Nöjesguiden 1
Min helg ”JAG TROR INTE PÅ DÅTIDEN” av andra männ
iskor. Men what if man själv är en dålig person som skulle behöva lära sig att sluta traumatisera sina vänner? Om det nu är så lätt att traumatisera människor och skapa långvariga men i kroppen genom helt vardagliga händelser, varför inriktar sig inte litteraturen mer på hur man undviker det? Förmodligen för att det inte går att sälja en kurs som heter ”Så slutar du vara ett rövhål”. Dessutom är människor väldigt dåliga på att själva identifiera vad de behöver jobba med. Det är alltid den mest krävande divan i gruppen som säger att hon är en ”people pleaser” som behöver lära sig att sätta gränser. Man bara ”Oj, jag har aldrig sett dig göra något annat än att gå in och dominera ett rum”. ”Jag tar inte mina egna känslor på allvar” säger någon som är totalt känslostyrd… Blir inte du med den här boken bara en i raden av självutnämnda rådgivare? – Jo, verkligen. Jag har varit det länge. Jag har det draget, att vara en besserwisser och rådgivare. Det är det som ger mig så bra självförtroende. Har du någon rådgivare som du litar på? – Gabor Maté. Hahaha. – Skoja. Jag tycker att många olika typer av rådgivare har råd som det går att använda sig av. Jordan B Peterson säger att man bara ska jämföra sig med den man var i går. Det är användbart. Jag tror att det är viktigt att man hittar en känsla av något slags jag som man kan värdera råden utifrån. Nina Björk har precis skrivit en ganska bra bok om hur man kan lära sig att lita på sig själv. Hon vill att man inte bara ska fråga sig om man vill göra någonting, utan om man vill vilja göra det. Det kan vara ganska svårt att veta vad man egentligen vill. – Det var en av de vanligaste frågorna jag 20 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2024 fick när jag var rådgivare i radioprogrammet Allvarlig talat: ”Hur ska jag veta vad jag vill?”. Ganska ofta handlade det om att skaffa barn. ”Hur ska jag veta om jag vill det eller om jag vill det för att alla andra gör det?”. Svaret är kanske att om man ens funderar på om det är vad man verkligen vill så är det inte vad man verkligen vill? – Kanske. Problemet är att det ofta rör sig om beslut som det inte går att förstå konsekvenserna av. Därför går det inte att fatta ett rationellt beslut. Du måste bara ha någon slags intuition, vad det nu är. Blir du stressad om du inte ägnar varje vaken sekund åt att optimera dig själv? – Kanske inte varje vaken sekund. Men som jag skriver i boken tror jag att det finns så många idéer om vad man borde göra att man kan ha en allmän känsla av att man är lat, fuskar eller inte gör sitt bästa. Råden ändras dessutom hela tiden. När jag skrev boken höll alla på med det här med att träna 30 minuter tre gånger i veckan för att Anders Hansen har sagt att det lindrar depression. Nu skrev Filter precis en artikel om att det inte stämmer alls, att det knappt har någon effekt. Filter? Ja, de löste ju Palmemordet. Men den positiva effekten med träning är kanske det som du var inne på i början? Att man mår bra därför att man gör något som man är övertygad om är bra för en och att det ger en känsla av att man i alla fall kontrollerar någonting? – Så kan det nog vara. Man blir lite självgod av det, och det kan vara en jättebra livslögn. Men för att en livslögn ska funka måste man tro på den. Det här att ha en viss typ av mening i sitt liv. Vissa människor hittar ju mening i att samla på något helt meningslöst. Det finns inget värde för någon annan i det, men det ger personlig tillfredsställelse och antagligen mår man jättebra av det. Om man kan hitta mening i vad som helst känns det ju onödigt att välja något som är tråkigt att göra. – Ja, verkligen. Frågan är om man kan lura sig själv fullt ut att man gör något kul och destruktivt för att det är bra för ens hälsa? – Att man skulle ha en rutin som är så… ”Knäpp en bärs direkt när du vaknar”. – Exakt. Det finns faktiskt studier som visar att människor som dricker öl på krogen mår bra av det. I England finns det en kultur där man går och dricker tillsammans efter jobbet. Även om de får i sig en massa kalorier och får hjärt- och kärlproblem mår de tydligen så bra av den där sammanhållningen i att sitta och skratta tillsammans att de klarar sig ungefär lika bra som de som bara går hem efter jobbet. Det går säkert att hitta forskning som stödjer att alla de sakerna man själv tycker är kul är bra för hälsan om man anstränger sig lite. Vill du leva så länge som möjligt? – Inte onaturligt länge. Jag förstår inte människor som vill leva i 300 år. Tänk att behöva ha en tjafsig relation med en släkting 300 jular. Det pratas för lite om att döden kan vara en tröst. ”Nu är det bara 15 sådana här jular kvar, sedan är det över”. – Man skulle också bli lite trött på att gå ut. Man går alltid till samma ställe och det händer alltid samma saker. Så måste du gå till det där discot i 623 år. Eller om man skulle behöva göra sin podd i 700 år, med en ny spaning och ett nytt ämne varje vecka? Det låter som en dystopi. Håller du på med några grejer i självhjälpslådan? – Absolut. En sak som hjälper mot stress är att fatta rambeslut. Jag kan få en miljard förfrågningar om olika bokmässor, men tackar bara ja till de viktigaste. Jag åker till exempel bara på två bokmässor utomlands per termin. Då behöver jag inte hålla på och fundera på om jag ska åka till Bremen eller inte. Eller så bestämmer jag mig för att bara jobba med min bok fram till 1 januari. Jag skulle bli knäpp om jag skulle behöva tänka på vad jag ska göra hela tiden. Men det är väl framförallt ett problem för frilansare. Det är också bra att göra samma saker varje dag, habit stacking som det kallas. Hur ser dina rutiner ut? – Jag brukar äta gröt på morgonen. Havregrynsgröt. Jag började springa också, men jag fick ont i benet. Det är det som händer när man börjar träna, man blir skadad direkt. Man kanske skulle ha den sortens rutiner kring drickandet också? – Jag tror att många människor har det och att det är ett väldigt bra sätt att dricka på. Gamla människor tar kanske en konjak klockan sex varje kväll. Men jag tror att hur man mår mest beror på generna och att det inte finns så mycket man kan göra. Man kan finjustera de sista procenten, sen har man en vibe från början som man får leva med. NÄR LIV SÄGER det går det upp för mig att jag inte längre behöver min terapeut. Jag har ju hela tiden vetat vad som skänker mening till mitt liv. Drabbad av insikten vinkar jag till mig en servitris. – Två Dry Martini, tack! – Ehm, det här är ett café. Och klockan är inte ens elva… – Förlåt mig. Två Dry Martini och två wienerbröd, tack. Vill du ha något, Liv?