Nöjesguiden 1
48 TIMMAR KÖPENHAMN Ingrid Altino åker till Danma
rk för att göra ingenting. TEXT: INGRID ALTINO U r tåghögtalaren kommer obegripliga läten som på en bra dag skulle kunna konstruera fullständiga meningar. Rösten väser och gurglar fram att det inte finns någon AC. Att det inte finns en bistro. Att det rekommenderas att ni öppnar fönstren. Att vissa av dörrarna till tåget har gått i baklås. Mer eller mindre inlåst i en stålbastu på räls rör jag mig mot Köpenhamn. Genom de enligt rekommendationen öppna fönstren susar gödsel och pappersbruk förbi. Någon som är störd inuti hjärnan har anlitats av SJ för att planera sätena till deras intercitytåg. Ena sidan av mittgången har sätena riktade mot ett håll och på andra sidan gången är sätena vända åt andra hållet. Det gör att om man bara sitter rakt upp och ner och tittar rakt fram så mer eller mindre tvingas man till ögonkontakt med medresenären snett över gången. Kvinnan som sitter där ser irriterad ut, som att jag medvetet tittar på henne fast jag bara har ett huvud ovanpå axlarna och ögon som är öppna. Att i flera timmar sitta på ett varmt tåg och lojt kränga fram och tillbaka och titta rakt in i en förnärmad främlings ögon är något jag helt enkelt inte har kraft till. Jag tittar ner i golvet och sju timmar senare är jag i Danmark. JAG ÄR I stan för att träffa min kompis Johan och göra ingenting. Vi är båda två på det lägre spektrumet av sysselsättningsgrad och kan därför umgås med varandra utan störningsmoment som arbetstider. Efter att ha lämnat mina väskor i hans lägenhet och bytt till svalare kläder går vi ner till baren Friheden, ett etablissemang som enligt egen utsago “inte riktigt har en adress” då det egentligen mest är en barack i en park, med väldigt mycket utemöbler framför. PÅ VÄGEN HEM går vi förbi Nørre Bodega, där en flasköl kostar 15 kronor under happy hour och man får röka inomhus bäst man vill. Majoriteten av klientelet ser ut att vara antingen sexton eller sextio år gamla och det skriks och gormas över baren men orden verkar inte vara riktade till någon speciell, bara rakt ut i luften. När det är varmt ute älskar folk att poängtera att en stad lever upp - att folk sitter på uteserveringar, att invånare ägnar sig åt till synes helt nya hobbyer som pingis och rullskridskor och att det spelas musik från alla håll och kanter. Det må så vara men Köpenhamn känns hängig av värmen, som att själva infrastrukturen och byggnaderNR 9, 2024 | NÖJESGUIDEN 29