Omtanke 1
David föreläser, är volontär för Suicide Zero och
skriver på en bok om sitt liv. – Jag var vilsen och förvirrad i början och visste inte vem jag var och hur jag skulle bete mig. Det var ganska skrämmande men det gick över rätt fort. Den nya livsstilen var svår och återfallen inom räckhåll. Det kom att bli tre återfall den kommande tiden. Den 7 juni 2018 gick David, för sista gången, till Systembolaget. Han minns än idag den stunden, i den välbekanta miljön med kundkorgen av plast i handen. – Jag ville inte ens gå dit, men jag var inte kapabel att styra mig själv. Ångesten steg för varje steg jag tog och mina ögon 14 | www.ssil.se fylldes av tårar. Jag ville inte ha alkoholen, ändå gick jag där och plockade på mig flaskor och burkar. Vid kassan när jag skulle betala såg jag knappt någonting. Jag grät för att jag betalade för något jag inte ville ha, min hjärna var fullständigt kidnappad. Jag gick hem och drack och grät och snabbt därefter tog jag upp 12-stegsbehandlingen igen. Ju mer jag praktiserade de tolv stegen för tillfrisknande desto enklare blev det, idag är de en del av mig. Jag fick bryta ner mitt ego och inse att jag inte kunde fixa det själv. Ett par år tidigare, i december 2016, när David lades in på akutpsyk tändes en tro, en tro som kom att betyda allt för honom. – Jag var där på rummet inlåst, utan att kunna få tag på alkohol och droger. Jag var tvungen att släppa alla tankar om nästa rus. Då såg jag plötsligt livet ur nya perspektiv. Jag insåg vem jag var och vad jag hade gjort. Det var den mörkaste dagen i mitt liv. Jag kände inget hopp, jag var inte ens kapabel att fantisera om en ljusare framtid. Då tänkte jag på Gud. För första gången i mitt liv gick jag ner på knä vid min säng, knäppte händerna och bad Gud om hjälp. När jag vaknade nästa morgon