NÄR LÄNDERNA i det splittrade Europa efter andra
världskriget behövde närma sig varandra och växa ihop till en mer homogen kontinent spelade det ökande resandet en förmodligen underskattad roll. Interrail-resor som kom på 70- och 80-talen var också ett verktyg för sammanhållningspolitiken. Ungdomar reste kors och tvärs genom Europa tack vare billiga tågbiljetter, träffades över nations- och kulturgränser och lärde känna varandra på ett djupare plan än någon kunnat hoppas på i ett Europa där arvslotten mest bestod av konflikter. Det är dessa ungdomar som i dag som medelålders beslutsfattare formulerar visionerna om framtidens EU. Interrail finns fortfarande men verktygen för att uppnå en vi-känsla har blivit fler. Viljan att främja mellanfolkligt samarbete och en gemensam nordisk utveckling ligger till exempel som en grundläggande idé bakom Nordjobb. Syftet är att öka mobiliteten på den nordiska arbetsmarknaden men också att öka kunskapen om språk och kultur i Norden. Sedan 1985 har cirka 27 000 unga fått chansen att jobba i ett annat nordiskt land. Upplevelserna 12 NORDENS TIDNING 3-21 stäcker sig dock långt bortom arbetsplatsen. Elsa Wiberg är 19 år gammal och från Stockholm. Efter ett utbytesår i Frankrike och studier på samhällsvetenskapliga programmet med beteendeinriktning försökte hon hitta ett sommarjobb i Stockholm men utan framgång. På Nordjobb gick det bättre. – Jag sökte på flera olika ställen i Norden och hamnade på Åland. Elsa Wiberg fick sitt nordjobb på ett café där hon lagade mat, serverade och diskade. Jobbet var egentligen inte svårt men mycket stressigt. Under sommaren var dagarna ofta långa tack vare många gäster. Caféet är nyöppnat och det tog tämligen lång tid att få alla rutiner på plats. – Det gick trots allt bra. Jag har erfarenhet av caféjobb från Stockholm, så jag klarade pressen bra. Eftersom cafét var så nytt var arbetsgivaren där nästan hela tiden för att få ordning på allt. Det hade varit svårt att hitta ett bättre jobb någon annanstans. ELSA WIBERG hyrde en lägenhet av sin arbetsgivare på Åland. Där bodde hon tillsammans med en kollega från Finland som hon blev mycket god vän med. – Hon är två år äldre än jag och vi kommer säkert att hålla kontakten. Jag träffade också många andra som var där som sommarjobbare, många både från Åland och från Stockholm. I arrangemanget med Nordjobb ingår också att delta i olika typer kulturevenemang för att lära känna även andra sidor av samhället. Kompisar som hon lärde känna på Åland var måna om att visa sin ö och berätta om livet. – Jag fick verkligen en mycket bred erfarenhet och känner mig lyxig som både kunde jobba och lära känna Åland och ålänningarna, säger Elsa Wiberg. Vi som jobbade tillsammans pratade ofta med varandra om vår vardag och jämförde olika traditioner. Samtalen rörde ofta skolan, likheter och olikheter mellan länderna. Trots närheten och de kulturella likheterna skiljer sig skolsystemen åt och är spännande att jämföra. Men även umgängessättet på Åland skiljer sig i väldigt stor utsträckning från sättet att träffas i Stockholm. – På Åland verkar alla känna varandra, det var väldigt tydligt på cafét där