GLAS 1
> hade kanske bilden av den ömme fadern aldrig up
pstått, utan vi hade hellre stannat hemma för att slippa mötet med den ”vilde sjörövaren”. Flera arkitektbyråer har i sina projekteringar av om och tillbyggnad i 60- och 70-talens bostadsområden använt den nya generationens säkerhetsglas. Dessa satsningar har tyvärr fått stå tillbaka trots stora vinster inom allmännyttan. I områden som nu upplevs otrygga finns det stora outnyttjade möjligheter för människor att både kunna se och bli sedda, samtidigt som de kan känna sig trygga. Säkerhetsglasets transparens i kombination med effektiv belysning har en dokumenterat hämmande effekt på de som tidigare har kunnat begå brott i skymundan. När det gäller dyrbara konstskatter kan dessa trots, ökad risk för stöld och skadegörelse, fortfarande visas för allmänheten tack vare moderna skyddsglas. För mycket säkerhet kan skapa en känsla av otrygghet. Varför då? Det räcker att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle för att ens tillvaro ska slås i spillror. Om vi då hela tiden genom olika säkerhetsarrangemang påminns om det ”osäkra” i tillvaron kan vi paradoxalt nog känna en brist på trygghet. Men det som är trygghet för en kan vara otrygghet för en annan. För så kan det också vara i den alltmer öppna arkitekturen med väggar av glas, där alla de som inte är innanför kan känna sig utanför, även om just glas ger möjlighet att likt Albert Engströms Kolingen gå fram till fönstret på Operabaren och faktiskt säga ”Putäll på er grevar och baroner!” Och detta är en viktig fråga för dagens arkitekter; skall glasets trygghetskapande egenskaper användas för en ökad demokratisering eller ska de bidra till att vidga klyftorna? För frågan är också, trygghet för vem? I arkitekturens historia är det välkänt att diktatorer, om de nu hetat Hitler, Stalin, Mussolini, Saddam Hussein eller Ceauşescu alla har haft det gemensamt att de skapat arkitektoniska stilar, som talat om hur viktiga, unika och maktfullkomliga de själva var och hur betydelselösa, ja för att inte säga, värdelösa de vanliga medborgarna var i det historiska perspektiv byggnaderna pekade. Eller som en av Kinas främste arkitekter, Zhu Pei uttryckte det i en intervju med Dagens Nyheter: ”När vi promenerar i de gamla gränderna som finns kvar, känner vi oss som betydelsefulla människor. När vi går omkring bland de höga husen i Beijings nya kontorsdistrikt känner vi däremot att vi inte betyder någonting”. Proportionerna var gjorda för giganter och inte vanliga människor. > Mona Lisa kan beskådas tack vare moderna skyddsglas. Putäll på er grevar och baroner! Den rumänske diktatorn Nicolae Ceauşescu skapade arkitektoniska stilar som visade ledarens makt över folket. GLAS 3.2015 / trygghet genom transparens / 39