Nordens Tidning 1
åldersgruppen 65 år och äldre är större än de som
är i arbetsför ålder. Kvinnounderskott i de arbetsföra åldrarna Det råder nästan total könsbalans i befolkningen som helhet. Det nordiska kommungenomsnittet är 99,9 kvinnor per 100 män. Därför bedöms en kommun som sårbar när det är färre än 100 kvinnor per 100 män, vilket är fallet i nästan 80% av de nordiska kommunerna. Dessa är framförallt belägna i de nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland men också på Island, Grönland och Färöarna är det manliga överskottet betydande. I de nordiska huvudstäderna utgör kvinnorna däremot en större andel av befolkningen, liksom i större delen av södra Finland och i de större finska städerna. Den andra indikatorn för könsbalans gäller befolkningen i arbetsför ålder. Här är andelen kvinnor betydligt mindre. Med den här indikatorn anses en kommun vara sårbar när det är mindre än 93 kvinnor per 100 män i arbetsför ålder. I det stora hela har Danmark en bättre balans mellan könen hos befolkningen i arbetsför ålder jämfört med det övriga Norden. Andra områden som ligger över tröskelvärdet finner man i huvudstadsområdena, på den svenska västkusten, i södra Finland och några växande storstadsområden. Det obalanserade könsförhållandet bland befolkningen i arbetsför ålder är som mest påtaglig i norra delarna av Sverige och Finland samt på Grönland och Färöarna. Antalet födda och döda Födelsetalet indikerar det totala antalet levande födslar per 1000 invånare. Med denna indikator anses en kommun vara sårbar när det tvååriga genomsnittsvärdet (2017–2018) är lägre än 10,6, vilket gäller för ungefär 75% av de nordiska kommunerna. Låga födelsetal finner man särskilt i Finland, medan höga tal är vanliga i de nordiska huvudstäderna, i södra Sverige, i Norges kustkommuner samt på Island, Grönland och Färöarna. Dödstalen är något lägre än födelsetalen. Med denna indikator anses en kommun vara sårbar när det tvååriga genomsnittet (2017–2018) är högre än 8,9. Särskilt i Finland, Sverige och Danmark är dödstalen högre på landsbygden än i städerna, medan det i Norge och på Island är mer varierat i förhållande till stad och land. 18 nordens tidning nr 4 | 2019 Migrationen Nettomigration visar på skillnaden mellan in- och utflyttning under 1 år. Ungefär 35% av de nordiska kommunerna upplevde en negativ nettomigration under den här perioden. Dessa återfinns främst i glesbefolkade områden i Finland, Norge och på Grönland. Den positiva nettomigration var mycket hög i stort sett hela Sverige och på Island men också i Danmark där endast ett fåtal kommuner upplevde en negativ nettomigration. I detta perspektiv utgör den stora immigrationen under senare år från utlandet en intressant potential eftersom de flesta invandrare är i arbetsför ålder. Det är emellertid ett önsketänkande att tro att invandringen ensam kan lösa problemet med en åldrande befolkning. Det skulle kräva orimligt stora strömmar av immigranter. För Sveriges del skulle det innebära att vi behöver 38 miljoner immigranter under åren 2015-80 och en total befolkning på 55 miljoner för att hålla vår äldreförsörjningskvot konstant. Men även om det inte går att stoppa utvecklingen mot en ökande andel äldre med hjälp av invandringen, så ger den trots allt en möjlighet att åtminstone kortsiktigt bromsa utvecklingen och fylla på arbetskraften. Det kräver emellertid att immigranterna snabbt kommer ut på arbetsmarknaden. Om de däremot förblir utan avlönat arbete under en längre period och därmed ekonomiskt beroende av samhället, medför de en ökad belastning på välfärdsstaten i stället för att bidra till dess finansiering. Den samlade sårbarheten Kartan visar den demografiska sårbarheten för kommuner i Norden år 2019. Indexvärdet för varje kommun visar det 25% 20% 15% 10% 5% 0% 0 1 2 3 4 Percentage in 2019 5 6 7 Percentage in 2011 8 9 10 Staplarna visar antalet kommuner som passerar tröskelvärdet för demografisk sårbarhet för ett bestämt antal indikatorer. Ser man till andelen kommuner med störst sårbarhet (8-10 indikatorer) har denna ökat med 15 procentenheter från 35 till nästan 50. totala antalet demografiska faktorer som passerar tröskelvärdet för sårbarhet. Det betyder att en hög siffra tyder på en hög risknivå, men det är viktigt att påpeka att förekomsten av en hög andel indikatorer som har korsat risknivån inte nödvändigtvis betyder att kommunen befinner sig i en kritisk demografisk situation, det tyder snarare på att komplexiteten av demografiska utmaningar är stor. De flesta kommuner i avlägsna och glesbefolkade områden, speciellt i norra Sverige och Finland har en högre andel demografiska sårbarheter medan mindre andelar kan ses i huvudstadsområden och andra storstadsregioner. Det skiljer sig också åt mellan länderna. Medan Island har ingen och Danmark endast en (Lemvig) kommun som är sårbar enligt samtliga 10 indikatorer, tillhör drygt 100 finska, cirka 25 norska och 8 svenska kommuner (Storfors, Bräcke, Sorsele, Dorotea, Arjeplog, Övertorneå, Pajala och Gällivare) denna kategori. Minst demografisk sårbarhet finner vi i danska Ishøj, finska Oulu, norska Kristiansand samt Salem, Örebro och Uppsala i Sverige. Även hos de flesta av de norsk-svenska gränskommunerna, som ju är del av en så kallad inre periferi, är den demografiska sårbarheten generellt stor. Lägst sårbarhet i gränsregionen finner vi hos Fredrikstad i Østfold och Nes i Akershus med endast 3 indikatorer vardera som korsar tröskelvärdena. På den svenska sidan var det Åre i Jämtland som fick det lägsta värdet med 4 indikatorer, men även Krokom i Jämtland och Strömstad i Västra Götaland stod ut från resten av kommunerna. KJELL NILSSON, NORDREGIO SHINAN WANG, NORDREGIO PONTUS ARLEBY THUNELL