Omtanke 1
»Där fick jag för första gången beroendesjukdomen
förklarad för mig« – Allt eskalerade och blev ännu mer destruktivt. Jag tog extacy, amfetamin, MDMA, gabapentin, tramadol, svamp och adhd-mediciner. Allt på en och samma gång, och större och större doser. Nu hade vi också hamnat i polisens blickfång och hade span på oss. Han berättar hur medberoende hans mamma var. Tack var hennes och flickvännens engagemang klarade han av skolan. – Det fanns inget jag gillade med skolan. Men mamma och min flickvän gjorde mina skoluppgifter, så jag kunde fortsätta supa och punda. Tack var deras engagemang gick jag ut med godkända betyg. Men mamma gick sönder på grund av mig, men jag utnyttjade henne bara. Vår relation blev allt sämre. Efter ännu ett våldsamt bråk hemma sa Davids mamma att om han skulle rymma hemifrån, något han gjort till och från, så var han inte välkommen tillbaka. – Mitt rum såg ut som om det var bombat. Jag hade slagit sönder allt; det var glassplitter över hela golvet, hål i dörren, blodfläckar på väggarna. Det var kaos. Min mamma kunde inte ha mig hemma längre, hon hade sig själv och min lillebror att tänka på. som mixtrats till att bli en livsfarlig drog så jag slutade med den, berättar David. Under gymnasietiden träffade han en ny tjej. Han kämpade hårt med att försöka vara en duktig person, för att få behålla flickvännen. – Jag försökte låta bli drogerna men att dricka mig full på helgerna var självklart. Men jag stod inte ut med att leva i kamouflage. Det var inte jag. Det blev en alldeles för stor ansträngning, bara för tjejens skull, inte för min egen. Relationen tog slut och det var Fuck all, återigen. Nu med även det narkotikaklassade läkemedlet lyrica. Vid den här tiden var David en fullfjädrad missbrukare. Varenda cell jagade ruset. Missbruket hade blivit ett heltidsjobb. I PERIODER HAR David sovit i trappuppgångar, hos kompisar, på hotell, socialtjänstlägenhet, och ett stödboende, men blivit vräkt för att han testade positivt på drogtesterna. Det gjordes två LVU-utredningar, varav den senaste ledde till en öppenvårdsbehandling i fyra månader. Han var för stolt för att söka hjälp och litade inte på myndigheter. Istället försökte David ta kontrollen över sitt missbruk själv. – Jag ville kunna hantera substanserna och trodde att det skulle fungera bara jag ändrade på olika beteenden. Ibland bad jag folk gömma spritflaskan när jag blev för full, men det slutade med att jag drack från andra och blev aggressiv. Sen testade jag att röka innan jag drack alkohol och tvärtom. Jag bytte ut sprit mot öl och så vidare. Jag lyckades i korta perioder att hantera missbruket, men det fungerade så klart inte i längden. DAVID BERÄTTAR ATT han landade i tanken att hans liv var över, att det inte fanns något hopp kvar, att det bara var att fortsätta missbruket in i döden. En natt blev det bråk på en fest med vänner och David gick därifrån. – Jag var helt förstörd över allt som var mitt liv. Jag ringde mamma och grät och bad henne komma och skjutsa hem mig. På vägen fick jag extrema panikångestattacker och tårarna sprutade. Där och då kände jag att nu får det vara bra. Jag sa då till mamma ”jag orkar inte mer”, knäppte jag upp bältet, öppnade dörren och var på väg att kasta mig ur bilden i farten för att avsluta det, men mamma lyckades på något sätt att fånga mig samtidigt som hon ställde sig på bromsen och räddade då mitt liv. Till slut fick han nog, efter flera återfall, smärtsamma avtändningar och panikångestattacker som slutade på akutpsykiatrin. Den 13 oktober 2017 skrev han in sig på ett behandlingshem där han var till januari året därpå. – Där fick jag för första gången beroendesjukdomen förklarad för mig. Jag hade byggt upp ett så starkt självhat vid den här tiden för att jag inte kunde sluta supa och knarka fast jag ville. Men nu förstod jag att jag inte var dum i huvudet och värdelös, utan jag var sjuk. Det var symtom på en sjukdom jag hade, och som lett till att mitt liv fuckat ur. David var motiverad att sätta igång med 12-stegsehandlingen. Nu ville han ge det här ett ärligt försök. För att rädda sitt liv. – Att få sjukdomen förklarad skapade motivationen. Det var det som blev drivande. Världen hade skakats om när jag förstod att jag var sjuk, men det var samtidigt en lättnad att få ett nytt perspektiv. Att vara utan alkohol och droger var som att vara naken säger han. Det var främmande att varken vara full, påtänd, bakfull eller på väg att tända av. www.ssil.se | 13