HBV Magasinet 1
E tt ramavtal har till syfte att fastställa villk
oren för tilldelningen av kontrakt under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i tillämpliga fall, uppskattad kvantitet. Att så är fallet följer av de direktiv vilka de svenska upphandlingslagarna grundar sig på. Innebörden av detta är att det inte är frivilligt för upphandlande myndigheter att ange kvantitet. Det är i vart fall den tolkning som EUdomstolen gjorde i Coopservicemålet. EUdomstolens avgörande grundar sig på en tolkning av de grundläggande principerna om öppenhet och likabehandling. Enligt EUdomstolen ska den maximala kvantitet som får avropas från ett ramavtal vara tydligt avgränsad på förhand så att avtalets ramar blir tydliga för de leverantörer som deltar, och även för de leverantörer som står utanför upphandlingen ifråga. Den upphandlande myndigheten är alltså tvungen att precisera den totala kvantitet som kan komma att bli aktuell med avseende på efterföljande kontrakt. Att preciseringen ska göras i förhand innebär att den ska framgå av upphandlingsdokumenten redan då upphandlingen annonseras. ETT EXEMPEL PÅ när total kvantitet angetts på ett tillräckligt tydligt sätt finns att hämta i Kammarrättens avgörande i Stockholm mål nr 205520. Den upphandlande myndigheten hade i upphandlingsdokumenten angett att avtalsvärdet på kommande ramavtal uppskattades till 500 miljoner kronor och att avropade volymer både kunde öka och minska. Kammarrätten uttalade att EUdomstolens uttalande om att den totala kvantiteten ska preciseras inte kan uppfattas som att den upphandlande myndigheten ska ange en exakt kvantitet, utan en rimlig uppskattning måste kunna accepteras. Kammarrätten uttalade också att det inte finns stöd för att kvantiteten ska anges på ett särskilt sätt eller på flera olika sätt och att det därför måste kunna godtas att kvantiteten anges som ett värde, om det anses tillräckligt transparent i det enskilda fallet. Det har däremot inte ansetts tillräckligt att ange en ungefärlig volym. Kammarrätten i Stockholm prövade i mål nr 643320 om lydelsen i upphandlingsdokumenten, som angav en ungefärlig volym per år för hela den upphandlande myndigheten, var en tillräckligt tydlig angivelse av maximal volym. Kammarrätten fann att så inte var fallet och att den upphandlande myndigheten därmed brutit mot öppenhetsprincipen och likabehandlingsprincipen. KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL har i flera mål (nr 114220, 276320 och 276420) underkänt hänvisningar till tidigare statistik eller historisk årsvolym då dessa hänvisningar inte ansetts medföra att det fastställts något tak för högsta kvantitet eller angivelse av takvolym. Eftersom sådana hänvisningar inte anger någon maximal volym som kan komma att avropas från ett ramavtal anses de strida mot öppenhetsprincipen och likabehandlingsprincipen. Avsaknaden av angiven takvolym innebar enligt Kammarrätten obegränsade möjligheter att använda ramavtalet utan en ny upphandling, vilket kan medföra en konkurrensbegränsad effekt. KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM har nyligen meddelat dom i mål nr 452020 i vilken Kammarrätten gjorde ett antal intressanta uttalanden. Den upphandling som var föremål för KamHBV-MAGASINET | NUMMER TVÅ 2021 | 17 ”Den upphandlande myndigheten är tvungen att precisera den totala kvantitet som kan komma att bli aktuell.”