Nöjesguiden 1
D et finns en låt med bandet Terra som går såhär:
”Fattar bara bra beslut/Jobbar hårt och landar mjukt/Men du var roligare och snällare förut”. Låten heter Inget Mästerverk och skildrar besvikelsen över att en kompis övergett sina konstnärsdrömmar för att bli hel och ren och börja jobba med reklam. Jag känner mig träffad. Det senaste året har jag gjort allt för att maxa mitt välmående. Jag har gått i terapi, fått en diagnos, börjat äta medicin, konfronterat min pappa, börjat dejta en sagoprinsessa som jag aldrig trodde att jag hade nån chans på, slutat träffa henne för att hon inte tillgodosåg mina behov, börjat springa korta sträckor på morgnarna, börjat springa väldigt långa sträckor på morgnarna, sagt nej till energitjuvar, börjat prata om känslor, försökt vara genuin, slutat spela tuff (nåja), skurit ner på drickandet, slutat dricka och jobbat som en maskin. (Men inte med reklam, än finns det vissa getter som jag inte är beredd att offra på humörets altare). MÅNGA AV DE här sakerna har gjort livet enklare att leva. Men jag känner fortfarande en gnagande tomhet inombords. Dessutom är jag utbränd. När jag började gå till min terapeut frågade jag henne hur jag ska hitta motivation till att jobba. Nuförtiden frågar jag henne när jag ska orka ta ett glas vin med en kompis. Några dagar innan mitt möte med Liv Strömquist på cafét Thelins vid Odenplan träffar jag en läkare som sjukskriver mig på halvtid. Det ger mig en jävla ångest, eftersom det innebär att jag inte kan förbereda intervjun så noga som jag vill. Jag är rädd att Liv ska tycka att jag är korkad eller respektlös om jag inte ställer intelligenta frågor. En annan sak som ställer till det är att hennes förlag misslyckats med att skicka hennes nya bok Pythian pratar i tid. Jag får den budad till mig en timme innan vi ska ses och hetsläser den för att möjliggöra en sista liten prestation innan den BNP-fientliga läkaren får som hon vill. Redan på första sidan mildras oron. Den innehåller Livs sju egna livsråd: ”1. Tappa kontrollen över ditt mående. 2. Tappa kontrollen över din kropp. 3. Tappa kontrollen över ditt kärleksliv. 4. Följ inte råd. 5. Ge andra mer än du får tillbaka. 6. Ha inga personliga mål. 7. Gå ut”. När blev du självhjälpsmotståndare? – Jag är inte direkt självhjälpsmotståndare, det finns vissa grejer i självhjälp som kan vara nyttiga. Men det känns som att alla människor håller på med ett projekt som är att tänka väldigt mycket på hur de ska äta, sova, dricka, och så vidare. Det har blivit meningen med livet. Jag ville analysera den utvecklingen. Vad beror den på? – Det kanske är ett banalt svar, men jag tror att människor upplever att det är det enda de kan göra. De kan inte riktigt påverka någonting, men de kan i alla fall bädda sängen. Då blir det meningen med livet att göra sådana saker helt perfekt. En annan stor anledning är att det är en industri att sälja de här produkterna, kosttillskotten och informationen. För den industrin är det bra att så många som möjligt känner att de inte gör tillräckligt för sin egen hälsa. De vill få människor att känna att de skulle kunna bli ännu mindre stressade och tro att de kan bli helt psykiskt hela. Det är din gamla nemesis senkapitalismen som är boven i dramat igen? – Absolut, alltid. Min egen Voldemort. Lustigt nog sammanföll mina tvivel på min terapeut som en allvetande makt med den här nya cool girl-åsikten att terapi kanske inte är lösningen och i vissa fall kanske till och med kan förvärra situationen blev populär. Varför har det blivit coolt att ifrågasätta terapi? – Jag tror att det är för att det länge funnits en uppfattning om att terapi inte har några biverkningar och att alla borde gå i terapi. Till skillnad från många andra saker har man sett det som en no brainer och att det bara kan vara positivt. Men det är verkligen någonting som man kan ifrågasätta mycket mer. Man kan börja med en så enkel sak som att titeln ”terapeut” kan användas av vem som helst. Jag kan säga att jag är det. Vill du säga att du utför ”rosenterapi” så kan du det. Jag snackade faktiskt med en tjej som hade utbildat sig till psykolog och sa att det var en skrämmande upplevelse när människor med helt sinnessjuka liv bara tittade