Bowlaren 1
~~ '~.,. ') "E==",.,.;\r-'\~-J ~ ~ tfi "',.... --
~rtf ~.-..-.o!' )' f ~~. " 1953 N:r 11 10 april 32:a årgången Pris 75 öre P,·en1t?n.-;J1·is Kr.8:Våren 1953 Annons1J1·i... 40 öre pr mm -""O"F"":IFrICIELLT ORGAN FöR SVENSKA BOWLINGFöRBUNDET OCH DÄRTI~L ANSLUTNA DISTRIKTSFöRBUND 111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111 111 III III III 11111 III II 1I1lI11I II III 11111 II II II III 111111111111111111111111111111111111111 Finland spela e glänsande i Helsingfors Föll dock stort t Kungsholmshallen Det blev åter seger över Finland, den fjärde raka sedan dubbellandskamperna instiftades. Sverige vann med 389 poäng, en betryggande seger, men dock den minsta som vunnits genom åren. Slutsiffran 24402 är nytt rekord, tre fattiga pinnar bättre än förra. Och ändå slog den svenska laghalvan på Kungsholmshallen nästan 700 poäng sämre iin sist, men i stället ryclde de våra upp sig i Helsingfors jämfört med förra gången, då det visserligen blev ett så knappt nederlag som 44 poäng men en resultatsvag uppgörelse. Nu fick de blågula pojkarna stryk med hela 554 poäng i H-fors av det verkligen starkt spelande hemmalaget som gjorde Finlands hittills bästa poäng m0.d 12683, hela 410 poäng bättre än vad svenska laget slog i Stocl{holm. Så det var tur att det inte var telefonmatch ... Den finska. laghalvan gjorde svagt ifrån sig på Kungsholmshallen och fick trots de våms inte allt för märkvärdiga spel stryk med hela 943 poäng. Men så innehöll också det finska laget inte mindre än fem debutanter, vilket nog var i mesta laget. Det är en himmelsvid skillnad att spela på hemmabanor mot att göra en sä pass nervpirrende sak som en landsl{amp på bortaplan. 'Det ficl{ också vår debuterande landsortsrepresentant Carl-Erik Andersson erfara. Han he.r gått storfint i Jönköping och Borås och i hemmastaden Lidköping förstås, men nu blev det platt fall. Vi hade förstås ytterligare två debutanter, Elon Quick och Gunnar Noren, men det var ju på hemmabanor och därför betydligt lättare. Noren gick ju till och med så fint att han blev bäste man. Den individuella lagern gick dock till våra finländsl{a vänner genom E. Markelin som nådde strålande 1702. Även andra plats gick till Fin'~ 'Id genom K. Vilander på 1655 och äv"n l>. Kytö lyckades pressa sig över parigränsen. Den svenska laghalvan i H-fors bjö~l på den lilla sensationen att tre landsortsspelare kom före bäste stockholmare. Det stora glädjeämnet var Göte Anderssons 1631. Han hade fint upplagt värre efter sju serier, men fick sedan sin sämsta serie. Han hade en oerhört stark period med 238, 239, 240. Man har länge haft på känn att Norrköpingsbon skulle komma med en fullträff och det är naturligtvis dubbelt glädjande när det händer i en landskamp. Glädjande var även göteborgarens, G?tnna1' NOn31t, SlJå1·viigen. B iist i lcmclslaget ?ned 16M!. Som helhet betraktat var matchen tämligen intresselös. Man salmade spänningen och den där kampandan som fär publiken att ryckas med. Det var också ganska tyst på den fullsatta läktaren. Finland lyckades heller inte vinna någon serie, även om det var nära i femte och sista där förlusten endast blev nio respektive fyra poäng. Endast en gång lyckades det blågula laget kravla sig över paristrecket. I Helsingfors lyckades det däremot dubbelt så många gånger och man hade också glädjen att vinna båda serierna. Den finska laghalvan gick som sagt utmärkt i Helsingfors. Tre gånger över 1600, sedan alla över 1550 utom en gång då man gick under 1500 med några pinnar. Gösta Algeskog, insats. Det har stått strid om hans uttagning i Götet, varför hans 1595 särskilt gladde de ansvariga bröderna i AU. Att tredje man blev Erland Ottosson, Malmö, överrasl{ade inte. Han brukar sällan göra bort sig. Ingen i laget misslyckades i egentlig mening. Debuterande Gunnar Bengtsson blev sist på 12.154, vilket inte är dåligt på främmande banor. För att återgå till matchen i Stockholm så rosade våra finska vänner pre· cis inte marl{naden. Det var rent märkvärdigt vad deras slag verkade stumma i kägelträffen. Liksom sist blev K. Asukas bäst. Då slog han så grant som 1657, nu blev det endast 1520. Spärrspelet var bra med endast tre missar, men genomsl{ärarnas antal var hela tolv stycken. Sedan är det faktiskt inte mycket att tala om, hoppet till närmaste man, debuterande O. Koivunen, var hela 58 po