Bowlaren 1
BOWLAREN. Lyckat KKT-iubileum Kägelklubben Träff
firade på lördagen sitt 40-årsjubileum med en lyckad fest på Kontoristföreningen under presiclium av nuvarande ordföranden Arthur Danielsson och med lclubbmästaren Olof Mogren som Toast-Master. Av klubbens tre hedersledamöter var Ragnar Henricksson och Carl Tillman närvarande, den sistnämnde enkom upprest från Hälsingborg för att hylla jubilaren och medförande fyra vandringspriser. Förbundssekreteraren Artur Söderström bringade jubilaren en hyllning från Stockholms Bowlingförbund och överlämnade en silverpokal, samt framförde dessutom Svenska Bowlingförbundets hälsning och lyckönskan. Av kvällens många talare inkasserade veteranen Harald Ekholm de största applåderna och vi citerar här hans tal, enär vi tror detta i hög grad intresserar såväl äldre som yngre bowlare: - Föga kunde man väl ana, då vi år 1913 tog de första famlande stegen på Reginas knarrande banor att man al1ljämnt skulle vara aktiv i det ädla Idotrullandet. Ej heller kunde man drömma om att vårt KKT 40 år senare skulle vara så livslcraftig med så många aktiva medlemmar, en energisk styrelse i ledningen, alla hängivna klu~ben och bowlingen. 40 år är ju dock en aktningsvärd ålder för en bowlinglclubb. När vi började på Regina låg ännu värdshus och pilsnerdoften hägrande över b0wlingen och det var först efter Stockholms Bowlingförbunds tillblivelse bowlingen som sport fick en större tyngd hOE press och allmänhet. Tävling:;'förhållandena var ock(;å. innan förbundet utfärdade enhetliga bestämmelFJer, synnerligen drastiska. Sålunda kunde Fenix anordna en tävling om Svenska Mästerskapet å fl sHier och en tid senare under samma. säs:mg utlyste Reginasalongen sveo>nEk mästerskapstävling på 7 serier. KJoten och käglorna var också mycket varierande. Kloten var av trä och av nästau vilka dimen'sioner som helst. Det fanns spelare' som hade kJot m.ed 27 mm. i diameter. Senare fastställde dock förbundsstyrelsen att klot.en vid tävlingar ej fick överstiga 22 m. m. Tävlingsledningen kunde genom mallar, som fanns på salongerna, kontrollera att bestämmelserna efterföljdes. 'Käglorna var betydligt smalare än nutidens och därför mindre poänggivande, men rännorna i banorna var i stället mera markanta och isättningsspelare med lösa slag hade givande tider. Tvåhandsspel förekom i nästan lika hög grad som spel med bästa hand, men intresset för tvåhandsspel avtog dock så småningom allt efter som yngre sperare tillkom och tävling,sformen avskaffades också sedermera av förbundsstyrelsen. Några skruvrnickelspelare hade då ,ännu ej dykt upp utan spelarna använda i regel precisionsslag med raka spåret direkt till strajkingången och Carl Axel Hult, IF Swithiod f. 3/12 -93 är gammal i gamet, började bowla redan 1922, Tillhör A-klassen men nämner av blygsamhet inga resultat. Har tidigare ägnat sig åt annan sport, särskilt fotboll och bandy. Jubilaren är revisor i Swithiods bowlingselction. Sven Löf, Göteborgs BK f. 4/12 93 är en av Göteborgs bästa spelare, men har inte lyckats slå någon 300-serie. Däremot 299 poäng inte mindre än 4 gånger. Bästa tävlingsresultat för övrigt är 508, 726, 956, 1341 och 1687 på 2, 3, 4, 6 resp. 8 serier. Har bowlat sedan 1934 men tidigare varit mycket aktiv inom andra idrottsgrenar: Gymnast, Skytte (guldmärket), AUlm. Idrott (guldmärket), Bandy 18 år i Gävle, Skidåkning, Jägare och skogsluffare m. m. Största framgången på bowlingbanorna är tvåa i 2-manna vid SM i Göteborg 1952, samt distriktsmästerskapet 