Printing Friends 1
HEJ: JESSICA DANCE OCH DAVID SYKES FÖRST TROR BET
RAKTARNA ATT DET ÄR EN SAK, N är insåg du att du var ett stickningsgeni? Haha jag är absolut inte ett stickningsgeni, men jag önskar att jag var det! Jag kunde sticka lite för hand sedan innan men hade aldrig använt en stickmaskin innan jag köpte en. Jag gillade tanken på att kunna producera egna textilier, men visste att om jag köpte en stickmaskin skulle jag behöva klura ut hur man använde den! Jag håller definitivt på att lära mig fortfarande. Du har gjort allt från gigantiska tandborstar till jakttroféer. Känner du någonsin ’jävlar kommer jag verkligen kunna få till det här?’ när du blir tillfrågad att göra ett nytt projekt för en kund? Hela tiden! Ibland är det lite skrämmande, men jag älskar utmaningar och tycker att det ofta är bra att ha lite press på sig. När det bara handlar om att testa något nytt är det väldigt enkelt att tänka ’jag gör det senare’ och faktiskt inte gå tillbaka och göra klart det, medan däremot om det är för en kund som förlitar sig på en och det finns en deadline blir jag motiverad. Hur träffade du och David varandra? David hörde av sig till mig och undrade om jag skulle vilja ses på en kaffe för att diskutera att ta lite testbilder ihop. Jag hoppade på det eftersom jag älskar den lite mörka humorn och charmen i det som David gör. David, berätta mer om själva plåtningen. Varför var det viktigt att ha en riktigt miljö och riktig rekvisita tillsammans med den stickade maten? Den huvudsakliga anledningen till att vi ville placera det i en riktig miljö var så det skulle få dubbel effekt. Först tror betraktarna att det är en sak, men vid närmare betraktande inser de att allt inte är vad det verkar vara. Det uppmuntrar folk att ta tid på sig att titta på fotona för att upptäcka mer av de extra detaljerna vi la till under plåtningen. Var den någon maträtt som fick strykas på plats? Vi hade en definitiv idé av de olika sorters mat som vi ville plåta, men jag är säker på att det är mycket mat som Jessica inte skulle vilja omvandla till stickad glädje. Ni har också gjort flera stop motion-filmer ihop. Vad är den största skillnaden i den här typen av kreativa process i jämförelse med vanliga plåtningar? Med stilleben har vi ofta en ruff idé av hur vi vill att det ska se ut och hur vi vill komponera bilderna. Rätt ofta tweakar vi och skiftar formen under plåtningens gång tills vi fått till den perfekta kompositionen. Med stop motion däremot behöver man planera noggrant vad man ska göra eftersom man måste kartlägga exakta rörelser för animationen och det gör vi med ett storyboard som vi generellt håller oss tight till. Att sticka modeller för stilleben och stop motion-filmer är väldigt lika processer, men det är oftast mer mekanik som behövs inom film eftersom modellerna ofta behöver rörliga delar. Många idéer måste ha kommit till efter att ha jobbat ihop under de senaste åren. Om ni skulle få möjligheten att realisera något, vad skulle det vara? Just nu tror jag att om vi skulle få finansiering skulle vi expandera den stickade världen. Vi vill sätta ihop en utställning tillsammans med mina stickade modeller och med Davids foton, något som tar tid och kostar pengar att få ihop. P MEN VID NÄRMARE BETRAKTANDE INSER DE ATT ALLT INTE ÄR VAD DET VERKAR VARA. 40 PAPPER: GALERIE ART GLOSS 170 G + VB-LACK 7200 1+1 PMS: 322 C, 162 C Printing Friends Nr. 08