Bumsen 1
Bröllop med texten ”Vigsel” och väntade på oss. P
ackboxarna var preparerade med godis och dricka. Vilken service! Maria gav oss lite basfakta om körningen i Spanien men det enda jag kom ihåg var ”Tänk på att rondellerna i Spanien är GLASHALA. Kör så rakt och så långsamt ni kan annars går ni omkull”. Anledningen till de glashala rondellerna är på grund av att det yr in sand från Sahara och lägger sig som ett fint stoft på vägarna. Sanden i kombination med trafiken polerar vägarna blanka. Dessutom har asfalten en hög andel kalk vilket bidrar till poleringen av vägarna. Det finns inga bilar med dubbdäck i Fuengirola så asfalten luckras aldrig upp och det pågår ständig polering och slipning. Vi styrde ut från ett morgonpiggt Fuengirola och satte kursen mot El Chorro. Nästan direkt började vägarna svänga. Det fanns i princip inga raksträckor. Härligt med böljande kurvor i det oändliga! Vi stannade för bensträckare i en vacker liten by och förundrades över allt vitt och allt kakel. Så vackert! El Chorro bjöd på hisnande vyer och dramatiska klippformationer. Dammen El Condo de Guadalhorce låg spegelblank och intensivt blå. En vacker plats som vi hade som valmöjlighet för vigseln. Färden fortsatte mot Caminito del Rey, en spektakulär vandringsled längs bergets sidor. 101 meter upp i luften och tre kilometer lång väg med en bredd på en meter. Omöjlig att mötas på så man vandrar åt ett håll och hämtas i shuttlebuss vid slutet av vandringsleden. Vi gick inte på leden utan fotograferade den på behörigt avstånd. Däremot körde vi till platsen där den slutar. Vi hade magnifik utsikt över dramatiskt landskap medan vi åt en god lunch på La Garganta Hotel och Restaurang. Maria tog täten igen och styrde vant längs ännu mer slingrande vägar högt uppe bland bergen. Plötsligt såg jag en stor klarblå damm glittra nere mellan bergen. Det var så vackert att man nästan inte kunde ta det till sig. Jag vi oss på en liten platå i den fina dammen som jag sett från ovan. Det fanns små skuggande träd lite här och var och platån hade tvärt sluttande sidor rakt ner i dammen. En magisk, spektakulär och alldeles fantastiskt vacker plats. Maria behövde inte fråga var vi ville vigas. Hon såg på våra saliga ansiktsuttryck att detta var platsen vi ville ha. ”Vår plats” blev alltså platån ut i dammen Casasola som ligger nära orten Almogia. skrek till Micke ”Signalera till Maria att vi måste stanna!!! Detta är platsen!!! Här vill jag gifta mig”. Micke skrattade och sa att vi skulle följa Maria. Vi körde runt dammen och så småningom stannade Maria till vid en lite avfartsväg som definitivt inte kunde klassas som väg för motorburen trafik. Hon pekade neråt och vi förstod att vi skulle köra nerför den branta slingriga vägen. Vi rullade neråt och skumpade omkring i sadlarna när vi manövrerade förbi hålor med lösa stenar, stora stenar och klippor som satt fast i underlaget. När vägen planade ut befann Vägen hem från Casasola var lika slingrig och härlig att köra som vägen dit. Jag njöt av varje meter. Min lånade 750 GS var bättre än jag förväntat. Hemma kör jag 1250 GS och suckade lite inombords när jag såg den ”lille” 750:n. Som jag fick äta upp min fördom! 750:n var stark och pigg. Den var så kvick att köra och passade perfekt på de slingriga vägarna. Den enda bekvämligheten som jag saknade var 1250:s Hill-start. Jag insåg att jag använder den mycket i backarna i normalfallet och det var lite jobbigare att förlita sig på att hela tiden ligga i dragläge i motluten. Ett i-landsproblem… Jag vet. Andalusien är bra mycket bergigt än jag kunnat föreställa mig. Till skillnad från de urhärliga passen i Alperna och Italien så bjuder Andalusien på mindre höjd men desto mer svängar. SerpenBumsen 5 2023 33