Bowlaren 1
"BOWLAREN. Med IFK-bowlarna Hälsingborgs IFK-bowl
are har varit på en tysklandsturne, som sträckt sig såväl över Nord- som Syd-Tyskland. Om än de sportsliga lagrarna ej blivit så stora, har upplevelserna och det kamratliga utbytet med de tyska bowlingvännerna varit desto större, och är det nog den längsta bowlingresa någon svensk klubb gjort i Europa. - Avresan skedde på morgonen den 2 april från Hälsingborg. Hamburg: Redan på fredagen spelades den första matchen mot Kegelklubben Fortuna i Hamburg. Banorna var relativt bra, men de tämligen nya King-käglorna mycket svårflirtade. Tyskarna själva ansåg ett resultat på c:a 650 p. såsom godkänt och 700 p. för mycket bra. Officiell bankett hölls på lördagskvällen på "Ratweinskeller" im "Rosenkranz", där tyskarna - som vanligt - visade en strålande gästfrihet. Mannheim: Mottagandet på stationen blev mycket hjärtligt av de mangrant församlade Mannheim-bowlarna, som värdesatte vårt besök och gjorde allt för att vi skulle trivas. Vi inkvarterades på det nyuppförda "Hotell Deutscher Hof", som var tip-top i allt. Nästa dag förevisades staden med sina förstörda stadsdelar och I?å eftermiddagen åkte vi i bilar ut till "Keglerheim", där de hade fyra bowlingbanor och fyra asfaltbanor, - samt givetvis stor restaurang. - På kvällen bjöds det på middag på "Deutscher Hof", varefter samkvämet förflyttades till "Keglerheim", där kvällen och halva natten förflöt med dans, sång och angenäm samvaro enl. gängse tyskt mönster. Heidelberg: Redan nästa morgon gick färden vidare per buss mot Heidelberg. Vägen gick genom rader av blommande fruktträd i ett ay Tysklands största fruktodlingsdistrikt upp genom "Bergstrasse". Vi for genom idylliska byar och orter, högre och högre upp, genom omväxlande grönskande lövskog och barrskog. Både björkar och bokar grönskade redan och prunkade vackert i sin vårlika ljusgröna lövskrud. Middagen avåts på ett riktigt' gammaltyskt värdshus i Waldhilsbach, "Gasthof Zum Röss' 1". E)ftersom vi skulle spela i Heidelberg kl. 18 och helst dessförinnan Ville se denna mycket omtalade stad, var det bara att åter embarkera bussen. Färden gick genom dalgångar och över höjder med terrasslik ålderdomlig bebyggelse till floden Nec14 pa 200-milafärd o kar och staden med samma namn. Nu bar det allt högre upp, tills vi skymtade Heidelberg långt nere i dalen. Här debarkerades bussen för att till fots taga oss upp till "Königstuhl", berget vidl. vars fot själva staden ligger. Häruppifrån har man en storstilad utsikt över hela dalbotten och långt mot fjärran. Vid klar sikt kan man se ända till Frankfurt ·am Main. - Det blev emellertid en ansträngande tur - särskilt. nedfärden pressade ordentligt både ben- och lårmuskler för oss ovane. bergsklättrare. Väl i bussen var det skönt att få koppla av ett slag efter ansträngningarna. Vi körde genom staden förbi slottet, gamla korsvirkes- och trappstegshus m. m. fram till det amerikanska huvudItvarteret, ty vi skulle ju spela mot "yankees". Det var ett ofantligt område, som amris hade "tagit hand om". - Och att det var välbevakat, blev vi varse, när vi skulle in genom grindarna, som bevakades av såväl vita som negersoldater. Trots att vi var väntade och inbjuana, fick vi vänta en lång stund medan det frågades och kontrollerades hit och dit. Därefter fick vi i gåsrad pas;era vaktrummet där våra pass granskades och namn samt passnummerna skrevs upp, varefter det blev en ny väntan, tills vi omsider strax före kl. 18 äntligen fick beträda området och gå över till den ofantliga byggnad, som inrymde bowlinghallen. Men - hade det