Nöjesguiden 1
THE BIKERIDERS Man kan förstå regissören Jeff Nic
hols tanke. På liknande sätt som Shane Meadows berättade om hur skinheads gick från ska-älskare till rena rasister i This Is England vill Nichols berätta om MC-gängens tidiga historia. Till grund ligger den amerikanska fotografens Danny Lyons fotobok med samma namn som filmens titel. Från löst sammansatta motorcykelåkare på 1960-talet som krökade och slogs blev alla MC-gäng i slutändan fullfjädrade kriminella. Men Nichols lyckas inget vidare. Allt känns halvfärdigt. Halvfärdigt manus, halvfärdiga karaktärer och regin får inte ut speciellt mycket av raddan av kända skådepelare. Austin Butler verkar ha fastnat i en och samma min sedan han spelade Elvis, Tom Hardy grymtar och ser hård ut. Att Hardy liknats vid Marlon Brando har tidigare sagts. Som om en påminnelse sitter han i en scen och tittar på Brandos film Vild Ungdom, om just ett motorcykelgäng. Allt berättas genom Kathys (Jodie Comer) upplevelser, flickvän till Butlers karaktär Benny. Oavsett hur begåvad Comer är störs man av hennes rolls jobbiga bonnadialekt som maler på. Motorcykelåkarna och deras klubb The Vandals är inte speciellt charmiga heller. Det är en rå och våldsam maskulin kultur redan från början. Självupptaget, kvinnoförnedrande och ganska tomt intellektuellt sett. Man bryr sig lite om vem som får stryk eller stryker med. Och när man inte känner för gruppen av män blir det ganska tråkigt att titta på. Däremot är filmens soundtrack både väl avvägt och välsmakande. Muddy Waters, The Staple Singers, The Shangri-Las, The Stooges med flera lyfter filmen lite. Väl värda att lyssna på för den som vill uppleva lite amerikansk musikhistoria istället för detta. FILMRECENSIONER Nöjesguidens filmrecensent Andreas Heilborn har avverkat några av sensommarens snackisar på vita duken. BLINK TWICE Blink Twice känns från början mycket som en film Jordan Peele skulle kunna ha gjort men den känns också en hel del som en film av M. Night Shyamalan. Eller, regidebutanten Zoë Kravitz har en bra känsla för att bygga upp ett obehag men drar tyvärr ut på det lite för länge. Det känns som Peeles Get Out med att människorna beter sig underligt och det krypande läskiga som ligger nära ytan och då och då bubblar upp. Men det tar tid, för mycket tid av filmen. Man sitter och väntar på förklaringar till det hela och hur bloddrypande, hemsk och samtidigt underhållande själva finalen än må vara, blir ett stort jaha. Ett Shyamalan-slut. Frida (Naomi Ackie) kärar ner sig i techmiljardären Slater King (Channing Tatum) efter att ha sett honom på sociala medier. På en fest springer hon på King och han bjuder med Frida till sin privata ö för en värld av lyx i överflöd och vilda fester. Men bakom den glättiga fasaden gömmer sig något fasansfullt vilket Frida sakta börjar inse. Överklassens sviniga fester är underhållande. Simon Rex, Christian Slater, Haley Joel Osment och Kyle MacLachlan gör dekadent och självupptagen överklass med bravur. Roliga, korkade men också mycket obehagliga. Slater Kings assistent Stacy (Geena Davis) är en komisk sidekick, en nervös och flummig tant, som förbyts mot något annat. Davis är bra på att växla mellan ömhet och ondska. Ändå är det en stabil debutfilm av Kravitz. Det finns en känsla i bildspråket och en bra personregi. Blink Twice höjer sig över mycket av de thrillers som släpps på bio eller streamingtjänster. Men för kommande filmer önskar man sig att Kravitz vågar vara mer som Peele och mindre som Shyamalan. 56 NÖJESGUIDEN | NR 9, 2024