Omtanke 1
– Med känslofigurerna kan klienten komplettera si
n alter ego-figur och visa sitt mående, sina reaktioner på ord och händelser och vilka känslor som väcks inför olika saker. Man kan ju vara både arg och ledsen, då är de här figurerna fantastiskt bra att använda. Efter en terapistund är det viktigt att avsluta på ett positivt sätt och att länka över till att visa vad som kommer att hända efteråt, särskilt när det gäller barn. – Man måste avrunda med uthärdliga och hoppfulla bilder så det inte blir så laddat vid avslut. Man kan till exempel ta fram en figur som representerar en för barnet trygg person och kanske visa något trevligt man ska göra efteråt. ARBETAR MEN MED riktigt svåra trauman, som övergrepp och erfarenheter från krig får man inte gå på för snabbt, för då blir bilden för stark och omöjlig att hantera. – Jag arbetar med att skapa kontakt och kontext för att få igång ett bildtänk och låta klienten närma sig det svåra långsamt. Man jobbar som efter bokstaven U. Sakta uppifrån och neråt till det värsta och sen uppåt igen. Att med hjälp av Tejping visa och förändra berättelser är stärkande och kan hjälpa människor att slippa flashbacks från det förgångna. Barbro säger att Tejping idag nästan är oumbärligt i hennes arbete. Förutom det konkreta byggandet av en situation finns även andra saker som är positiva i mötet med till exempel traumatiserade barn och ungdomar. – Det blir vilsamt att titta ner på det man byggt upp på bordet och skapar pauser där eftertanke och följdfrågor kan födas. Det blir också ett känsloengagemang som är givande. Bilder berör och barnen kommer bättre ihåg bilder än ord. De får en konkret förklaring av vad som ska hända. När barnen får visa med figurerna istället för att svara på verbala frågor upplever de inte samtalet som ett förhör. Barn kan säga att det är skönt att ”slippa prata”, men medan de ställer ut sina figurer pratar de ju hela tiden och ger mängder av information. En del barn har sagt att det inte alla kändes som att vara på ”soc”. ● Känslofigurer används för att komplettera sin alter ego-figur för att uttrycka känslor och sinnesstämningar. »När barnen får visa med figurerna istället för att svara på verbala frågor upplever de inte samtalet som ett förhör« www.ssil.se | 45