GLAS 1
” Fig 2. > ytor utanför rummet. Vitruvius säger i
bok 6, kapitel 5, att: ”Då gör man så här för att ta reda på om man får tillräckligt med dagsljus. Man spänner ett rep från krönet av den mur som kan skymma dagsljuset till den punkt där det skall komma in; om man sedan tittar uppåt längs detta rep och ser ett stort stycke av öppen himmel kan man vara övertygad om att ingenting kommer att hindra ljuset på den platsen.” Figuren är tagen ur Hopkinson et.al. Daylighting, 1966, London. Figur 2 visar skillnaden i ljusflöde från himmelen genom tre olika fönsteröppningar. Två av dem har samma höjd på karmunderstycket och två av dem har samma höjd på karmöverstycket. Fönster i Pompeji var ganska ofta högt placerade. Vitruvius säger i bok 6, kapitel 6 att: ”Men om det är bjälkar, fönsteröverstycken eller övervåningar i vägen, gör man öppningarna större eller högre upp och för in ljuset på detta sätt.” Figuren är tagen ur Hopkinson et.al. Daylighting, 1966, London. Det är dokumenterat att badhusen i Pompeji hade fönster men vi vet inte med vilka transparenta material som de var täckta. Arkeologen S. Deva Fontaine redovisar användningen av lapis specularis i Pompeji, ett transparent material för dagsljusinsläpp. I Pompeji har man återfunnit förråd av lapis specularis, exempelvis inventario 3154. Tunna transparenta skivor som sannolikt var avsedda att användas som fönsterglas. Centralbadet i Pompeji, som var under reparation efter jordbävningen 62 e.Kr., hade glasade fönster åt syd och väst. Sannolikt nyttjades badet först efter middagstimmen, Hora Septima, ljusinsläppen minskade behovet av oljelampor för belysning. Arkeologen R. Laurence säger att Centralbadet hade stora glasfönster i syd och västfasaderna. Det är för mig oklart om Forumbadet hade några glasade fönster för dagsljusinsläpp. I Forumbadet återfanns ett stort antal oljelampor som användes för belysning. Flera forskare nämner dock att Forumbadet hade runda glasfönster installerade. Problemet med ofullständig information i litteraturen exemplifieras av den förträffliga och omfattande ordboken A Dictionary of Greek and Roman Antiquities, W. Smith et.al., London 1875. Under rubriken Balneae redovisas bl a. Forumbadet som dock benämns the Old Baths. I ordboken nämns att badets apodyterium, omklädnasrummet utanför frigidarium, hade dagsljus från söder genom ett glasat fönster. På nästa sida i ordboken beskrivs tepidarium som hade dagljus från söder via ett fönster, men ingenting sägs om hur fönsteröppningen var täckt. På följande sida beskrivs caldarium som hade fyra fönster, tillslutna med skivor av något transparent material? Information saknas. MEN OM DET ÄR BJÄLKAR, FÖNSTERÖVERSTYCKEN ELLER ÖVERVÅNINGAR I VÄGEN, GÖR MAN ÖPPNINGARNA STÖRRE ELLER HÖGRE UPP OCH FÖR IN LJUSET PÅ DETTA SÄTT. De mindre baden som Sarno och Julia Felix hade ljusinsläpp i form av fönsteröppningar som måste ha varit tillslutna med skivor av något transparent material. Arkeologen A. Koloski Ostow som har redovisat Sarnobadet i detalj, nämner att badets tepidarium och caldarium, som värmdes med en hypocaustanläggning, också hade dagsljusinsläpp. Men tyvärr nämner hon ingenting om hur fönsteröppningarna antagligen var tillslutna. Det går sannolikt inte att värma och fukta ett tepidarium eller ett caldarium om fönsteröppningarna inte är täckta. Badet bör ha haft fönsteröppningarna avtäckta med glas eller något annat transparent material. Men visst finns det fönster med glas att beskåda i Pompeji. Men då handlar det om sentida rekonstruktioner. Vi vet inte om fönstren en gång i tiden såg ut som dag ens fastighetsförvaltare har bedömt dem. Exempel på detta är Påfågelshuset som beskrivs detaljerat av arkeologen C. Clark som noggrant redovisar och analyserar väggdekorationerna i huset. På två foton i Clarks redovisning syns relativt stora fönsterpartier, men han säger ingenting om dessa. Trots att de utgör betydande delar av väggarna. Litteraturen tyder på att det vid tiden för Pompejis undergång fanns byggnader med fönsterglas installerade. Omfattningen var dock mycket begränsad. Glas i form av plana tunna skivor var ett exklusivt byggnadsmaterial. Behovet att kunna stänga fönsteröppningar är uppenbart. Vintertid var städerna kyliga, trots närheten till Medelhavet. Från ca 150 f.Kr. sjönk årsmedeltemperaturen runt östra Medelhavet fram till ca 30 e.Kr. Nilen och Svarta havet har varit isbelagda vid enstaka tillfällen e.Kr. En sentida besökare i Pompeji, Gustav III, skriver till sin svägerska i februari 1784: ”Vad så klimatet beträffar, kan jag inte berömma mig av det, ty jag har nu varit här i fjorton dagar och har sedan dess inte sett annat än oväder och ändlösa stormar, och jag fattar inte, att med denna köld vi haft, apelsinträden förblir gröna, och ärtorna växer. Vi har här samma väder som hemma i slutet på mars eller början på april, och Vesuvius är alltjämt täckt av snö.” Rapporterna från de arkeologiska utgrävningarna i Pompeji är mindre utförliga när byggelementet fönster behandlas. Oftast förstår vi inte om det gäller fönster som en fast öppning i en vägg, eller om denna öppning kunde tillslutas med träluckor, med textilier, med preparerade fiskblåsor eller oxmagar, med vaxat pergament eller mineraler typ specularis och alabaster. Och varför inte med glasskivor, fönsterglas? Vi får hoppas att framtida forskning ger oss mer kunskap om fönsterglas i Antiken. / Fotnot: Forskningen i Pompeji har bedrivits med stöd från Sven & Dagmar Saléns Stiftelse. 62 GLAS 1.2016 / tradition /