varit litet svårt i "portföret", så var det trots allt värt detta, eftersom den bowlinghall vi nu fick beskåda överträffade våra djärvaste förväntningar. Det var en sann fröjd att se sådana banor och sådana utrymmen. De tio banorna var spegelblanka. Det fanns automatisk resning av käglorna, automatisk övertrampskontroll medelst fotoceller m. m. Belysningen var förstklassig, så ock ljudisoleringen - ja ~ allt var förstklassigt. - Något för våra egna hallbyggare att ta monster efter. - Vid en stor bar kunde man få mat och dryckjom utom sprit förståss, men öl o. dyl., d. v. s. om man hade dollars. - Mottagandet från amerikanernas sida var dock lika med pius minus noll. Ingen tog emot oss eller visade oss till rätta, utan för amris var vi som luft. Ingen ens tittade på oss och ännu mindre bevärdigades vi med en hälsning. Det blev i stället de medföljande tyskarna, som visade oss omklädningsrummen etc. - Enda bevis på att amris märkt vår närvaro >,rar att vi blev trakterade med kaffe och smörgåsar, ty de trodde väl antagligen att vi var utsvultna och därför kommit dit. Det var en högtidsstund att beträda banområdet och så började spelet. Vi spelade för oss själva, amerikanerna för sig och tyskarna för sig, två man på varje bana och således ej enl. amerikanskt mönster med byte av banor efter varje uppställning. USA ställde upp ett mycket starkt lag, som innehöll bl. a. fyra f. d. professionella bowlare, så det var inte mycket att hämta för vår del här heller, utan USA vann klart. Det märktes tydligt att de var väl inspelade på banorna och gick mest in för "slugger-metoden", d. v. s. strike i första slaget och om det sedan blev miss i det andra, hade tydligen ingen betydelse. Det missades också rätt friskt. - För övrigt var de ej så noga med någonting. En spelade sålunda i vanliga promenadskor, flera hade tjocka cigarrer i munnen, även när de slog. Det var framför allt USA:s skruvspelare som triumferade och slutresultatet blev att USA segrade med 8571 p. före Mannheim på 8000 p. samt IFK 7790. På slutet blev det en smula forcerat, alldenstund vi sImlle resa vidare till Stuttgart redan samma kväll med tåg. Stuttgart: Vi anlände till Stuttgart efter ungefär två timmars resa och mottogs vi på stationen av ett stort uppbåd människor trots den sena timmen. Det var nämligen allmänt känt att vi skulle komma, det hade t. o. m. stått i tidningarna, att vi var av "internationell klass" o. s. v. och att vi skulle spela mot ett komb. Stuttgart-lag samt USA:s bowlingteam. - T. o. m. i den amerikanska militärtidningen "Stripes and Stars" var en lång artikel om oss och vår höga klass (??). Vi fick därför ett ståtligt mottagande med t?-I och andra preludier. Tjänstvilliga armar överallt sträcktes mot oss för att hjälpa med bagaget. Med bil fraktades vi till hotell "Jågerstube" för omedelbart sänggående, då det redan nästa morgon kl. 9 sImlle bli sightseeing i Stuttgart. - I underbart vårväder ställdes färden mot höjderna, som på alla sidor omger staden, vilken ligger i en riktig "gryta" med berg runt omkring. Först besöktes slottet "Solitude", kejsal' W!lhelms gamla lustslott, varifrån man har en bedårande utsikt över den långt därnere liggande staden. Även här hade kriget satt väldiga spår i gatubilden, hela den centrala delen hade så gott som blivit fullständigt utraderad. - Nya hus hade dock åter byggts upp och höll man överallt på med återuppbyggandet bl. a. med att försöka återställa det ålderdomliga rådhuset i sitt forna skiCk med skulpturer och allt. Efter middagen var det åter tid för ett nytt slag på bowlingbanorna. Denna