på henne och förväntade sig att hon skulle säga något som skulle lösa det. Hon kände att hon bara ville skrika. Hon kanske har valt fel yrke? – Vissa problem finns det kanske inga jättenkla lösningar på. Man måste också skilja på riktig terapi och phony doctors. Det finns ett sånt jävla överflöd nu av sådana människor, mentala coacher som kanske tar vissa element från terapi och hela tiden matar ut dem på ett väldigt förenklat säljbart sätt. Apropå cool girls är det ju många som har skämtat om terapispråk och att det känns urvattnat. Det blir en total överdos i kulturen som gör att man till slut känner ”Vad fan är det här?”. Det finns någon ruta i boken med en karaktär som slutat lita på sin egen förmåga att äta frukost utan experthjälp. Det kände jag igen mig i. Jag har kommit på mig själv med att vänta med att fatta många livsbeslut tills nästa terapisession. – Jag har en kompis vars terapeut sa till henne att det är dags att sluta gå dit. Hon blev jätteupprörd och frågade om man inte ska gå i så mycket terapi som möjligt. Terapeuten svarade att terapi inte alls ska vara så, att det är jätteviktigt att hon slutar överlåta en massa livsbeslut på henne och att hon måste leva sitt eget liv. Min kompis blev helt chockad. Sedan fattade hon att det är det som är grejen. Jag såg din Dramaten-pjäs på samma tema i våras och skrattade gott åt repliken ”Vi vill inte ha råd, vi vill ge råd”. Lever vi i en särskilt predikande tid? – Den repliken kom från en undersökning jag läste om människor som underpresterar på många plan i livet. När forskarna frågade de människorna vad de tror att de behöver göra för att komma tillrätta med sina problem visade det sig att alla visste exakt vad de borde göra. Problemet var att de inte trodde att just de kunde göra de sakerna. Då gjorde forskarna ett experiment där de lät lågpresterande elever coacha andra elever i hur man pluggar. Det höjde deras egna studieresultat jättemycket. De mådde så jävla bra av att få vara experter. Min lilla humoristiska take var ”Tänk om hela självhjälpskulturen bygger på att det är så nice att få vara en rådgivare?”. Det tycker jag man kan känna igen själv, det är så otroligt härligt att smälla in ett gött livsråd till någon. Jag antar att det finns en biologisk funktion med det eftersom det är bra för arten att kunskap sprider sig. Men att evolutionen kanske inte hunnit kalibrera om efter att råden skiftat karaktär från att man inte borde äta flugsvamp till att man borde dricka en sellerismoothie varje morgon. – Exakt. De här mentala coacherna på nätet har massa följare. De står på toppen av hierarkin. Det är klart att det är självförtroendehöjande att vara mest populär i en grupp. Men det är också väldigt självförtroendesänkande att få råd som man inte har bett om. Tänk om jag skulle fråga dig om du har tänkt på att du skulle kunna knäppa dragkedjan på din tröja eftersom det skulle se snyggare ut? Det vore ganska obehagligt. Man kan känna sig ganska dissad av helt opåkallade råd. Det är många människor i kategorin ”vill vara känd, men vet inte riktigt för vad” som jobbar mycket med motton. – Visst? Det är jättevanligt. Man vill leda andra. Har du ett motto? – Nej, tyvärr. Jag gillar i och för sig den gamla kungens motto ”Plikten framför allt” och har lekt med tanken att tatuera in det med gammaldags skrivmaskinstext på underarmen. För ett tag sedan la Samir Badran ut en story om att man höll på med en utmaning där han skulle springa varje dag i 100 dagar. Han skrev att han var inne på dag 13, att han hittills missat tre dagar på grund av att han var bakis de dagarna men att han ska fortsätta ändå. Fortsätta med vad??? Jag antar att sådana där saker handlar om att skapa mening i en meningslös tid. – Absolut. Verkligen. Var i historien gick det snett? – Jag tror inte på dåtiden alls. Den var nog värre på många sätt. Men jag tror att det finns ett stort problem med att det finns ekonomiska incitament i personlig utveckling. Den personliga utvecklingen som erbjuds är ofta av typen ”Så kan du bryta med människor som stjäl din energi”. Den utmålar köparen i ett väldigt positivt ljus. Den som blir tilltalad är ett offer som blir utnyttjad och traumatiserad NR 9, 2024 | NÖJESGUIDEN 19