1941 med resultatet 941. Jubilaren är v. sekr. i GBK sedan 1940 och har varit styrelseledamot i Göteborgs Bowlingförbund 1940-45. Bland utmärkelserna förtj,märket i guld från GBK, samt d:o i silver från GBF och Göteborgs distriktsidrottsförbund. Han anser, att med de resurser, som f. n. står det var först när amerikanarna kom hit till VM-turneringarna 1923 och 1926 som våra spelare bekantgjorde sig med skruvslaget. Samtidigt kom också glidskorna att efterträda de oblig'atoriska gummiskorna. Bowlingen ansågs på den tiden som en myclceL exklusiv sport, någonting i likhet med curlingen och det var inte så lätt att bli du och bror med varandra som nu för tiden. Om vi, yngre bowlare, utan vidare sagt till en äldre spelare: "Tack skall du ha föl' god fight" skulle man säkert mött ett lika bistert som förvånat ansikte. Tävlingarna genomfördes alltid flott och elegant. Tävlingsledarna uppträdde i allmänhet i smoking, över ena axeln bars ett blågult band med en magnifik lcokard vid sidan. Tävlingsledaren hade stor makt och kunde på stående fot diskvalificera en spelare, som enligt hans mening brutit mot tävlingsreglerna. Bowlingsporten har ju på dessa 40 år utveclclats på ett storartat sätt. Många nya bowlinghallar har tillkommit, klot och käglor har fått hög standard och det är en väsentlig skillnad på de banor vi förr fick lenetill buds, dri'!s nog vår sport i stort sett efter bästa möjliga riktlinjer. Kiubbmatchutbytet, som jubilaren anser vara mycket livsgivande för bowlingen, blir dock lidande på hallbristen. Alltså: Flera hallar med många banor. Arno Bernhardt, Järva IS f. 1/12-03 är ordförande i Järvas bowlingsektion sedan 1947 och har tillhört dess styrelse i över 10 år. Började bowla 1938 och är välbeställd mästare i gamet med 905 och 1733 som bästa tävlingsresultat på 4 resp. 8 serier. Sin största framgång på bowlingbanorna anser han vara prestationen att sista året som B-spelare, 1943-44, erövra ligamedaljen på 890 p. Jubilaren är i det stora hela nöjd med bowlingen men finner det önskvärt att det göres mera reklam för vår sport i dagspressen genom fylligare referat av våra tävlingar. Sten Wikblad, BK Metro f. 2/12-03 hp,r bowlat i 15 år och tidigare tillhört El. Skandia och Hans Ostermans IF. Var med för fem år sedan och startade BK Metro, vars ordförande jubilaren är sedan stiftandet. På bowlingbanorna har han inte skördat några större lagrar och tillhör fortfarande B-klassen men tidigare har jubilaren varit framgångsrik boxare, finalist i JM och deltagit i flera internationella tävlingar. Hans jubileumsönskan är: Flera bowlingbanor' go. på och de, som i dag står till bowlarnas förfogande. Alltnog. Hur angenäma och trivsamma har inte dessa år varit för mej, som förunnats att få vara med i klubben under dessa 40 år. \Många glada fester, många goda vänner och kamrater, segrar och nederlag lika växlande och som väl utgör tjusningen i detta fascinerande hobbyspel. Den, som en gång blivit gripen av detsamma, släpper ej klotet förrän man därtill blir nödd och tvungen. HaraIds tal rönte, som sagt, allmänt bifall och gav även tonen åt den efterföljande angenäma samvaron. Man kastade sig även allmänt i dansens virvlar efter klämmig dansmusik men innan det frampå småtimmarna blev uppbrott medhanns också prisutdelning för den interna jubileumstävlingen m. m. Till detta hörde hyllningen för klubbens energiska tävlingssekreterare, Ingvar Berglind, som till tack för mycket förtjänstefullt arbete blev pampigt prisbelönad. Geben.