Tribunalen där hon var producent i tre år innan hon sökte producentlinjen på Stockholms dramatiska högskola och träffade sin andra halva i yrkeslivet – Rebecka Lafrenz, delägare och producent. Efter det hamnade de båda på Memfis film där de stannade i några år. – Det var då vi började bygga upp det Garagefilm som finns idag, så vi brukar säga att från 2007 och framåt, det är det HÄR Garagefilm, som vi äger, så det är snart 11 år vi varit igång. Det är min korta version. Jag har pluggat en del på universitet och sen hamnat i filmvärlden, säger Mimmi. För Frida var det inte lika mycket plugg men det var i ungefär samma ålder hon insåg att det gick att jobba med film. – Jag började i Lund, läste film på Malmö högskola och när jag hade praktik för första gången så hamnade jag på Garagefilm och fick vara med och göra Sebbe. Det var min första kontakt med filmbranschen – läskigt – men väldigt, väldigt roligt! När en tjänst öppnade upp sig här kunde jag komma tillbaka. Sen dess har jag varit här, och det har ju varit min skola kan man säga. Ni pratar om filmbranschen och era jobb med glädje och entusiasm, ni har verkligen träffat rätt med era yrkesval, eller? – Ja rent yrkesmässigt har jag verkligen träffat rätt, säger Mimmi. Rent ekonomiskt är det däremot en utmaning varje år. Vi vet aldrig om bolaget ska överleva. Men det är det enda som är jobbigt, hade vi haft ekonomi så att vi vet att vi överlever i två år, då hade vi kunnat ägna oss åt innehåll hela tiden. Nu finns den ekonomiska stressen där hela tiden. Man släcker bränder för mycket tycker jag. Vi löser det alltid på något sätt, även om det blir jobbigt. Men efter elva år börjar man fundera – jag är 45, jag har inte samma energi att tänka ”vi klarar det här på våra låga löner och med den här osäkerheten”. Men innehållet driver oss och vi vill göra de berättelserna vi gör, välja vad vi står för och göra de filmerna vi vill. Det tar ändå överhanden, det ekonomiska spelar ingen roll då, det är ändå värt det i slutändan. Ni talar båda mycket om att ge röst till nya filmskapare och belysa sociala samspel och samhällssituationer. Vilken typ av projekt vill ni helst syssla med, vad är viktigt för er? – För det första är det viktigt med en spännande och berörande berättelse, rent känslomässigt, säger Mimmi. Det handlar om att det är en regissör med en personlig röst. Någon som har en berättelse om vår samtid på något sätt. En regissör som är konsekvent i sina val, som verkligen står för det den säger, påstår eller frågar. – Det måste alltid finnas ytterligare lager, det kan inte bara vara ett plan i filmen. Vi vill jättegärna göra komedi till exempel, det älskar vi, men då ska det finnas lager, så att det känns att det är Garagefilm som har gjort den. Det ska finnas ett engagemang. Varför är det viktigt för er att film finns och att den fortsätter skapas? Vilken roll fyller den i dagens samhälle? – Är det på något sätt man kan lära sig om världen eller att se saker från ett annat håll, eller uppleva en känslomässig storm