Bumsen 1
Brors betraktelser Stopp! Betraktelser av Bror Gå
rdelöf ”Den hade ju inga bromsar!” skrev Bosse Rindar någon gång kring millennieskiftet – om upplevelsen att än en gång köra en sextiotals-BMW. De tidigaste motorcyklarna hade oftast en trumbroms och/eller ett spännband i bakhjulet och inget alls framtill. (Amerikanska board-track-racers hade inga bromsar. Sådana påstods vara farliga för medtävlarna! Men det kanske var lika bra? Motorerna hade förlustsmörjning, vilket bör ha gjort träbanorna hala som såpa!) Nästa steg verkar ha varit stigbygel fram – en konstruktion, som påminner om fälgbromsar på trampcyklar – varpå de första trumbromsarna i framhjulet kom under andra halvan av 1920-talet. 1925 – 1939 var Brough Superior SS 100 med bred marginal det exklusivaste, som kunde köpas för gatbruk. Ett fåtal välvårdade exemplar finns kvar – och kostar miljoner, när de någon sällsynt gång auktioneras ut. För ett par decennier sedan fick en brittisk hojskribent köra en runda. Han konstaterade, att 45-hästarsmotorn var oväntat rapp och vägegenskaperna mycket bra – men bromsarna påminde om skokrämsburkar och var ungefär lika effektiva. Man bromsade bäst med motorn. 1948 kom Vincent Black Shadow – med dubbla trumbromsar i båda hjulen, påtagligt spinkiga för en nutida betraktare. I Roland Browns Världens snabbaste motorcyklar är första hojen med fullnavsbroms BSA Gold Star Clubman, 1956. Därpå följde två decennier av allt mer sofistikerade trummor, med upp till fyra backar, kylluftintag etc. Diametern begränsades av, att ett visst avstånd till fälgen behövdes för att optimera kylningen. Trumbromsarnas dagar var emellertid räknade. På Le Mans 1953 var Jaguar den enda tillverkaren med skivbromsar – och vann. Skivor är lättare och kyls snabbare är trummor – en påtaglig fördel på Le Mans – och de fungerar bättre i väta. Men utvecklingen hade tagit ett halvsekel. 1902 tog Frederick William Lanchester det första patentet på en skivbroms. Den fungerade bra, men av dåtida material var han tvungen att välja koppar till skivorna, som slets snabbt av allt damm på dåtida vägar. Skivbromsar fanns på tåg och flygplan före andra världskriget, liksom på en del tyngre militära fordon, inklusive de tyska Tiger-stridsvagnarna. Efter kriget kom amerikanska personbilar med skivor, men diverse barnsjukdomar – rost, kärvande ok mm – hade inte övervunnits, så framgången uteblev. 48 Bumsen 5 2023 1955 blev Citroën DS den första massproducerade personbilen med servoassisterade skivbromsar framtill, monterade inne vid växellådan. Konstruktionen förblev oförändrad i mer än två decennier. Konkurrenterna följde efter, och mot slutet av 60-talet var skivor standard – som regel ute vid fälgarna. Motorcyklarnas utveckling var annorlunda. Douglas hade skiva i framhjulet 1921, och Tom Sheards Senior TT-vinnare 1923 hade skiva även bak, men de svalorna gjorde ingen sommar. 1965 – 1970 byggdes MV Agusta 600 – den första gathojen med tvärställd radfyra – i 135(!) exemplar. De tidigaste hade dubbla mekaniska 214 mm skivor i framhjulet, men senare maskiner fick 230 mm trumma. Honda CB 750 satte ny standard för tyngre gathojar med hydraulisk enkelskiva fram 1969. Men först 1973 tog Giacomo Agostini det första VM-guldet på en hoj med skivor – av kopparbelagt aluminium? För dåtida gathojar gav gjutjärnsskivor bäst bromseffekt – men gjutjärn rostar. Rostfritt stål var påtagligt sämre i väta – obehagligt för den, som inte tänkt efter före! Borrade skivor var ett tidigt sätt att minska problemet, men det tog åtskilliga år att utveckla såväl skivor som bromsbelägg, innan man fick en pålitlig effekt i såväl vått som torrt. I mitten av 70-talet var BMW R 90 S och Moto Guzzi Le Mans bland det snabbaste som kunde köpas för gatbruk – med för sin tid utmärkta bromsar. Men med dagens mått var de klena. Ju större diameter, desto tyngre skivor, vilket ökar gyroeffekten och ger trögare styrning. Sedan ett par decennier har BMW ”bromsringar” framtill – vilket blivit marknadsstandard idag. De ser klenare ut än klassiska skivor, men skenet bedrar. På en modern, fullvuxen gathoj är fyrkolvsok och dubbla, borrade 320 mm skivor i framhjulet närmast självklara, och bromseffekten är regel fullgod med ett finger eller två på handtaget – utan servo! Med tanke på att ekipagets sammanlagda vikt som regel ligger mellan 250 och 400 kg, är det milt uttryckt imponerande. Lägg till detta, att moderna däck har så bra grepp, att en oreglerad inbromsning kan orsaka en mycket otäck kullerbytta. Tack och lov för ABS! Det har onekligen hänt en del på 120 år. Kör försiktigt.